Bielsas Leeds gästar Stamford Bridge

Ett hårt skadedrabbat Chelsea tar på lördagseftermiddagen sig an rivalerna Leeds United med siktet på en trepoängare för att vända en nedåtgående trend och hänga med i titelstriden. Även Leeds behöver varenda poäng de kan få för att undvika att på allvar hamna i en bottenstrid.

Chelsea


Vilken skillnad två veckor kan göra! Den 23 november följde Thomas Tuchels Premier League-ledande Chelsea upp sin bästa ligamatch för säsongen – utklassningen av Leicester (0-3) - med att fullständigt demolera Juventus (4-0) vilket förde laget upp i toppen av grupp H i Champions Leagues gruppspel. Efter matchen hyllades Chelsea av många som världens bästa lag. Men segern blev dyrköpt då Ben Chilwell, en av lagets allra formstarkaste spelare, tvingades av planen på grund av en allvarlig skada, och det skulle visa sig bli den utlösande faktorn för två veckor av motgångar.

Laget gick in som stensäkra favoriter mot Michael Carrick-ledda Manchester United, men saker och ting gick inte som planerat. Spelet gick i stå och Jorginho, till världens tredje bästa spelare Ballon D’Or-omröstningen, spelade rollen som både syndabock och poängräddare. Fem minuter in i den andra halvleken fumlade brasse-italienaren med en nedtagning ensam, på egen planhalva, efter en hörna, vilket ledde till Jadon Sanchos ledningsmål. Knappa 20 minuter senare revanscherade han sig då han satte kvitteringen från elva meter efter att Thiago Silva fällts i straffområdet. Men trots en slutforcering som kulminerade i ett skott av Antonio Rüdiger som steg upp i stratosfären så blev det bara ett likaresultat (1-1) – en missräkning.

Tre dagar senare blev ett rejält skadedecimerat lag genomgående sönderpressat och i stora stycken utspelat av Ranieris Watford, men lyckades på något sätt lämna Vicarage Road med alla tre poäng tack vare mål av Mount och Ziyech. Segern gjorde att Chelsea bibehöll sin ligaledning, men prestationen var sannerligen usel, och möjligtvis indikativ på att krysset mot United kanske inte bara var en dålig dag på jobbet, utan inledningen på en formsvacka. ”The Blues” kom undan med blotta förskräckelsen den gången.

I toppderbyt mot West Ham tre dagar senare hade Chelsea inte samma tur. De blå spelade visserligen avsevärt bättre än mot Watford och sett till matchbilden hade ett nog ett kryss varit rättvist, men dessvärre stod Édouard Mendy, Europas möjligtvis bästa målvakt det senaste året, för sin sämsta insats i Chelsea-tröjan. Senegalesen blev med sin orsakade straff och sitt tveksamma agerande på Masuakus slumpmål den starkast bidragande orsaken till att Chelsea tappade ledningen två gånger om, åkte på sin andra förlust i ligan (3-2) och miste förstaplatsen i tabellen.

I onsdags fortsatte den mörka trenden då en maximalt roterad B-elva inte klarade av att göra jobbet mot Zenit i den sista gruppspelsmatchen i Champions League. Två mål och en assist till Lukaku av Timo Werner och storspel av Kepa Arrizabalaga (har ni hört!) hjälpte till sist föga. Chelsea hade noll kontroll på skeendena i Sankt Petersburg. och tillät inbytte Magomed Ozdojev att i den 94:e minuten få till en drömvolley, vilket innebar kvittering för Zenit (3-3) och en andraplats i gruppen för Chelsea i och med att Juventus samtidigt hade slagit Malmö i Turin (1-0).

Sedan triumfen mot "Den gamla damen" för drygt två veckor sedan är Chelseas facit alltså två kryss, en förlust och en vinst. Under denna period har skadorna hopat sig, spelet hackat, åtskilliga ledningar tappats och den tidigare kassaskåpssäkra defensiven – Tuchel-Chelseas adelsmärke – har inte hållit nollan i en enda match och släppt in sex mål på de två senaste. Det krävs inget geni för att konstatera att Chelseas form inför helgens match hade kunnat vara bättre.

Det numera tredjeplacerade blå London-laget har till dags dato spelat till 33 poäng på 15 matcher, vilket är två poäng färre än ledande Manchester City (35) och en poäng färre än tvåorna Liverpool (34). Tuchels mannar har ett relativt betryggande sexpoängsavstånd ned till West Ham på fjärdeplatsen (27).

