Chelseas Värld
Bröd och Skådespel
-I´m the happy one.
Presskonferensen är noga förberedd. Den ska utstråla enighet, försoning och en återkomst som ristat I stjärnorna.
José ser avslappnad ut där han sitter, hans hållning är säker och kläderna utstrålar diskret klass som passar in.
Man kan nästan tro att det en förnekat, utkastad son äntligen fått sin faders tillåtelse att leva sitt liv på det sätt han önskar och därför kan återvända hem och ta emot sin faders respekt och kärlek.
Han har ändrat sig säger säkert. Han var den specielle men är numera den lycklige och han vill att varenda en i lokalen ska tro honom och vidarebefordra detta meddelande till alla ”True Blue” i världens alla hörn.
Han vill inte att vi ska komma ihåg den sista tiden i klubben förra gången han var här, då styrelsen var ltvungen att göra sig av med honom eftersom ingen ska tillåtas bli större än klubben eller kräva mer än den har rätt till.
Han vill underförstått att vi ska dra ett streck över och inte lägga vikt vid detaljer hur han slog åt alla väderriktningar när det emot laget och hur det skadade det snarare än hjälpte det. Förmodligen ska vi inte sätta hans person i relation till det som hände i Real.
I en perfekt värld skulle jag inte göra det, men varken jag eller världen är perfekta så jag väntar ett tag innan jag drar på min pocketmask och drar in gasen som tar mig till Shang-Li-Mou
Det finns en krass förklaring till varför det blev JM och inte någon annan än JM som fick träna Chelsea och det är Roman och hans aldrig sinande aptit på titlar. Han har ett vaccum i sitt hjärta som behöver titlar som kvitto att hans miljarder inte varit kastade ”Down the drain” I kombination med en trojka medarbetare med en känsla för bröd och skådespel så fanns det inget annat val än JM när Pellegrini och Klopp inte var intresserade.
De såg de poänger som fanns att vinna efter Rafa och de utnyttjade den när sprickan mellan Reals ledning och JM inte gick att reparera så agerade de.
De ska ha all heder åt det.
De värvade en tränare, erkänt världsklass och de gav oss fans någonting de var säkra på att vi ville ha.
Men, det finns ingenting som tyder på att detta skulle vara en återförening baserat på en vilja att försöka igen utan snarare ett krasst konstaterade att det inte fanns någon mer lämpad tränare tillgänglig.för när det gäller att hantera krav på titlar så finns det ingen som hanterar det bättre än JM handelsresande i bröd och skådespel-Så länge det blåser medvind.
Jag kan tillfullo förstå det beslutet men innan han tar mitt hjärta och jag skanderar hans namn och sätter upp hans porträtt brevid mina andra husgudar Zola, Mickey Droy, och Lampard så vill jag verkligen se han vara ” The happy one”.
Med det menar jag inte titlar, de betyder inte så mycket för min kärlek till klubben. Jag vill se han reda ut den första krisen ( För den kommer) Med allas heder i behåll och ja g vill se han lösa problemet ”Muskler på mittfältet versus Små lätta fötter.”
Och skulle jag bara skulle ha ett krav på JM så borde det vara att lösa Torres- Chelseas gordiska knut med ett enda magiskt slag.Är han ”The happy one ” Borde han kunna vara mannen att lösa det.
Vi har även ett överflöd av talang i klubben för tillfället så generationsskiftet borde inte bli så smärtsamt eller dyrt. Vågar han att ge dem chansen med eller kommer han köpa dyrt och låta dem ta ett varv i en annan klubb.?Cech,Terry,Lampard, och Essien finns fortfarande kvar, hur värderar han dem efter det åren gjort med dem? Ger han dem chansen att fostra de andra spelarna i omklädningsrummet eller kommer han ge dem chansen att spela tills deras kroppar säger ifrån?
Han har en del problem med lagmoralen att lösa som pengar och nya värvningar inte kan. Kan han få tillbaka den klubbkänsla som gjorde oss oövervinnerliga på Stamford och hårt arbetande lag på bortaplan mot lag som också arbetar hårt.?
Och hur gör han med den tekniska briljansen som finns hos vissa i laget och som finner det onaturligt att spela med tyglar? Kommer han att kosta på sig det i viktiga matcher eller petar han dem likt Joe Cole?
-Nu kanske jag verkar krass kanske rentutav pessimistisk men det är jag inte. Ledningens hantering av strukturella frågor de sista åren har bara gjort mig återhållsam och lärt mig att inte hoppas alltför mycket.
Det bästa jag kan göra i nuläget är att lägga undan alla artiklar från förr och se framåt och hoppas på att läget är bättre samma tid nästa år.
Till JM och laget kan jag bara önska att Roman & Co är frikostiga med tid så att laget, klubben kan ta de nödvändiga stegen framåt för att bli en välmående klubb.
Bröd och skådespel, till oss alla.!!
