Forest svarade för en mycket bra andra halvlek då man lyckades resa sig efter att ha blivit fullständigt utspelade i första halvlek. Brighton radade upp fina målchanser och man borde ha lett i halvtid med kanske 4-0 eller 5-0! Forest fick aldrig igång något anfallspel och man fick helt inrikta sig på försvarsspel. Hemmalaget spelade flärdfullt och intensivt från start till halvtidsvilan.

I andra halvlek förändrades matchbilden rejält. Steve O´Driscoll hade lyckats motivera laget och Forestspelarna började hitta varandra i passningarna och spelet jämnade ut sig.
Publiken fick se en riktigt bra andra halvlek där båda lagen spelade bra i anfallspelet och ett ledningsmål hade kunnat gå åt vilket håll som helst.

Personligen är jag mest besviken över Daniel Ayala. Han känns inte helt säker i backlinjen. Jag upplevde att han var osäker vid ett flertal tillfällen och bjöd motståndarna på lite väl mycket julgodis.

Henri Lansbury byttes in mot Guedioura och han gjord det riktigt bra och var viktig i Forests anfallspel.

Billy Sharp var riktigt aktiv i anfallet och hade flera bra chanser att bli matchvinnare. Allra närmast kom han då han prickade ribban på en framspelning från Chris Cohen.

Lee Camp agerade räddande ängel då Will Buckley kom helt fri på ett misstag från Alan Hutton


Forest var nog allra gladast åt poängen idag. Brighton var det över bägge halvlekarna det klart bättre laget, men samtidigt är det också en styrka då man kan försvara sig bra bra under mördande press.

Ett annat roligt glädjeämne var att lagen beskådades av en rekordpublik på AMEX Stadium: 26684 betalande fick inte se några mål, men däremot extremt många målchanser och en nagelbitande andra halvlek. 
 
 Come on you Reds!!