Med det givna tabelläget är det för tidigt att säga att Chelsea inte kan vinna ligan och på tok för tidigt att påstå att laget inte ens är med i titelstriden, men med tanke på hur Liverpool och City har flugit fram på sistone vore det önskvärt att Chelsea vänder den negativa trenden ögonaböj, innan avståndet har blivit för stort. Decemberschemat är som bekant minst sagt intensivt i England, men för Chelseas del är motståndet lyckligtvis inte det allra tuffaste resten av året. ”The Blues” ställs nämligen mot Leeds (H), Everton (H), Wolves (B), Brentford (B, ligacupen), Aston Villa (B) och Brighton (H) innan nyårsraketerna avfyras och champagneglasen klingar. Med det programmet borde Chelsea ha en rimlig chans att hänga med i toppen innan man spelar mot Liverpool på Anfield i årets första match den 2 januari, förutsatt att spelet blir bättre och att skadeläget inte förvärras.

Frånvaroläget är fortsatt prekärt för Chelsea. På fredagens presskonferens lät Thomas Tuchel meddela att laget får klara sig utan Trevoh Chalobah, N’Golo Kanté, långtidsskadade Ben Chilwell och Covid-sjuke Mateo Kovavic. Däremot förväntas Ruben Loftus-Cheek, som skadade sig på uppvärmningen mot Zenit, vara tillgänglig. Det gäller även Jorginho, som spelar på smärtstillande ännu en gång. Tysken bekräftade även att Éduoard Mendy återtar sin plats mellan stolparna och att Reece James inte kommer att spela på mittfältet, som mot Zenit, utan på sin sedvanliga wingbackposition.

Så hur kan Chelsea tänkas ställa upp? Undertecknad gissar på följande: Antonio Rüdiger och Thiago Silva tar två självklara platser i trebackslinjen framför Mendy efter att ha vilats i veckan. Andreas Christensen var direkt dålig mot Zenit, men borde ändå starta på den högra mittbacksplatsen då varken Malang Sarr eller César Azpilicueta stärkte sina aktier mot Zenit.

Som redan nämnt startar Reece James som höger wingback. Vem som tar den vänstra platsen återstår att se. Experimentet med Sául som vänster wingback i onsdags såg lovande ut i en kvart, men spanjoren föll sedan tillbaka i gamla synder, varför hans landsman, Marcos Alonso, rimligtvis föredras den här gången. På det det defensiva mittfältet känns Jorginho och Loftus-Cheek självklara eftersom den nyss nämnde Sául varit bedrövlig och inte gjort någonting för att förtjäna en startplats.

Lika ont om alternativ är det definitivt inte på de offensiva mittfältsplatserna. Leeds står konsekvent högt med sin backlinje, vilket borde bädda för ännu en start för Timo Werner, som dessutom förtjänar förnyat förtroende efter sina poäng i veckan. Till höger då? Hakim Ziyech har visserligen spelat bra på sistone, men det kan tänkas att han skulle få problem med Leeds press och tempo. Han har dessutom varit som bäst när han agerat inhoppare. Jag tror istället att Mason Mount startar, då hans energi kommer att behövas. En plats återstår – den centrala anfallspositionen. Valet mellan Kai Havertz och Romelu Lukaku är klurigt. Lukaku behöver visserligen minuter i benen, och ju snabbare han är tillbaka i gammalt gott slag, desto mer potent borde Chelsea bli framför mål. Havertz har dock vikarierat förtjänstfullt för belgaren och laget tenderar att bli mer mobilt och oförutsägbart med den gänglige tysken som falsk nia. En positionsväxlande fronttrio borde kunna skapa rejäl oreda i Leeds-försvaret som spelar man-man i markeringsspelet. Därför tror jag att Havertz startar längst fram, med ett troligt inhopp för ”Big Rom”.

I klartext således: (3-4-2-1, från vänster) Mendy; Rüdiger, Silva, Christensen; Alonso, Jorginho, Loftus-Cheek, James; Werner, Mount; Havertz.




Leeds

Den gångna säsongen charmade Marcelo Bielsas Leeds alla med sin frenetiska och offensiva gladfotboll i match efter match. Efter en fint genomförd comebacksäsong i högstaligan slutade laget på en meriterande niondeplats med bud på mer. Den här säsongen började dock motigt för Yorskhire-laget, då laget åkte på förluster mot topplagen Man U (5-1), Liverpool (0-3) och West Ham (1-2), blandat med poängtapp mot bland andra Burnley och Newcastle, under hösten.

Efter den tröga starten började olyckskorparna att kraxa. Hade Leeds United drabbats av ”andrasäsongssyndromet”? Hade motståndarna hittat ett motmedel mot Bielsas press? Hade de lidit av att inte ha en Plan B? Eller hade spelarna helt enkelt börjat tröttna på ”El Locos” skyhöga krav? Kunde de rentav åka ur?

