Bobby Davison 60 år
Möt den sympatiske spelaren som är kultförklarad i Derby
Bobby Davison vann bland annat interna skytteligan fem gånger och var en av Derbypublikens stora hjältar under 80-talet! I förra veckan, den 17 juli, fyllde Bobby Davison 60 år. Med anledning av denna högtidsdag så finns det anledning att möta den sympatiske forwarden som nästan tog en plats i Englands landslag för att han var så trevlig men ständigt fann att han inte räckte ända fram.
I Halifax
"När Rams back John McAlle blivit bortgjord och förnedrad av Bobby Davison i Halifax för femte gången tappade managern John Newman humöret. Derbys 2-1 ledning från första matchen höll nu på att fullkomligt gå upp i rök. Den kvicke forwarden från ett av ligasystemets sämre lag hade lekstuga med den tillsynes orörliga backlinjen. Så fort målvakten Jaka Banovic i Derbys mål rullade ut bollen så högg Davison skoningslöst på de förvirrade försvarsspelarna så att de antingen spelade fel eller tappade bollen. Han sprang i princip på allt som rörde sig. Newman gav tecken till avbytaren att värma upp, Davisons övertag måste brytas. Snabbt. I samma stund spelade Halifax mittfältare Steve Spooner bollen rakt mellan Derbys mittbackar, som just löst läktarbiljett, till en framstormande Davison som lätt kunde göra sitt andra mål för dagen. Managern John Newman slog uppgivet ut med armarna där han stod vid sidlinjen. Ingen av dem visste om det, men Newmans sista tid som manager på Baseball Ground var inledd och Davisons karriär på samma arena var just i färd med att börja, trots att Halifax till slut förlorade matchen efter förlängning med 5-2."
Två förluster med betydelse
Att förlora med 2-5 är ingen lycka för någon fotbollsspelare, men underligt nog har faktiskt två 2-5 förluster varit betydelsefulla för Bobby Davisons karriär. Faktum är att han förmodligen aldrig hamnat i Derby County om det inte varit för dessa bägge förlustmatcher och Baseball Ground skulle därmed ha gått miste om sitt kanske största namn under åttiotalet. En tidigare 2-5 match med betydelse för Davisons framtida karriär i Derby County hade inträffat ganska precis ett år tidigare. Bradford Citys spelande tränare Roy McFarland hade då upplevt samma frustration som John McAlle. Trots att Bradford vann matchen tämligen komfortabelt, hade Bantams försvar, med McFarland i spetsen, haft mer än tillräckligt sjå att hålla reda på den pilsnabbe 22-årige forwarden, som dessutom gjort Halifax bägge mål. När matchen var slut tog McFarland fram sitt anteckningsblock och noterade forwardens namn. Veckan efter klev McFarland in i styrelserummet och föreslog Bradford att värva forwarden från Halifax. Styrelsen nekade. Det fanns inga pengar. McFarland fick besviken lämna styrelserummet med oförrättat ärende. Men Davisons namn blev kvar i anteckningsboken.
Ung målfarlig snickare
Egentligen kunde Bobby Davison lika gärna ha blivit snickare, för det var det yrke han utbildade sig till efter skolgången i South Shields, där han föddes den 17 juli 1959. Redan i skolåren utmärkte sig Davison som en målskytt av rang. Hans lärare från åren i grundskolan, Mike Haines, minns att hans sätt att utmana sina motståndare direkt, sakta ned farten bara för att kroppsfinta dem och sedan accelerera iväg med blixtens hastighet, var utvecklad redan från unga år. Mike följde den unge Davisons tidiga karriär som fruktad målskytt i skollaget, men tappade sedan kontakten med löftet när Davison lämnade skolan. Som kuriosa kan nämnas att Davison i de tidiga åren spelade tillsammans med bland annat en viss Phil Brown, som senare skulle bli kortlivad som manager i Derby County. Davison insåg snart att ingången till proffsvärlden är oerhört smal och förstod värdet av att ha en utbildning vid sidan av fotbollen. Han varvade fotbollsspelet i Korpen på söndagarna med att vara snickarlärling på veckorna. En dag stod Davison med några vänner på puben när hans gamla lärare Mike Haines dök upp. Haines uppmuntrade den unge Davison att provspela för Huddersfield och den forne adepten lydde hans råd. Davison imponerade så pass att Huddersfield erbjöd honom ett kontrakt i juli 1980.
