Champions League-minnen: Chelsea-Porto (2004)
För första gången sedan 2003 väntar en Champions League utan Chelseamedverkan, vilket är den främsta men inte enda anledningen till att årets upplaga känns lika het som slutspurten av division 1 södra. Inför varje ny omgång dyker jag ner i arkiven och hittar godbitar från Chelseas framgångsrika Champions League-äventyr.
Gruppspel 29 september 2004:
Chelsea-Porto 3-1 (Smertin 7, Drogba 50, Terry 70)
Uppställning: Cech - Ferreira, Carvalho, Terry (K), Gallas - Smertin, Makélélé, Lampard, Duff (Tiago 66) - Gudjohnsen (Kezman 80), Drogba
Champions League-upplagan 2003 vände upp och ner på Fotbollseuropa och kulminerade i den osannolika finalen mellan Porto och Monaco. Det blev som bekant portugiserna som lyfte pokalen i Gelsenkirchen, men alla förstod att det skulle bli svårt för mästarna att värja sig för att brandskattas av de stora drakarna på kontinenten. Speciellt lagets unge, snygge, kaxige tränare skulle bli omöjlig att behålla.
Claudio Ranieri fick inte fortsatt förtroende av Roman Abramovitj och en ersättare skulle tillsättas. Vad passade bättre än det där stjärnskottet på tränarhimlen som nyss lett FC Porto till Europatiteln? José Mourinho klev in i Chelsea och ingenting skulle bli som förr. Med sig plockade han försvararna Paulo Ferreira och Ricardo Carvalho, som under sommaren båda varit bärande krafter i det portugisiska laget som tog silver i hemma-EM. Mourinho valde även att värva deras landslagskamrat Tiago Mendes från Benfica.
Året innan hade Chelsea stupat i semifinalen mot Monaco. Abramovitj, som enligt uppgift förälskat sig i fotbollssporten efter att ha bevittnat en dramatisk Champions League-match mellan Manchester United och Real Madrid, gjorde aldrig någon hemlighet av att han ville ta den åtråvärda bucklan till London. Chelsea lottades i Champions Leagues gruppspel 2004-05 in i en på förhand klurig grupp med just Porto, Paris Saint-Germain och CSKA Moskva. Men PSG då är inte PSG nu, och fransmännen avfärdades enkelt på Parc des Princes efter att nyförvärvet Didier Drogba gjort två mål och på grund av sitt Marseilleförflutna häcklats vilt av hemmafansen. I Premier League hade man startat perfekt, och det var ett Chelsea fyllt av självförtroende som skulle spela Champions League-säsongens första hemmamatch.
Ibland ter sig ödet vara förutbestämt. Givetvis skulle José Mourinho, i sin Champions League-debut på Stamford Bridge gästas av den klubb han åstadkommit mirakel med och precis lämnat. En på många sätt ny klubb, bör tilläggas. Man blev av med sin coach och flera guldhjältar, utöver Ferreira och Carvalho gick exempelvis Deco till Barcelona. Dessutom hade Mourinho hyfsen att ta med sig hela tränarstaben från Porto, bland annat en ung chefsscout vid namn André Villas-Boas. Intressant bonusfakta är att det i "nya Porto" fanns tre spelare som skulle komma att representera Chelsea framledes i karriären; Bosingwa, Maniche och Quaresma.
Det skulle inte dröja lång tid innan José Mourinho fick ett kvitto på att han, trots avskedet från de regerande Europamästarna, tagit ett kliv uppåt i karriären. När Abramovitj köpte klubben året innan värvades bland annat den ryske landslagsmannen Aleksej Smertin från Lokomotiv Moskva - fullständigt okänd för den breda fotbollspubliken och inte alls ett namn i paritet med exempelvis stjärnvärvningarna Claude Makélélé och Hérnan Crespo. Snabbt kom misstankar om att Smertin enbart värvades för att han likt ägaren var ryss. Nationaliteten till trots lånades mittfältaren ut till Portsmouth under sin första säsong, men med Mourinhos intåg fick Smertin en roll i Chelseatruppen och något överraskande chansen från start mot Porto. Efter att Eidur Gudjohnsen spektakulärt lobbat in bollen i straffområdet dunkar Smertin till den på volley och sätter dit 1-0 bakom Portos målvakt Vitor Baia. Det kom att bli Smertins första och enda mål i Chelseatröjan. Chelsea fortsätter pressa efter målet och såväl Drogba som Damien Duff har fina chanser i första halvleken, men 1-0 står sig när lagen går in till halvtidsvila.
I början på andra halvlek får Chelsea ett frisparksläge. Lampard peggar upp men Portoförsvaret grundluras totalt när Duff istället lyfter in bollen med vänstern. Didier Drogba är dock med och nickar vackert bollen över Baia in i nätet.
I 68:e minuten reducerar den framtida Blackburnanfallaren Benni McCarthy, men hoppet lever inte länge för portugiserna. Två minuter senare får Chelsea återigen frispark i ett fint läge, den här gången spelar Lampard in bollen fram till John Terry som heroiskt kastar sig fram likt en Henrik Larsson mot Bulgarien. Kraften gör nicken otagbar för Vítor Baia. I slutminuterna får Drogba in ännu en boll efter en ny Lampardfrispark, men domaren vinkar av för offside. Resultatet 3-1 står sig matchen ut och José Mourinho lämnar, som så många gånger framöver, Stamford Bridge som segrare.
I matchreferatet från BBC lyfts framförallt Eidur Gudjohnsens och Damien Duffs insatser fram. Båda var inblandade i Smertins ledningsmål, och Duff slog den överraskande frisparken som genererade 2-0 från Drogba. Chelsea och nya målvakten Petr Cech hotades aldrig riktigt av Portos offensiv, och tjecken fick vänta till nästan halvvägs in i andra halvlek innan han testades ordentligt.
Efter superskrällen säsongen före fick Porto snabbt komma till insikten att det nu rådde nya tider. Guldlaget hade spritts för vinden och en ny Portokoloni hade tagit sin form i västra London. Det Chelseasegertåg som avgick hösten 2004 skulle tuffa på i maklig takt under ett bra tag framöver och vara med och kriga in i det allra sista om den åtråvärda Champions League-titeln 2004-05. José Mourinhos Porto 2.0 hade kommit igång.
