Arsenal-West Ham 4-1
Inför matchen handlade det mesta om Arsenals Arséne Wenger och hans tillkännagivande att den här säsongen skulle bli hans sista på tränarposten. Mycket av retoriken för Arsenals del gick ut på att sluta leden och ge Wenger en fin avslutning.
West Ham kom till matchen med 5 poäng på de tre senaste matcherna och samtidigt bara två insläppta mål på dessa tre matcher.
West Ham mönstrade en 5-4-1 / 3-4-2-1 elva bestående av Hart i mål. Cresswell, Ogbonna och Rice som tre innerbackar. Masuaku (85) och Zabaleta tog vänster- respektive höger wingback följt av ett innermittfältspar med Noble och Kouyaté. Framför dessa herrar återfanns Mário (59) och Fernandes (59). Längst framme spelade Arnautovic.
Carroll (85), Lanzini (59) och Chicharito (59) fick alla hoppa in i matchen.
Första halvleken var en chansfattig historia med få klara målchanser. Intrycket var att försvarsspelet som fungerat mot såväl Chelsea och Stoke senast fortsättningsvis skulle hålla även mot Arsenal och 0–0 skulle stå sig till paus.
I den 50:e minuten fick en väldigt omarkerad Monreal chansen att på volley, placera in en hörna – något han gjorde med besked. Därmed var 1–0 ett faktum.
Lite drygt tio minuter senare gör West Ham ett dubbelbyte, ut går Mário och Fernandes och in kommer Lanzini och Chicharito. Det var förmodligen fler än jag som höjde på ögonbrynen när den normalt så bytesrestriktive Moyes gör två offensiva byten när knappa timmen är spelad.
Utdelningen skulle komma kort därefter, Arnautovic var som så många gånger tidigare den här säsongen framstående och tryckte in ett välplacerat kvitteringsmål i den 63:e matchminuten efter en lite tilltrasslad situation i straffområdet.
Därefter följde 20 minuter av mindre intensitet och känslan var att ett kryss var långtifrån omöjligt.
Declan Rice som framförallt mot Chelsea gjorde en förtjänstfull insats och varit bidragande till det förbättrade försvarsspelet under de senaste matcherna gjorde ett rejält misstag när han i matchminut 82 släpper förbi ett inlägg mot första stolpen som helt ställer Joe Hart i målet och letar sig in i bortre burgaveln. 2–1, ridå!
West Ham försökte resa sig men fick nästa kalldusch tre minuter senare när Alexandre Lacazette drygade ut ledningen med sitt 3–1-mål. Kort därefter höll sig samme Lacazette framme igen och fastställde slutresultatet till 4–1.
Spelmässigt såg det stundtals stabilt ut med säsongens mått mätt, och resultatet var något i överkant då matchbilden, bortsett bollinnehavet som var 68%–32% i Arsenals favör, var relativt jämn. Arsenal dödade matchen sista tio minuterna, men hade fram tills dess inte känts sådär överdrivet farliga.
West Ham-bossen David Moyes var efter matchen kritisk mot unge Rice agerande och sa mellan raderna att Rice hade stort ansvar i förlusten. I sak har Moyes förmodligen rätt, men att hänga ut en 19åring som har varit en av säsongen få ljusglimtar är osnyggt.
Resultatet placerar West Ham på plats 15 i tabellen inför de tre återstående matcherna.