Entré hos Rams
Davison hade dock svårigheter att ta en plats i Huddersfields a-lag vilket gjorde att han såldes vidare till Halifax efter bara två a-lagsmatcher. Hos the Shaymen gick det betydligt bättre trots att laget hörde till ligasystemets allra sämsta lag. Davisons snabbhet och hänsynslösa press på bollhållaren firade stora triumfer i kombination med en sällsynt förmåga att finnas på rätt plats inne i straffområdet på de bollar som dök upp. Davison gjorde 20 mål första året i Halifax och med 9 mål på de inledande matcherna säsongen 1982/83 drog han givetvis blickarna till sig från större klubbar. När Peter Taylor övertalades att tillträda posten som manager i Derby var ett av hans krav att få Roy McFarland som assisterande. Problemet var att McFarland stod under kontrakt i Bradford och under visst palaver lämnade McFarland hastigt klubben för att ansluta till Rams igen. Väl installerad på sin nya post tog McFarland fram sin anteckningsbok igen och bläddrade fram Davisons namn. Pengarna fanns den här gången och den första december 1982 skrev Bobby Davison på övergångspapperna och kunde göra sin debut för Rams redan tre dagar senare när han hoppade in mot Rotherham med nio minuter kvar att spela. Davison började som inhoppare i ytterligare två matcher innan han fick en ordinarie tröja i matchen mot seriesuveränerna Newcastle, en position han skulle behålla i nära nog fem år. Davison inledde kort därefter sitt målskytte som tillsammans med från Wigan återbördade Archie Gemmills mittfältsspel räddade laget från en hotande degradering till en betydligt trevligare trettonde plats.
De målfarliga åren
Den positiva avslutningen säsongen innan gav högre förväntningar inför 1983/84 än vad som var realistiskt. Trots Davisons fjorton mål slutade säsongen i katastrof för Derby och laget flyttades som näst sista lag ned till division III inför den säsong som skulle bli klubbens etthundrade sedan grundandet. Newcastles Arthur Cox kallades in och genomförde en storstädning. Davison blev nu det nav som klubbens anfallsspel skulle byggas kring. Ett, skulle det visa sig, framgångsrikt koncept. Davison gjorde hela 24 mål den första säsongen i divison III och klubben uppvaktades nu av flera lag i den högsta serien som ville köpa den 25-årige forwarden. Men klubben och även Davison själv vägrade att falla för locktonerna, något som givetvis vann stor sympati i supporterkretsarna. Den andra säsongen i trean utformade Davison ett lyckosamt partnerskap med Phil Gee, som värvats från amatörlaget Gresley Rovers. Säsongen 1984/85 gjorde Davison 17 mål, något som ledde till att klubben tog steget tillbaka till den näst högsta serien igen.
Säsongen 1986/87 skulle bli Davisons främsta i Derby-tröjan. Hans 19 mål var starkt bidragande till att laget rusade genom serien, slutade som seriesegrare och tog klivet upp i högsta serien igen efter sju års bortavaro. Särskilt minnesvärt är förmodligen det mål som han gjorde i säsongens allra sista matchen mot Plymouth. Från trettio meters håll drog Davison på ett skott som seglade över förre Derby-keepern Steve Cherry i Argyles mål och in i nätmaskorna, vilket kan ses här: https://www.youtube.com/watch?v=GpzTCEKcG6w. Derbys återkomst till de större sammanhangen var ett känslosamt ögonblick för såväl spelare som supportrar. Särskilt Davison unnades all framgång efter att ha genomlevt hela Derbys resa från förfall till framgång på bara tre år. Notabelt är att Davison i och med uppflyttningen nu skulle bli en av de spelare som spelat i alla seriesystemets nivåer. Dessutom fick Davison uppleva detta inom loppet av bara fem år.
