2021-02-02 20:00

Charlton - Portsmouth
1 - 3

Charlton - Portsmouth 1-3

The Addicks var numret mindre i den dåvarande toppmatchen mot Portsmouth.

En tabellmässigt tät toppmatch utspelade sig på The Valley under tisdagen. Helgens uppskjutna match spelades på en regntung gräsmatta och Charlton kom inte riktigt upp i samma tävlingsnivå som Portsmouth, vilket innebar en hemmaförlust som skrevs till resultatet 1-3.

Det var inga radikala förändringar i startelvan som radades upp i spelartunneln. Laget började i den diamantformation som varit lyckosam på senaste tiden. Maatsen var tillbaka från lite vila, och Schwartz/Stockley bildade anfallspar. Mest ögonbrynshöjande var beslutet att sätta Liam Millar på bänken men det var enbart på grund av anledningen att yttern inte var redo för ytterligare 90 minuters fotboll. Nyförvärvet Matt Smith vinkades välkommen till bänken och var blev alltså direkt aktuell för en matchtrupp, trots att han bara befunnit sig hos laget i knappa 48 timmar.

Charlton: Amos; Matthews, Gunter, Oshilaja, Maatsen; Morgan (Millar 45), Forster-Caskey, Pratley (Watson 45), Shinnie (Smith 77); Stockley, Schwartz (Aneke 61)
Ej använda avbytare: Maynard-Brewer, Pearce, Purrington.

Portsmouth: MacGillivray; Johnson, Daniels, Raggett, Bolton; Jacobs (White 90+5), Cannon, Naylor, Williams (Harness 52); Harrison, Marquis (Byers 87)
Ej använda avbytare: Ward, Brown, Curtis, White, Mnoga.

Första halvlek
Det blev från start en chansrik och anfallsinriktad match från båda lagen. Gräsmattan på The Valley såg ut att ha återhämtat sig bra sedan helgens regnoväder men var givetvis tungsprungen och därav svårspelad på olika platser. Det hände flera gånger att Charlton glömde detta och försökte rulla boll men ibland tenderade det att göra mer skada än nytta för laget. Istället var det riskminimerande, fasta situationer och snabba raka anfall som skulle visa sig vara vägvinnande.

Till en början var Portsmouth bäst på att komma till snabba anfall, och Charlton var bäst på att ge bort bollen i fel lägen. John Marquis verkade het i bortalaget när han högg på det mesta och kom till flera avslutslägen. Kollegan Ellis Harrison var inte mindre aktiv han heller och Portsmouths anfallspar såg till att Charlton hela tiden fick vara på vakt när till exempel Ian Maatsen slagit en indianpass rakt in i mitten. Charlton var alltså stundtals väldigt ovårdade i sitt passningsspel, och tillät Portsmouth att komma till snabba omställningar. I andra änden hade dock Albie Morgan i minut 9 ett skott i ribban och ut, medan Ronnie Schwartz fick ett avslut blockat inifrån straffområdet. I båda fallen kom avslutslägena fram genom att Jayden Stockley varit stark i närkamper och levererat passningar med hjälp av huvudet eller bröstet.

Under halvlekens sista kvart hamnade Charlton i en svag period och Portsmouth borde varit mer produktiva när man nu fick grepp om matchen. I 29:e levererade Michael Jacobs en oväntad och mycket bra djupledspass till Marquis som kom fri när Gunter och Oshilaja hade slappnat av tillfälligt. Ben Amos hängde däremot med i den snabba spelvändningen och kom ut tillräckligt bra för att få en hand på skottet och rädda till hörna. Passningsspelet fortsatte vara slarvigt och 10 minuter senare, efter Marquis jätteläge kom ledningsmålet. En andraboll från en hörna hamnade åter i Portsmouths ägo och lyftes in i straffområdet, där Jacobs kom till och fick iväg ett dolt avslut som Amos inte hann reagera på. 0-1 till Pompey och resultatet stod sig till halvtidsvilan som förhoppningsvis skulle fungera som en väckarklocka i Charltons fall.

Andra halvlek
Ett dubbelbyte deklarerades när Charlton kom ut från drickapausen i omklädningsrummet. Darren Pratley hade redan ett gult kort och levde farligt när han halkade omkring på den våta planen. Det var ett par situationer när han dels kom sent in i dueller och ibland var det lite lätt att sulan sträcktes upp lite för mycket. Ben Watson byttes in som naturlig ersättare, och födelsedagsbarnet för dagen, Albie Morgan, byttes ut mot mer offensiv kraft i Liam Millar. Watson blev aktuell direkt när han i minut 51 drogs omkull i straffområdet vid en frispark och förtvivlat åberopade en straffspark. Händelsen uppmärksammades inte från domartrion utan spelet fortlöpte.

Minuten senare skulle bli mer lyckosam. Charlton lyckades skapa en hörna och Andrew Shinnie levererade denna perfekt mot sex meters boxen. Jayden Stockley hade inte förlorat många dueller i matchen och gjorde det inte denna gång heller, när han från nära avstånd nickade stolpe in och det var kvitterat i matchen, 1-1 (52). Man kunde tro att Charlton nu sträckt på ryggarna och börjat brösta upp sig i matchen men det verkade bara vara aningen tillfälligt. Portsmouth hade bara två minuter senare ett nytt superläge genom Harrison, där Amos gjorde en ny bra räddning. Minut senare var det dock replikerat och åter ledning för Portsmouth. Den efterföljande hörnan från Amos räddning, hade lika bra leverans som Shinnies tidigare, och denna gång var det Tom Naylor som nickade in 1-2 (55) från nära håll. Det dröjde sedan ytterligare bara sex minuter innan 1-3 (61) kom och matchen hade nu verkligen styrt ur Charltons kurs. Watson förlorade ett motlägg utanför eget straffområde, Andy Cannon vann boll och avslutade med ett högt välplacerat skott bakom Amos. Mindre bra agerat från Charltons sida där man är slarviga med att rensa undan inlägg och sedan förlorar andrabollen.

