2022-04-15 16:00

Charlton - Morecambe
2 - 3

Charlton – Morecambe 2-3

Förgående matchrapport inleddes med att det inte finns något som gör en klok på Charlton Athletic denna säsong och det fungerar lika bra efter denna match med. Charlton sjabblade till det rejält på hemmaplan och skänkte tre poäng till att lag som är i akut behov av just dessa. Omtänksamt å ena sidan, och uruselt å andra.

Efter vinsten I Rotherham fanns det inte särskilt många skäl till att göra förändringar. Jacko Verkade enig i detta och bjöd därmed endast på en justering. Conor Washington flyttades till bänken och Mason Burstow kom in i hans ställe.

Charlton: MacGillivray; Clare, Pearce (c), Famewo; Matthews, Gilbey (Washington 60), Dobson, Morgan (Forster-Caskey 69), Blackett-Taylor; Stockley, Burstow (Aneke 75).
Ej använda avbytare: Harness, Purrington, Jaiyesimi, Leko.

Morecambe: Carson; Leigh, Bennett, Bedeau, Gibson (Cooney 77); Phillips, Fane; Connolly (O’Connor 87), Wildig (c) (McLoughlin 88), Gnahoua; Stockton.
Ej använda avbytare: Smith, Diagouraga, McCalmont, Ayunga.

Domare: Marc Edwards.
Publik: 10,700 (350 from Morecambe).

Första halvlek
Med hänvisning till tidigare matcher i närminnet så verkar Charlton ha gjort en grej av att komma ut med fart och fläkt. För det gjorde man även denna match och vållade motståndarna problem genom en inspirerande inledning. Corey-Blackett-Taylor gjorde sina grejer på kanten och fick in ett hårt inspel, under matchens första tio minuter, som ingen lyckades förvalta.

Sedan upprepade sig nästa matchbildsscenario igen. Charlton fick inte ut någon produkt av sin alerta inledning och Morecambe släpptes in för att ha mer att säga till om. Det bjöds på omställningar och där fick skyttekungen Cole Stockton i väg ett lurigt avslut sedan han lämnats oansvarigt ensam med Jason Pearce. Craig MacGillivray löste en räddning denna gång men skulle innan halvtimmen var spelad behöva retirera en första gång. Högerbacken Greg Leigh tog sig in centralt, spelade ut till höger och återfick bollen genom en rak löpning i sidled. Charltons försvar var nu ihålligt och uppluckrat, vilket gav Stockton precis den fria yta som krävdes för att han skulle få tid att möta Leighs inspel och smeka in 0-1 (26) till räkorna. Passivt, slött och alldeles för sårbart ur ett Charltonperspektiv.

Charlton försökte temporärt rycka upp sig och ville replikera omgående. Albie Morgan sköt dock rakt på och Mason Burstow drog bollen över när han fick läge. Bättre än så skulle det inte heller bli utan istället än värre. Med några få minuter kvar av första halvlek skickade Morecambe in en långboll mot straffområdet på vinst och förlust. Bollen hängde i luften men MacGillivray tvekade och valde efter några hundradelars resonerande att stanna kvar i målet. Pearce tog duellen med Stockton och vann den, men nickrensningen landade rakt hos Arthur Gnahoua som samlade upp och placerade in 0-2 (43). MacGillivray hade tid och utrymme att skrika och komma ut långt i straffområdet för att avvärja men gjorde det inte. Hans mest kritiserade egenskap har varit just avsaknaden av att ibland dominera sitt straffområde och den kändes efter det här återigen aktuell.

Jayden Stockley fick en möjlighet att reducera innan halvtidsavblåsningen men det var inte mycket som, på egen bekostnad, gick Charltons väg den här halvleken. Underläge med två bollar i paus.

Andra halvlek
Stockley tog tidigt revansch på sin missade dubbelchans innan pausvilan. Redan åtta minuter in i andra halvlek drog CBT igång ett anfall på eget bevåg. Han skar in från vänster, körde en snubbe, drog sig ner centralt med en tempoväxling och lyfte in ett inlägg med vänstern. Mason Burstow kom upp bra och nickade ner till kollegan Stockley, som befann sig onside och vräkte in 1-2 (53) genom att tåa in reduceringen.

Förhoppningen var att reduceringen skulle bringa energi till Charlton och göra Morecambe nervösa för att bevara sina poäng. En omvänd matchbild sett till förra mötet med Morecambe var att önska. Men icke sa Nicke. Bara sex minuter senare såg Morecambe till att skapa sig en ny tvåmålsledning. MacGillivray menade sätta igång spelet snabbt men skickade ett slarvigt utkast som inte träffade Adam Matthews. Istället stötbröt Lewis Gibson och han satte sedan Arthur Gnahoua i ett nytt bra läge att vandra in i Charltons straffområde, utmana ett passivt försvar och smälla upp 1-3 (59) i nättaket. Vilt firande hos räkorna och chockerande undermåligt av Charlton.

Nu väntade det snabba förändringar från Charlton. Washington, Forster-Caskey och Aneke kom in i intervaller. Man hade mycket av bollinnehavet men hade svårt att ta sig fram för några heta lägen och göra match av det igen. Det skulle dock bli bättre med tio minuter kvar. George Dobson var först inblandad i en situation där han borde haft straff, men strax efter satt en ny reducering, 2-3 (81), när Chuks Anekes behärskade nickavslut förvaltade ett inlägg från CBT. Yttern var alltså kreatör denna gången med.

Det skulle darras hos räkorna under de återstående minuterna. Poängen kunde ju trots allt vara existensviktiga och behövde bevakas. Charlton försökte sig på en anstormning och lyckades väl till viss del. Dobson fick möjligheten som uppstod i fjärde tilläggsminuten men sköt med för mycket fot under bollen ur snäv vinkel och Morecambe firade sedan att de tog med sig tre enormt viktiga poäng på sin långa hemfärd. Slut, 2-3.

Efter match
Då säger vi varsågod till tre fruktansvärt välbehövliga poäng, Morecambe. Kanske är vi som gör att det blir två nya möten mellan lagen nästa säsong. Det är Charlton som helt och hållet bjuder bort matchen och poängen. Ehm, helt sjukt faktiskt att Charlton förlorar denna egentligen och det är helt sjukt att man släpper in tre mål på hemmaplan mot dessa. Men på något sätt är det väl den där lilla extra energin, inställningen och jävlaranammat att ha något att spela för fäller dom matchavgörande situationerna. Plus att Charlton då var generösa med misstag som kunde leda till baklängesmål. Återigen kan väl använda klyschan att motivation slår klass, för Charlton är klassera bättre än Morecambe men vinner ändå inte. Så även denna match men, nej, här står man.

Trots förlusten måste Corey Blackett-Taylor nämnas. Vilken jävla spelare. Ja, man kan ju gissa vem som fick tre poäng.

Omgångens poäng
3p – Corey Blackett-Taylor: En av få stora glädjeämnen i truppen när den här säsongen snart kommer summeras. Också en av få som tagit tydliga steg framåt i sin utveckling. Såvida det inte bara handlar om självförtroende? Så självklar i sina ageranden och ligger bakom det mesta offensivt. Bidrar till poäng, vilket många av hans spelartyp annars kan slarva med.

2p – Adam Matthews: Vann mycket boll och sattes sällan i gynnsamma lägen. Det mesta attackerades från andra kanten och det fanns väl en anledning till det.

1p – Chuks Aneke: Det har inte blivit mycket av Anekes återkomst på grund av nya skador. Men mål på få minuter spelade kan han fortfarande göra. Hoppar in med kvarten kvar och står för reduceringen.

COYA!