Chelseas långtidskontrakt förklarade
Chelsea är Premier Leagues nya trendsättare, men hittills är det ingen som följer färg.
Tre av klubbens största värvningar denna månad - Benoit Badiashile, David Datro Fofana och Mykhailo Mudryk - har skrivit på kontrakt som gäller långt längre än de fem år som de flesta konkurrerande klubbar skulle se som långsiktiga.
Badiashile, 21, skrev på från Monaco för i runda slängar 38 miljoner euro på ett sju- och ett halvårskontrakt. Summan som fick Molde att släppa Fofana var över 10 miljoner euro, där anfallaren skrev på ett kontrakt till 2029 med en option att förlänga ytterligare ett år.
Mudryk’s ankomst från Shaktar Donestk förra helgen kommer från början kosta 70 miljoner euro, med ytterligare 30 miljoner euro i potentiella bonusar - som aktiveras vid bland annat vinst i CL och PL. Om han stannar i Chelsea under hela kontraktslängden kommer han vara en kungsblå spelare fram till 2031. Ett djupdyk i just den affären har du här.
De ovanligt långa kontraktslängderna är en policy som sträcker sig tillbaka till i somras, där Wesley Fofana, då 21, flyttade från Leicester till Chelsea på ett sjuårskontrakt. Trots det känns strategin ovanlig i en värld där fyra -och femårskontakt har varit normen.
Så varför jobbar Chelsea annorlunda?
Låt oss få amortering ur vägen tidigt…
En viktig anledning är skillnaden som långsiktiga kontrakt gör för Chelseas bokslut.
Fotbollsklubbar delar upp en transfersumma över spelarens kontraktslängd, en bokföringsteknik känd som amortering. Ju längre kontrakt, desto lägre kostnad per annum.
“En av aspekterna som tas fram av UEFA är gränsen gällande andelen av pengarna som spenderas på spelartruppen jämfört med klubbens totala inkomst och hur agentutgifter, spelarvärvningar och löner portioneras ut i den ekvationen”, berättar Stephen Taylor Heath, Head of Sports Law på JMW Solictiors, för The Athletic. “Om du har ett sjuårskontrakt, kan transfersumman amorteras över den perioden. Så för bokslutet för det specifika året visas en lägre summa, vilket då är gynnsamt för att hålla utgifterna nere.”
För att klarifiera kan en snabb recap av FFP behövas…
Denna säsong är den sista av UEFA:s nuvarande FFP (Financial Fair Play)-regler, som berör klubbar som tävlar i UEFA-turneringar och har begränsat lag till att som mest spendera fem miljoner euro mer än sina inkomster under en treårsperiod. Den gränsen kunde dock höjas till 30 miljoner om det betalades direkt ur fickan av klubbägaren eller liknande aktör.
UEFA:s nya regler, som lär ha Chelsea i åtanke när det gäller långa kontrakt, sparkar igång i år och kommer begränsa klubbar till att spendera en specifik procentandel av sin inkomst under ett kalenderår på värvningar, agentsummor och spelarlöner.
Gränsen kommer vara 90 procent 2023, innan den droppar till 80 procent 2024, för att sedan stanna på 70 procent 2025 och framåt. De nya reglerna kommer kallas the Financial Sustainability and Club Licencing Regulations (FSCLR). På sikt kan det leda till att andra toppklubbar som vill tävla i CL och EL tillämpar liknande strategier som Chelsea.
Vad gäller Premier Leagues egna finansiella hållbarhtesregler, är de mer laissez-faire än UEFA:s, då de tillåter förluster på 105 miljoner pund under en treårsperiod - eller 35 miljoner pund per år. Diskussioner är faktiskt igång med målet att eventuellt förändra även dessa regler.
Okej, tillbaka till långtidskontrakt. Finns det några andra fördelar till att erbjuda sådana avtal?
Finansiell planering är en.
Chelsea vet nu att de under de kommande åtta och ett halvt åren kommer betala en bestämd årlig summa (förmodligen cirka sju miljoner pund) för Mudryk. Samma situation gäller för Badiashile fram till 2030.
Men det skulle väl även belasta dem med en bestämd betalningsstruktur som måste följas under kontraktslängden, va?
För bokföringen, ja. De kommer behöva ha det i åtanke inför framtida värvningar. Och det finns såklart en riskfaktor där om saker inte fungerar som planerat för spelaren i laget.
