Barnsley - Bolton
0 - 0

Barnsley och Bolton spelade 2-2

Det såg länge bra ut för Barnsley som gick fram till en 2-0 ledning. Men Bolton avslutade matchen vasst och poängen var i högsta grad fölförtjänt.

Det spelades som sagt en riktigt toppmöte igår kväll, på Oakwell. Tabellfyran Barnsley tog emot tabelltrean Bolton. Vid Barnsley seger så hade lagen bytt position med varandra, nu blev Barnsley kvar som fyra, medan Bolton gick om Derby, och upp på andraplats.

Det märktes att det stod mycket på spel i inledningen av matchen. Bägge lagen spelade disciplinerat och vågade inte kliva fram med för många mannar.
Det dröjde ända tills den 22:a minuten innan det skapades något som gick att beteckna som målchans. Bolton växelspelade fint på högersidan i Barnsleys straffområde, Jones fick iväg ett avslut från dålig vinkel. Liam Roberts var på bollen och fick sedan hjälp på returen av Jordan Williams, som rensade bort bollen från mållinjen.

Jag skrev i inför artikeln att jag hoppades på att Barnsley skulle pressa hårt mot Bolton, och det verkade som att Collins var inne på samma tanke. Bolton gillar att rulla bakifrån och är ett bollskickligt lag, men ibland spelar de med väldigt små marginaler.
Och det var precis vad de gjorde i den 25:e minuten. Uppspel från målvakten till Thomason centralt, som kluddade lite för mycket med bollen. En aggressiv de Gevigney klev fram hårt och bröt, brytningen hamnade lite turligt hos en helt fri McAtee som placerade in 1-0 intill den högra stolpen.

Bolton dominerade bollinnehavet i den första halvleken, 60-40%, och hade också flest avslut, 6-3. Men det var ändå Barnsley som kunde gå in till pausvilan i ledning.

Halvtid 1-0

Barnsley skulle få en riktig drömstart på den andra halvleken. Man jobbade sig till en hörna på högerkanten, och i ett rörigt straffområde så stod Donovan Pines för ett riktigt klassavslut, när han skickade upp 2-0 i det högra krysset.

Barnsley hade sedan ett par halvchanser för att även göra 3-0, Bolton kändes som ett slaget lag, och lagets tillresta supportrar hördes inte överhuvudtaget.
Det var faktiskt så att jag kollade lite i tabellen, hur många mål måste vi egentligen göra för att gå om Derby, och upp på andraplatsen?
Så här i efterhand så är det ju bara att sätta på sig dumstruten för ett sådant tilltag, för fotboll handlar mycket om psykologi, och vem som har momentum i en match kan skifta blixtsnabbt.

Bolton gjorde ett par byten, och ändrade på sin matchplan. Ställ om snabbt, och fler pass i nord-sydlig riktning istället för i sidled.

Barnsley fortsatte ändå att pressa på med mycket folk, det höll på att straffa sig redan i den 56:e minuten, när man gick bort sig med alldeles för många spelare. Det ledde till en snabb omställning för Bolton där Thomason kom i ett bra läge i straffområdet, en riktigt bra räddning från Roberts var det enda som hindrade Bolton från att reducera den gången.
Men sex minuter senare så kunde inte ens Roberts rädda oss. Sheehan fick en frispark långt ner på egen planhalva och satte igång den snabbt, 2 pass och 5 sekunder senare så kunde den före detta Barnsleyspelaren ,Victor Adeboyejo rulla in 1-2.

Bolton publiken vaknade, så även laget, samtidigt som Barnsleyspelarna blev ängsliga. I den 68:e minuten så stod Roberts återigen för en bra räddning, när Collins kommit fri för Bolton.

Under den avslutande kvarten så var Bolton dominansen total, Barnsley hade svårt att etablera något som helst spel på offensiv planhalva, utan sjönk bara lägre och lägre med laget.

Kvitteringen borde ha kommit redan i den 90:e minuten, men Bödvardson lyckades att träffa stolpen från helt fritt läge, och på returen så räddade Roberts återigen.
Två minuter senare så briljerade Roberts återigen, den gången med en fotparad på Maghomas friläge.

Det hängde verkligen ett kvitteringsmål i luften, även om tiden jobbade emot Bolton. Men i den 97:e skulle de få sin chans. Earl brottade ner Jerome vid den bortre stolpen på ett inlägg, och domaren pekade på straffpunkten.
Sheehan tog hand om straffen, och placerade den lågt till vänster. Barnsleys bästa spelare för kvällen, Liam Roberts, lyckades återigen att rädda. Men på returen så var han chanslös när Williams kom framstormande och tryckte in 2-2.

Det går kanske att hävda att Earl inte drog mer i Jeromes tröja än vise versa, det går kanske också att hävda att Williams var för tidigt inne i straffområdet på straffreturen.
Men jag menar att det hade varit ren och skär stöld om Barnsley skulle plockat alla tre poängen, speciellt efter den totala Boltondominansen som det var under de sista tio minuterna, plus övertid.

Svårt att analysera vad som egentligen hände med Barnsley, från 2-0 och till synes full kontroll, till fullständig panik och två tappade poäng. Samtidigt så var det kanske Boltons byten och ändrade spelsätt som spelade huvudrollen till den totala scenförändringen.
Det verkar att vara näst intill omöjligt för oss att besegra Bolton hemma på Oakwell i seriesammanhang. Visst vi gjorde det i våras, men då var det i en playoff-semifinal. Senast som vi vann i en seriematch var 1997, och då spelade bägge dessa lagen i Premier League.

Jag plussade ju Liam Roberts, som jag tycker var bäst i hemmalaget för kvällen. Men jag tycker också att de Gevigneys insats förtjänade extra beröm.

Barnsley-Bolton 2-2

1-0 McAtee 25
2-0 Pines 47
2-1 Adeboyejo 62
2-2 Williams 90+8

Publik: 14808

Laguppställning

Roberts
de Gevigney, Pines, Earl
Williams, Phillips(O`Keeffe), Connell, Kane, Cadden(Cotter)
McAtee(Grant), Cole(Cosgrove)