Lagbanner
Krönika: Show me the money!

Krönika: Show me the money!

Finns det en plats för den traditionella supportern i framtidens fotboll?

Fotboll är ett fenomen som för samman mer människor från alla olika världsdelar än något annat. Det finns en utspridd fotbollskultur oavsett vilken kontinent du må befinna dig på och du behöver oftast inte ta en promenad på mer än ett par kvarter innan  du stöter på någon slags fotbollsmatch. På en stor arena framför tusentals fans eller bara några kids på en bakgård som sparkar på en fotboll eller ett substitut såsom en tennisboll, sten eller någon hemmagjord kreation i papper. Intresset från hela världen är enormt på såväl lokal som global nivå, intresset för att se världens bästa fotbollsspelare mäta sig med varandra är något som särskilt engagerar människor från alla världens hörn.

Chelsea som klubb sitter i denna världs guldsits, tillsammans med ett fåtal utvalda klubbar så är det vi som kapitaliserar på detta intresse. Vi har biljett i första klass, vagn 1, framdragna av det pengastinna superlokomotivet Premier league. X2000 släng dig i väggen. Som en toppklubb i Premier league har man de bästa finansiella förutsättningarna en fotbollsklubb kan ha med tv-avtal värda miljarder och en exponering över hela världen likt ingen annan liga. Chelseas intäkter översteg 4 miljarder förra räkenskapsåret, affärerna går bra såväl i styrelserummen som på planen.

Framgång på planen är nyckeln till intäkter i modern fotboll och Chelsea såväl som alla andra moderna klubbar vet givetvis om detta, det medför att utgifterna ökar ungefär parallellt till intäkterna i de allra flesta toppklubbar i jakten på de bästa spelarna för konkurrensfördelar på planen. Så länge som utgifterna ökar måste intäkterna öka, i slutet på denna långa karusell måste vi fråga oss: Vem är det som betalar? Det enkla svaret är supportrarna, det kommer alltid vara supportrarna.

I BBC:s årliga undersökning The price of football (2017) framgår det att om du har säsongskort på Stamford Bridge, köper en paj, en kopp te och ett program på varje hemmamatch och följer bortamatcherna från Tv-soffan så kostar det dig 1 262 pund, det vill säga 13 900 Svenska kronor varje säsong. Då har de dessutom slängt med en matchtröja i den uträkningen, vilken deal. Den sanna kostnaden för en matchgående Chelseasupporter i England är ju givetvis högre om du som många engagerade supportrar dessutom vill se bortamatcher inom England såväl som i Europa live.

Detta är givetvis inte hållbart för den vanlige supportern i längden men frågan är om klubbarna i Premier league bryr sig? Arsene Wenger adresserade frågan på sin presskonferens inför förlustmatchen mot Nottingham Forest: “Jag tycker att arenan ska vara full, det är den. Premier league hade 94% av sina stolar fyllda förra säsongen. Vi måste utgå från tillgång och efterfrågan och sätta priserna utefter det”
Har man fönsterplats i första klass på cashtåget klagar man inte, det är sen gammalt. Man greppar telefonen och ropar “Show me the money”! som en desperat Jerry Maguire i jakt på de sista slantarna.

Problematiken som jag ser det är att fotbollsklubbar i takt med pengarna som kommer in blir allt mer företagsorienterade, Chelsea är idag lika mycket ett företag som en fotbollsklubb. Ett företag bryr sig inte om hur länge du har handlat där, var du kommer ifrån, hur du ser ut eller vad du har för inkomst så länge du köper deras produkter. Chelsea erbjuder en väldigt populär produkt och om du inte vill köpa den till utsatt pris så finns det någon annan som är villig att göra det. Samma sak gäller för samtliga toppklubbar i England. Detta blir till ett stort problem när dessa verksamheter uppstår ur folkrörelser snarare än kundkretsar och gör kommers av passion och kärlek.

För en fotbollsromantiker som mig själv är ju denna bild av Chelsea i den moderna fotbollen en dystopi. Samtidigt har det lagt grunden till alla klubbens sportsliga framgångar som jag firat genom åren och där uppstår en enorm intressekonflikt. En konflikt som jag är säker kommer nå alla fotbollssupportrar någon gång i framtiden. Det är en lustig känsla, att det man älskar mest är delaktigt i något man börjar avsky mer och mer för varje år som går. Ändå vet jag att jag kommer följa den här klubben tills dagen då jag tar mitt sista andetag, oavsett om FA-cup finalen spelas i Australien eller en global superliga blivit verklighet och Chelsea turnerar världen runt som någon slags cirkus. För jag älskar Chelsea football club och det finns inget jag kan göra åt det.

Trots mitt uppmålande av framtidens fotboll som en modern dystopi ska man veta att det finns ett ljus av hopp som fladdrar i vinden. I 3 år framöver har priserna för bortasupportrar sänkts till 30 pund, för att försöka bidra till de mest trogna supportrarna så att de kan fortsätta följa sitt lag. Safe standing rörelsen är på frammarsch med ett flertal klubbar intresserade i initiativet. Ett initiativ Celtic satt i praktik på Celtic park med en dedikerad ståplatsläktare som hittills varit en stor succé. Detta är givetvis extremt glädjande då det visar att klubbarna utöver att man är intresserad av att införa ståplats för bättre stämning dessutom för första gången på länge visar ett genuint intresse för att lyssna på sina supportrar och ge dem ett faktiskt inflytande över hur deras klubbar ser ut i framtiden.

Hur framtidens fotboll kommer se ut och utvecklas under de kommande åren kan man inte veta, man kan förutspå. Jag förutspår en mörk framtid för fotbollsromantikern och en guldålder för fotbollskonsumenten som gillar popcorn i paus och half/half halsdukar. Jag hoppas att jag har fel, jag hoppas få se en fotboll som återvänder mer till sina kärnvärden och närmar sig sina rötter. För vår skull, men även för Premier leagues skull. För om Premier league loket tuffar på i denna takt kommer det tillslut lämna sin kärnpublik kvar på perrongen och den dagen det globala intresset minskar kommer man titta bak i vagnarna och inse att ingen längre är kvar.

Då hamnar tåget på skroten.

I helgen åker jag till London för att se Chelsea ta sig an Leicester på Stamford Bridge och jag är precis lika uppspelt som när jag var 10 år och skulle åka på match. Det blir jag varje gång. Vi skiter i framtiden ett tag nu och kör över Leicester på Lördag.

Up the Chels!

Vincent Messenger2018-01-10 21:59:54
Author

Fler artiklar om Chelsea