“Man skulle kunna hamna i en Dele Alli-lik situation, där spelaren är under ett långtidskontrakt men tappar sin plats i elvan och klubben inte vill ha honom längre,” tillägger Taylor Heath. “Klubben må vilja sälja spelaren men kan då ha svårighet med det, medan de under tiden tvingas betala hans lön.
“Medan han fortfarande är kontrakterad skulle han inkluderas i gränsen för antal spelare i truppen (under UEFA:s nya regler) men man skulle fortfarande behöva hämta in en ersättare, där klubben då behöver betala dyrt på två fronter. Man skulle kunna hamna i en liknande sits till där en klubb betalar två till tre tränare på en gång (om man har kompensationsbetalningar för sparkade tränare i åtanke) trots att bara en tränare anställs. “
Viktiga spelare lämnade spel på Stamford Bridge på free transfer förra sommaren - lär det ha påverkats Boehly-Clearlakes tillvägagångssätt?
Definitivt. De utträdena var ett kännetecken för den tidigare ägaren och hade inget att göra med Boehly-Clearlake, men att se Antonio Rüdiger och Andreas Christensen lämna för ingenting för spel i Real Madrid och Barcelona måste ha tagit emot. Den defensiva duon stod för 85 starter mellan dem förra säsongen i alla turneringar. Ett åttaårskontrakt förmildrar risken av att något liknande skulle upprepas.
“Klubben undviker på så sätt en situation som är standard bland sina bättre spelare, där spelare har värvats på ett fyraårskontrakt och efter tre år så är det antingen en Mo Salah-situation, där man går med på en lukrativ nytt kontrakt, eller så löper risken att spelaren i fråga kan skriva på ett förkontrakt med en utländsk klubb under sina sista sex månader av kontraktet”, säger Heath.
Chelsea har eliminerat den risken nu.
Om Mudryk får en flygande start i England och efter en produktiv period på Stamford Bridge börjar attrahera andra klubbars intressen kommer Chelsea vara i en oerhört stark förhandlingssits med tanke på hur lång tid det kommer vara kvar på kontraktet. Deras investering förblir skyddad. Om de beslutar sig för att sälja ukrainaren skulle han kosta en hisnande summa på marknaden. Samma logik fungerar med Badiashile och båda Fofanas.
Långtidskontrakt har nyligen blivit vanligare i MLS, men finns det paralleller i andra amerikanska sporter som påverkar Boehly och Clearlake Capital?
Det ser sannerligen ut så.
Boehly äger 20 procent av Los Angeles Dodgers, ett Major League Baseball-lag, så det är inte förvånande att han har tagit inspiration från andra sidan Atlanten gällande långa kontrakt.
Där fotbollsklubbar har fria tyglar att bedöma hur mycket de kan betala sina anställda (med ett getöga på UEFA:S och inhemska ligors regleringar), finns det definitivt inga strikta maxtak för baseboll-löner.
Trots det har de involverade i drivandet av baseboll-franchises märkt att istället för att betala en enorm summa till en superstjärna mot slutet av sin karriär för några få års slit, så är det mer gynnsamt att skriva kontrakt med en kommande talang för nio till tio år på något längre årliga löner. Det hjälper till att sprida ut kostnaden så att laget i förlängningen kan spendera mer på kort sikt.
Boehly-Clearlake ser ut att ha tagit den filosofin med sig.
Är det bara Chelsea som håller på så här?
Chelsea må vara den mest högprofilerade klubben som erbjuder kontrakt som är sex år eller längre, men de är inte den första engelska klubb att göra så - även om klubbar som tidigare agerat på detta vis har tenderat att förlänga kontrakten på spelare som de redan hade värvat.
Arsenal gav Cesc Fabregas en åttaårig förlängning 2006. Manchester Citys Kevin De Bruyne skrev på för ytterligare sex år 2018, medan Harry Kane gjorde det samma för Spurs under samma år.
I september 2005, bara månader efter att ha brutit igenom i Barcelonas A:lag, skrev Lionel Messi på ett nioårskontrakt med den spanska jätten.
Kan långa kontrakt förändra hur fotbollsklubbar värderas?
Enkelt förklarat, ja.
Spelare ses som tillgångar, så om någon vill köpa en klubb skulle de titta på truppen och när kontrakt går ut för att bestämma klubbens värde.
“Om spelarna står under relativt kortsiktiga kontrakt är det svårt att se dem som värdeförhöjande för den totala tillgången,” förklarar Heath. “Men om de har dem på långtidskontrakt blir det en del av klubbens egna värde. Det skulle kunna ha effekten att kommersiella kontrakt förlängs därtill då du kan garantera att nyckelspelare kommer förbli en del av klubben på sikt för sponsorer.”
