Champions League-minnen: Schalke-Chelsea (2014)
För första gången sedan 2003 väntar en Champions League utan Chelseamedverkan, vilket är den främsta men inte enda anledningen till att årets upplaga känns lika het som slutspurten av division 1 södra. Inför varje ny omgång dyker jag ner i arkiven och hittar godbitar från Chelseas framgångsrika Champions League-äventyr.
Gruppspel 25 november 2014:
Schalke 04-Chelsea 0-5 (Terry 2, Willian 29, Kirchhoff (o.g) 44, Drogba 76, Ramires 78)
Uppställning: Courtois - Ivanovic, Cahill, Terry, Azpilicueta - Fàbregas (Schürrle 78), Matic – Willian, Oscar (Ramires 75), Hazard – Costa (Drogba 66)
Roberto di Matteo var klubbikonen och interimtränaren som tog Chelsea till Champions League-guld. Efter att ha sparkats månader senare tog italienaren en paus från fotbollen, innan han hoppade på uppdraget som tränare i storklubben Schalke 04.
José Mourinhos återkomst i Chelsea hade fått supportrarna att glömma besvikelsen över att di Matteo tvingades bort. Under sin första säsong hade han tålmodigt byggt upp laget och slutat trea. Det var nu, hösten 2014, som hans arbete började ge resultat. Ligan hade man inlett strålande, och Champions League-gruppspelet var man obesegrade, med en oavgjord bortamatch i Slovenien som enda plump i protokollet. Lottningen kändes överkomlig med just slovenska Maribor, Sporting Lissabon, och så di Matteos Schalke.
Schalke hade blandat och gett i de inledande matcherna. Man krigade till sig en pinne på Stamford Bridge, kryssade även mot Maribor, vann mot Sporting hemma med 4-3 innan man förlorade på bortaplan med 4-2. Ren high chaparall-fotboll. Det skulle fortsätta på den vägen.
När så tyskarna skulle gästas av Chelsea i gruppspelets näst sista omgång, satte en urstark Chelseaelva utan några avbräck tonen direkt. John Terry nickar, efter 86 sekunder, in Chelseas snabbaste Champions League-mål någonsin. Schalke är tio minuter senare nära att kvittera när Choupo-Moting kommer fri med Courtois, men den svåra lobben lyfter inte bara över målvakten utan även hans ribba - tyskarnas egentligen riktigt farliga målchans. När en halvtimme har gått stänker Willian dit tvåan, efter fina kombinationer från brassen, Hazard och Fàbregas. Precis innan halvtid blir det återigen Chelseamål på en hörna, den här gången av Schalkes Jan Kirchhoff (nu i Sunderland). Självmålet innebär 3-0 till gästerna när lagen går ut till halvtidsvila.
Matchen fortlöper utan att hemmalaget gör någon speciell ansats till att komma ikapp. Didier Drogba byts in, och klubblegendaren gör 4-0 när han och Willian i princip är helt fria med den stackars Schalkekeepern Ralf Fährmann. Minuter senare fullbordar Ramires, också nyligen inbytt, förnedringen och 5-0 är ett faktum. I och med segern blir Chelsea klara för avancemang, medan Schalke får en tuff mental väg tillbaka för att fightas med Sporting om andraplatsen, en fight man sedermera vinner. Den gamle guldtränaren di Matteo hade säkerligen önskat ett trevligare återseende.
Överkörningen i Gelsenkirchen var symptomatisk för det Mourinho-ledda Chelsea som hösten 2014 tycktes ostoppbart. BBC frågade sig efteråt hur långt det här laget egentligen kan gå. Man flaggade till och med för Chelsea som en kandidat till Champions League-titeln: ”Om Chelsea fortsätter prestera med den här kvalitén när slutspelsfasen kommer igång nästa år, då kommer Mourinho tro att han kan göra italienaren [Di Matteo] sällskap i att göra laget från västra London till Europamästare.” Det bådade gott, och det blev ett trevligt utfall av säsongen, även om vi inte fick någon återupprepning av Di Matteos bragd.