Vändningen
Bobby Davisons karriär i Rams hade gått spikrakt uppåt från det att han anlände i december 1982. Dessutom hade han en nästan otrolig förmåga att undvika skador och avstängningar. Mellan september 1983 och november 1985 spelade han inte mindre än 126 tävlingsmatcher i rad. Davison skulle nu få kröna sin tid i Derby genom att spela fotboll i den högsta serien, något som varit hans dröm sedan han spelade korpfotboll hemma i South Shields. Men helt plötsligt så fungerade ingenting säsongen 1987/88. Försvararna läste hans ryck, fingertoppskänslan framför mål var som bortblåst och avsluten landade oftare på ståplatsläktaren istället för i motståndarnas målnät. Davison som var van att ha mycket boll, tilläts sällan låna den av rutinerade försvarsspelare i högsta serien, och Davison misströstade när han stötte på sin karriärs första ordentliga motgång. I september åkte han ut i ligacupmötet mot Southend och matchen efter missade han i inledningen öppet mål i seriematchen mot Oxford. Händelserna var särskilt ödesdigra eftersom Derby på grund av detta förlorade bägge matcherna och helt plötsligt återfanns Bobby Davison på bänken, petad av de egenproducerade tonårslöftena Brian McCord och Andy Garner. Supportrarna led. Men mest av allt led nog Davison själv. Manager Cox visade länge tålamod med sin guldklimp och därför dröjde det till mitten av november innan han tvingades inse att Davison inte höll måttet för spel i den högsta serien.
För majoriteten av Derby-supportrarna kom budskapet den 19 november 1987 att Davison lämnat klubben föregående kväll som en smärre chock. Chocken mildrades inte heller av att Davison lämnade Rams för att gå till ärkerivalerna Leeds. Yorkshire-laget hade vid denna tid startat sin förestående metamorfos och behövde nödvändig eldkraft i anfallet och såg den 28-årige forwarden som ett välkommet tillskott i sin jakt mot högre höjder. Davison tjänstgjorde nästan lika länge i Leeds färger som han gjort hos Derby, men fick spela betydligt färre matcher när Rod Wallace värvades som komplement till Lee Chapman. Därför lånades Davison ut till Derby i september 1991 sedan Rams ramlat ur högsta serien. Återkomsten blev succéartad. På tio matcher gjorde Davison åtta mål men till supportrarnas förvåning valde Cox att inte att behålla honom och Davison återvände till Leeds bara för att i mars bli utlånad till Sheffield United. Därefter såldes han vidare till Leicester där han spelade säsongen ut innan han såldes till Sheffield igen. Innan Davison lade skorna på hyllan våren 1996 hade han även hunnit med korta mellanspel i Rotherham och Hull.
Epilog
Efter avslutad spelarkarriär fortsatte Davisons karriär vid sidan av planen. Efter en misslyckad tid som manager i amatörlaget Guiseley AFC som dock varade i 2,5 år, har han jobbat som tränare i Sheffield United och i Bradford City, där han assisterade Rams förre backlegend Colin Todd i tre år. 2008/09 var han manager i ungerska Ferencvaros. Davison har också haft uppdrag i engelska U19-landslaget samt i Leeds och Crystal Palace.
Notabelt för Davisons karriär är att han aldrig bedömdes räcka till för spel i den högsta serien trots att hans mål hjälpte såväl Derby, Leeds som Leicester till uppflyttning. Bobby Davisons största mänskliga egenskap är att han är oerhört sympatisk. Trots att han spelat i flertalet klubbar är han fortfarande ihågkommen av supportrarna i respektive lag för sitt trevliga sätt och sin kontakt med supportrarna. Många av dem vittnar om att Davison gärna tog sig tid och kunde dyka upp på supportrarnas lokala pub för att ”ta en öl och snacka”. Förmodligen var hans största personliga egenskap också det som gjorde att Davison aldrig nådde riktigt fram. Davison var helt enkelt inte tillräckligt hänsynslös för att bli en framgångsrik forward i de högre sammanhangen. Men hans sympatiska drag gav honom nästan en landslagsplats. Davison skaffade sig en stor personlig supporter hos den i England kände TV-programledaren Simon Groom. Groom ledde en personlig kampanj gentemot Englands förbundskapten Bobby Robson för att denne skulle inkludera Davison i Englands landslagstrupp. Hur nära det egentligen var att Robson gav efter för Grooms krav må vara osagt, men situationen är typisk för Bobby Davison, den sympatiske forwarden som inte riktigt nådde ända fram.
Matchfakta
november 1982 - november 1987; 203 (3) matcher - 83 mål
september 1991 - oktober 1991 (lån); 10 matcher - 8 mål