Passar ett långtidskontrakt spelaren?
Ja och nej.
Å ena sidan så ger det spelaren en hel del försäkring. “För spelaren och hans agent kommer ett så långt kontrakt garantera en viss inkomstnivå under en viss tid,” säger Heath. Representanten kan mycket väl förhandla till sig vissa potentiella löneförhöjningar i långtidskontrakt, där de förhöjningarna skulle dra igång efter en visst antal matcher, personliga utmärkelser eller titlar.
Men å andra sidan, när en spelare låser fast sig själv i ett långtidskontrakt ger han oundvikligen klubben makten. Han är fast i ett kontrakt från vilket han kommer ha svårt att ta sig från om saker inte går som planerat.
Och risken finns alltid att - med tanke på kontraktslängden och även trots de eventuella inbyggda löneförhöjningarna i kontrakten - att en agent blåser sin klient.
“Det gör jobbet lite svårare för agenten eftersom ifall de söker ett långtidskontrakt, ligger en större börda på deras axlar att bedöma huruvida avtalet är rimligt,” tillägger Heath. “De behöver titta på vad spelaren lär vara värd även i framtiden.”
Vänta, fungerar de kontrakten under FIFA:s regleringar?
Tekniskt sett gör de inte det. FIFA, fotbollens styrande organ, gör vid att kontrakt inte ska vara längre än fem år. Så i teorin skulle de inte tillåta kontrakt som är sex, sju eller åtta år långa. Det finns dock ett men blanf dessa regler. “Kontrakt av annan längd ska endast tillåtas om de överensstämmer med nationella lagar,” konstaterar FIFA:s regelbok.
Men har Football Association (FA) och Premier League liknande regler som FIFA?
Då det inte finns några nationella kontrakt i Storbritannien som styr kontraktslängder har FA inte suttit ut någon sådan gräns.
Det betyder att klubbar inte begränsas när det gäller vilka kontrakt de erbjiuder.
“Premier Leagues regler säger svart på vitt att ett spelarkontrakt kan ha vilken längd som helst, så det finns ingen inhemsk reglering som förhindrar ett åttaårskontrakt,” berättar Alexander Clarke, en employment law specialist fpå Onside Law för The Athletic.
“Det finns ett flertal andra exempel där Premier League-klubbar skriver på långtidskontrakt med spelare för att skydda sin investering och en framtida transfersumma.
Medan vi ändå pratar om detaljerna kring kontraktsregler i fotboll, hur gäller det i Websters fall? Har det något med saken att göra överhuvudtaget?
Andy Webster, en försvarare som spelade för den skotska klubben Hearts under tidigt 2000-tal, blev den första spelaren att ta fördel av FIFA:s uppdaterade transferregleringar, som tillät spelare att lämna ett kontrakt efter en bestämd period oavsett kontraktslängden av det ursprungliga kontraktet.
FIFA använder Artikel 17 av sina regleringar för att ta fotbollens transfersystem på samma sida som EU-lagar, och det var det som orsakade att Webster kunde terminera sitt kontrakt under det tredje året av ett fyraårskontrakt.
Allt som krävdes av honom var att göra sitt dåvarande lag varse om sina intentioner, gå till en klubb i en annan association och kompensera laget han lämnade för den kvarvarande kontraktsperioden.
Websters fööjande transfer till Wigan Athletic gavs grönt ljus av FIFA i september 2006, vilket därför satte ett juridiskt precedensfall. Som det kom sig fick Webster sedermera böta och stängdes av av FIFA för att ha terminerat kontraktet “utan laga kraft” och för att ha misslyckats med att informera Hearts 15 dagar i förväg.
“Webster-fallet handlade specifikt om att bestämma kompensationssumman ifall en spelare terminerar sitt kontrakt med ogilitga anledningar efter de första tre åren (som ses som en skyddad period),” tillägger Clarke.
Chelseas ägare kan mycket väl smida långtidsplaner för att reducera sina löneutlägg i SW6, men Mudryk kommer ändå tjäna en baslön på 97 000 pund i veckan, vilket innebar att om han skulle vilja skriva av sitt kontrakt efter den lagligt bindande treårsperioden, så skulle kompensationspengarna han skulle vara skyldiga förbli signifikanta. Därmed ser Clarke det som osannolikt.
Källa: Dan Sheldon på The Athletic
