Átletico Madrid – en rival i vardande
Under onsdagen åker Chelsea till Madrid för första gruppspelsmötet med Átletico Madrid, ett möte som på senare år byggts upp till mer och mer rivaliserande.
När man tänker på Chelsea mot spanska lag, vandrar tankarna osökt mot Chelsea alla drabbningar med FC Barcelona. Flera klassiska möten (minns både Övrebös domarinsats 2009 och Torres fantastiska mål 2012) har avlöpts och alla har mer eller mindre etsat sig fast hos en Chelseasupporter, med varierade känslor.
På senare år har en annan rivalitet sakta men säkert byggts upp: den mot Átletico Madrid. Flertalet spelare har spelat i båda klubbarna och med hetlevrade coacher (Mourinho och Simeone senast det begav sig - och Conte kan ju visa känslor...) och envisa sportchefer har det blivit allt mer spänt mellan de båda huvudstadslagen. Inte minst på grund av sommarens stora transfersaga…
En genomgång av lagens gemensamma historik följer.
---
Matcher (Chelseas siffror först)
4 – 0
2 – 2
1 – 4
0 – 0
1 – 3
Det tog ändan fram till slutet på 2010-talet innan Chelsea stötte på Átletico Madrid för första gången. På hösten under 2009 mötte Chelsea huvudstadslaget i gruppspelet i det årets upplaga av Champions League. En fin match hemma på Stamford Bridge (Salomon Kalou (!) gjorde två mål i vinsten) var den första matchen och även den senaste vinsten för Chelsea mot Átletico. Sedan dess har Chelsea misslyckats med att besegra spanjorerna.
Två stycken, tämligen ointressanta, oavgjorda matcher hamnar i skymundan av två stycken ordentliga förluster.
- En 4-1-förlust i SuperCupfinalen 2012, där en Falcao i högform paralyserade ett Champions League-vinnande försvar.
- En 3-1-förlust i Champions League-semifinalen 2014, där Fernando Torres gör en kasse för Chelsea men ett Simeone-styrt Átletico egentligen rätt enkelt avfärdar Mourinhos lagbygge.
---
Spelare som spelat i båda klubbarna
Falcao
Mateja Kezman
Fernando Torres
Diego Costa
Tiago
Maniche
Felipe Luis
Thibaut Courtois
Jesper Gronkjaer
Jimmy Floyd Hasselbaink
Det finns ett klart tema på vilka typer av spelare som representerat båda klubbarna: anfallare.
Det finns ytterligare ett klart tema hos spelarna som representerat båda klubbarna: de har generellt presterat bättre hos Átletico.
- Mateja Kezman gjorde modesta 8 kassar hos Atletico Madrid – men det var ändå två mer än vad han mäktade med hos Chelsea.
- Falcao var Europas (kanske hela världens) bästa målskytt hos Los Madrideños – hos Chelsea kan colombianens period närmast beskrivas som en total besvikelse. Om man är snäll.
- Fernando Torres var hela Madrids (och Spaniens) guldgosse under tidigt 00-tal – hos Chelsea tog det aldrig riktigt fart (förutom i den där magiska matchen på Camp Nou). Om man är snäll.
- Felipe Luis, Tiago och Maniche hade alla mer eller mindre misslyckade sejourer på de brittiska öarna, medan de verkligen lyft på sydligare breddgrader.
- Egentligen är det bara Jimmy Floyd Hasselbaink, Diego Costa och Courtois som kan anses ha presterat bra fotboll i båda klubbarna – där framförallt de två förstnämnde flög väldigt högt under sin korta period hos Átletico.
- Jesper Gronkjaer, den älskvärda dansken, är nog den ende som gjort ett större intryck i England än i Spanien. Även om hans avtryck i Chelsea-tröjan kanske inte är det djupaste.
- Diego Costa, ja. Brasse-spanjorens transfer till Spanien blev klar under förra veckan, men han får inte spela under 2017, på grund av det transferförbud som Simeone och co. har blivit belagda med. Den infekterade transfersoppan (läs mer om det på siten) kan säkert bara addera till rivaliteten.
Under morgondagens möte är det Courtois, Torres och Luis som är aktuella för spel och att således får brottas med svårigheterna att attackera och försvara mot sina gamla lagkamrater och färger.
---
Dagens tränare
Diego Simeone
Antonio Conte
De båda tränarna för dagens upplagor har båda aktiva spelarkarriärer bakom sig – och det är inte otroligt att de båda brakat samman ett allsköns gånger.
- Diego Simeone var, när det begav sig, en hårdför central mittfältare som sällan lade fingrarna i mellan.
- Antonio Conte var, när det begav sig, en evighetsmaskin som förenade elegans med en grovjobbande spelstil
---
Det är historian vi har att förhålla oss till.
Om jag får gissa på rubrik under torsdagen? ”Släkten är värst”. Det är nämligen rätt gångbart.
