Hoist the blue flag 19/9
The Light Brigade charge again.
Det är den 25Oktober 1854. England befinner sig I ett meningslöst utnötningskrig mot Ryssland på Krim. Engelsmännen har de sista veckorna blivit duktigt mörbultade av det ryska artilleriet och något behövde göras för att inte soldaterna skulle förlora sin stridsmoral då deras dagar oftast framlevdes i ett ständigt duckande från ryska kulor.Från officersmässen förstärktes detta av befälens gnäll om att kriget inte var nära ett avgörande och aldrig skulle komma till ett sådant så länge de inte kunde erövra redutterna som plågar dem.
Lord Raglan däremot vaknade upp denna dag med en helt annan syn på kriget. Han vaknade med en plan av det enklare slaget. The Light Brigade skulle med engelskt mod driva ryssen på svärdsspetsen head on i en överraskningsanfall som skulle få dem att darra av skräck och bryta sina linjer av chocken.
Så The Light Brigade med 11th Husars längst fram hoppade på sina hästar. Lord Cardigan höll ett inspirerande tal och skrek” Charge..!!” och red i full fart med dragna vapen de 1150 meterna rakt mot 17 redutterna som ryssarna placerat på kullarna utanför Balaclava.
Resultatet lät inte vänta på sig. Ryssarna laddade sina kanoner med kartuschgranater som exploderade ovanför The Light Brigades huvuden redan efter 200meter med omfattande förluster för den första vågen.
Lord Cardigan vägrade trots detta att omgruppera utan manade sina män att möta sina fiender med blanka vapen och engelskt mod-Han var fortfarande övertygad att om de nådde de första redutterna skulle resten kapitulera och när det egna artilleriet börjat skjuta precis bakom dom lämnades utan några alternativ, de var tvungna att stöta framåt även om det betydde att alla 17 redutter hade dem inom skotthåll.
The Light brigade klarade 300 meter till men var till slut så decimerade att de var tvungen att retira från the walley of death under ett regn av kulor såväl engelska som ryska.
Nu kunde detta anfall blivit en fotnot till ett meningslöst krig om det inte hade varit för att det fanns journalister på plats som skrev om detta och att Tennyson hemma i England skrev ” The charge of The Light Brigade” Och hyllade insatsen från de kavallerister som med stort mod utförde en order som saknade huvud.
De fick stå som sinnesbilden för det engelska imperiets soldater, De förlorade men förlusten var av en sådan art att dikter skrevs om den, sånger sjöngs och när de kom tillbaka fick de motta folkets kärlek i en hjältarnas parad.
Den 18e September 2011.
156 år efter sitter åter The Light Brigade på sina hästar igen. De är redo att anfalla Old Trafford med blanka vapen head on , det verkar inte spela någon roll att alla i truppen vet vad som väntar dem på andra sidan fältet , detta är deras Charge och Lord AVB tänkte nog att med mod så är hälften vunnet och visst kunde det lika gått hela vägen till 3 poäng om inte United ställt upp spelare med fart tyngd med fergies vinnardemon mässande i deras inre.
Men jag kan inte låta bli att älska den inställning som spelarna visade igår. Jag älskar AVB´s attityd, hans underbara naiva oskuldsfulla taktik som så när kunde gett oss tre poäng men som gav oss noll för visst vore det dumt att förstöra intrycken från den bästa matchen som spelats på Old trafford på många många år med gnäll om offsidemål eller sumpade målchanser?
Jag tänker inte göra det, jag njöt när jag såg matchen och jag njöt när jag såg om den. Vi är på rätt väg även om AVB s taktik antingen kommer att ge oss hjärtsvikt eller glädjefnatt i framtiden så ser det ljust ut.
The Light brigade vågade igen och förlorade igen.Men det var en sån förlust vi borde skriva dikter om.