Även om belackarnas kritik kunde tyckas något överdriven så var den trots allt inte helt obefogad.
Det vanligtvis så trygga grundspelet har inte riktigt stämt på samma sätt som förra säsongen. Offensiven har inte varit alls lika bländande medan defensiven har varit precis lika virrig och oorganiserad som förra säsongen. Det får anses finnas belägg för att Bielsas extremt krävande träningsmetoder och spelstil tär på spelarna både mentalt och fysiskt. Hur det står till med spelarnas mentala status är naturligtvis svårt att veta. Däremot går det inte att blunda för att Leeds, likt Chelsea, har gäckats av en hel del tunga skador på tongivande spelare. Framför allt den mångsidige dirigenten Kalvin Phillips, x-faktorspelaren Raphinha och skyttekungen Patrick Bamford har saknats något oerhört.

En dryg tredjedel in på ligasäsongen hittar vi Leeds på en 14:e-plats i tabellen med 16 poäng på 15 spelade matcher. Närmast dem i tabellen är Crystal Palace och Southampton som har samma antal poäng på lika många matcher. ”The Whites” har för närvarandesex poängs marginal ner till nedflyttningsplatserna där Burnley, Newcastle och Norwich alla har 10 poäng.

De sex senaste matcherna har bjudit på en blandad kompott både vad gäller resultat och prestation. Laget har bärgat en ack så viktig ”sexpoängare” mot Norwich, (2-1), förlorat oturligt mot Tottenham (2-1), avgjort från straffpunkten på tilläggstid mot Crystal Palace (1-0) och spelat oavgjort mot Leicester (1-1), Brighton (0-0) och senast Brentford (2-2)

Leeds må ha en viss marginal till strecket och de tre bottenlagen i dagsläget, men deras spelschema i december är direkt brutalt, Efter Chelsea (B) väntar Manchester City (B), Arsenal (H), Liverpool och Aston Villa (H) fram till nyår. Vill det sig illa i de kommande matcherna är det alltså inte helt otänkbart att Leeds hamnar i en reell strid för att klara kontraktet, och de behöver varenda poäng de kan få.

 Leeds har som sagt haft rejäla skadebekymmer, och inför helgens match råder inget undantag. Kalvin Phillips, Liam Cooper och Patrick Bamford fick alla lämna planen mot Brentford på grund av hamstringskador och kommer därför inte till spel. Det gör inte heller spanjoren Rodrigo som dras med en hälskada. Robin Koch har precis börjat träna efter sin skadefrånvaro och lär inte vara i speldugligt skick.

Matchbild och tips


”El Loco” Bielsa är många saker, men han är ingen pragmatiker utan en idealist uti fingerspetsarna som håller sig till sin filosofi oavsett skadeläge, form och motstånd. Leeds kommer med andra ord att stå högt med sin backlinje, pressa frenetiskt och ösa på framåt. ”United” är utan tvekan ett av ligans mest ojämna lag, men när spelet stämmer kan de hota vilka motståndare som helst.


Chelsea har ofta svårt att hantera hög press, vilket syntes så sent som mot Watford häromveckan. Om Tuchel inte har satt en tydlig metod för att spela sig ur Leeds press så kan det bli en svettig eftermiddag för de blå.


Phillips, Bamford, Kanté, Kovacic och Chilwell blir otvivelaktigt tunga avbräck för sina respektive lag, men även med de rådande skadeproblemen ska Chelsea kunna mönstra ett tillräckligt bra lag för att vinna. Så länge Chelsea kommer upp i nivå och klarar av att matcha Leeds intensitet så tror jag på seger.


Tips: 3-1


Värt att notera

• Chelsea har vunnit sina fyra senaste hemmamatcher i ligan mot Leeds, men de har aldrig vunnit fem raka.
• Leeds har inte vunnit mot Chelsea på de sex senaste matcherna lagen emellan. Den senaste vinsten kom i december 2002, då de vann med 2-0 hemma.
• Chelsea och Leeds har gjort flest mål i ligan (3) på tilläggstid. Chelsea har drygat ut sina ledningar, Leeds mål har gett dem en eller tre poäng.
• Chelsea har spelat oavgjort i sina två senaste hemmamatcher i ligan. Londons blå har inte kryssat tre raka ligamatcher eller fler på Stamford Bridge sedan februari 2016.
• I och med sitt mål mot West Ham i förra omgången blev Thiago Silva, 37 år och 73 dagar gammal, Chelseas äldste målskytt någonsin i Premier League.

0 kommentarer

Fredrik Temmes2021-12-10 23:11:22