Det krävdes och gjordes nya förändringar. Aneke kom in mot en osynlig Schwartz och bildade då förmodligen seriens tyngsta anfallspar i duon Aneke/Stockley. Därmed utvecklades matchbilden ganska naturligt till längre bollar med destinationen: Portsmouths straffområde. Pompey gick i sin tur inte alls lika hårt för kontringar offensivt utan valde allt som oftast att lugna ner spelet när bollen var återerövrad. Bättre blev det också för Charltons del där man framförallt genom inlägg från Adam Matthews ofta var i och kring offensivt straffområde. Många gånger hittade Matthews Stockley med direkta pass men därefter hände det dessvärre inte särskilt mycket mer. Stockley vann bollen och la upp för avslut till alla möjliga tänkbara men Forster-Caskey fick felträff, Watson fick ännu mer felträff Aneke sköt på block och Millar sköt över. Siktet och skärpan var inte korrekt inställd som det egentligen behövdes. Tiden tickade på, matchen rann iväg och åtta minuters tillägg var inte tillräckligt för att ge någon form av skjuts framåt. Matchen slutade 1-3 till Portsmouth som för dagen var, eller för säsongen är, numret för stort för Charlton.

Efter match
Jag tänker att jag inte har särskilt mycket att säga om matchen egentligen. Charlton ställde ett lag på banan som för dagen eller i nuläget inte nådde upp till Portsmouths nivå. Det är ingen klappkass insats men man gör mer kollektiva och individuella misstag vilket lätt i sådana här matcher är signifikant med en förlust. Nu har lagen tagit en varsin seger av varandra den här säsongen men rent objektivt kan jag sträcka mig så långt att jag medger att Portsmouth är ett bättre lag än Charlton säsongen 2020/21. Eller vad det åtminstone verkar som hittills. Lee Bowyer beskrev efter matchen att Portsmouth kämpade ner Charlton och förtjänade vinsten genom att man helt enkelt var det bättre laget. En semi-analys som jag ställer upp på. Pompey är fysiska i sitt spel och ett välorganiserat lag på planen. Kenny Jacketts gäng kommer vara där uppe när säsongen summeras men vi får se hur långt de når. Fick samma känsla efter bortaförlusten mot Hull, som också är en lagmaskin men kanske en aning mer spelskicklig sådan medan Portsmouth är robusta och .

Lee Bowyer meddelade i alla fall efter matchen att med januarifönstret passerat och med det lag han nu har till sitt förfogande så kommer en placering utanför topp sex och play-off platserna vara en besvikelse. Då har man åtminstone någon målsättning att gå på och jämföra med under vårens gång. Personligen så låter den rimlig och jag tycker att laget ser bra ut på pappret. Man ska nu kunna tävla med alla lag i serien även om det kanske inte blev som man ville igår. Januarifönstret var första gången klubben fick agera efter de nya förutsättningarna i klubben och då var man ändå begränsade av ligans lönetak. Det här kändes liksom som första steget i riktningen mot det nybygge som varit på tapeten. Jag har tjatat och skyllt på det tidigare men höstens trupp fick man endast bygga på några få veckor under hösten och de konsekvenserna såg man en del av det spelmässiga i december men kanske framförallt nu när övergångsfönstret öppnade igen. Samtliga av Omar Bogle, Paul Smyth, Dylan Levitt och Marcus Maddison hämtades in under de knappa veckorna och samtliga av dem har lämnat nu när fönstret stängde i måndagskväll. Ett faktum som pekar på att höstens trupp på många sätt var en förlorad sådan och att det är först nu som man börjar bygga på allvar. Någonstans i medvetandet har jag börjat förlika mig med att detta är återuppbyggnadens år och det är mycket möjligt att jag skriver om League One även nästa säsong. Men är det de som behövs så är det de som behövs, för nästa gång vi går upp ska hela klubben vara redo för det. Med det sagt hoppas jag givetvis att Charlton går för det och lever upp till sin målsättning under våren, för något mer underhållande än några play-off matcher i maj finns knappast.

Omgångens poäng
3p – Adam Matthews: Bäst för kvällen. Tog hand om hela högerkanten och var länge Charltons vassaste anfallsvapen. Kom fram med inlägg från olika positioner på offensiv planhalva och därmed den som levererade bollarna mot gänget i och runt straffområdet. Som han brukar tog han med sig fart framåt och bara det kan dra igång ett anfall. Bra defensivt också.

2p – Jayden Stockley: En riktig tjur i närkamperna som jag inte tror förlorar en luftduell på hela matchen. Fungerar bra i kombinationerna och har tekniken både längs marken och i luften att sätta bollen där den ska. Nickade, bröstade och skarvade till sina lagkamrater. Gjorde dessutom målet som blev hans Charltons enda och hans första för klubben.

1p – Ben Amos: Att släppa in tre mål är väl egentligen aldrig bra men faktum är Amos inte kan göra särskilt mycket på något av målen. Istället sattes han i knepiga situationer av sina lagkamrater. Gjorde annars bara bra ingripanden och håll faktiskt nere siffrorna med ett par mycket bra räddningar.

COYA!