Chelseas Värld: Säsongssumering
Det är kallt så man måste ha vantar på sig, fastän vi är i mitten av maj. Det är konstigt. I England kan jag inte ladda min mobiltelefon på grund av märkliga eluttag. Det är också konstigt. Folk envisas med att klaga på att det luktar äckligt i soprum. Det är jättekonstigt. Men konstigast av allt har Chelseas säsong 2011-2012 varit.
Tio förluster i ligan, tio oavgjorda och bara 17 vunna matcher innebär en 6:e plats. Den sämsta placeringen på över ett decennium. Ändå har vi vunnit FA Cupen och ska spela CL-final. Här följer en kort summering av denna ytterst konstiga säsong.
Säsongens hundhuvud: AVB. All optimism, alla lovord och alla förhoppningar... men det gick åt pipsvängen. Att vi var tvungna att göra en förändring stod klart, att ge AVB hela skulden känns orättvist.
Säsongens bästa värvning: Juan Mata. Hur skulle det sett ut om spanjoren inte anslöt?
Säsongens sämsta värvning: Raul Meireles... En fräck frisyr och tatueringar i all ära, men vad skulle vi med honom till när vi redan hade Lampard, Essien, Mikel, Romeu och Ramires på samma position?
Romeu ja... Hans utköpsklausul diskuterades och debatterades. Skulle Barca kunna få köpa tillbaka honom? När? För hur mycket? Men... är det någon som bryr sig om det idag...? Inte jag i alla fall.
Och när vi ändå är inne på Romeu så fick han äntligen lite speltid under Di Matteo i veckans match mot Liverpool. För den insatsen fick han säsongens sågning av redaktionen betygsättare Belfrage, vilket fick undertecknat att dra på smilgroparna mitt i misären. Urkul!
Säsongens "blåst på konfekten": Lukaku. £18 miljoner och knappt någon speltid. Klart att det måste kännas frustrerande.
Och så en liten tankeställare: Både AVB och Di Matteo har föredragit olika formationer av 4-3-3. Men har vi inte bättre trupp för 4-4-2? Undrar hur det hade sett ut med Torres och Drogba som renodlade anfallare med Sturridge och Lukaku som back-up...
Säsongens mål: Ramires mål mot Barca blev framröstat till säsongens Chelsea-mål men undertecknad tycker nog att Drogbas pärla mot Sp*rs i FA Cup-semin är snäppet vassare.
Säsongens titel: När vi slog Liverpool i FA-cupen tog vi vår fjärde titel i sammanhanget på sex år. Imponerande.
Säsongens metafor: När Liverpool i sin tur vann Carling Cup bärgades klubbens första titel på sex år varpå följande citat cirkulerade på diverse nätforum - "Liverpool have finally took home a trophy after 6 years, The Carling Cup. Its a bit like being single for 6 years and bringing home Susan Boyle."
Säsongens glädjespridare: Oh David Luiz, you are the love of my life...! Killen fortsätter att spexa till det och man kan inte annat än att älska mannen med den lurviga frisyren för hans härliga attityd och små upptåg.
Säsongens "har han kommit igång?": Torres har blivit häcklad, hånad, kritiserad, Shevchenko-liknad och allmänt sågad. När det såg som mörkast ut dök han dock upp från klarblå himmel och skickade oss vidare till CL-final mot självaste Barcelona. Han följde upp den bedriften med ett hattrick mot QPR (som för övrigt vad denna säsongs medlemsresa - magiskt!)... Så, har han kommit igång än?
Innan dess hade dock Torres svarat för säsongens miss i men match mot Man United. Aj, aj.
Säsongens Svenskafans-behållning: Bloggen Hoist the Blue Flag har inte varit något annat än en succé i år. Väl uppdaterad och extremt underhållande. Tack Lovén och Andersson.
När vi ändå är inne på bloggspåret måste Frederic Pavlidis fotbollsblogg samt Kalle Karlssons Premier League-blogg nämnas. Två fantastiska guldklimpar i fotbollsdjungeln.
Säsongens förvirring: Sa nu Terry vad folk tror att han sa eller sa han vad folk tror att han sa i en mening som egentligen inte betyder vad folk tror att han sa. I juli, på rättegången, får vi (förhoppningsvis) veta. Men av med kaptensbindeln blev han ändå. Innocent until proven Chelsea.
Men David Luiz alltså, vilken kille!
Säsongens match: Barcelona-triumfen, Tottenham-krossen och FA-cupfinalen i all ära. Säsongens match, som kommer att gå till historien, var ändå bragden på Stamford Bridge mot Napoli i februari. Ojojoj vilken match!
Säsongens spelare: Mata röstades fram på Chelseas årliga ceremoni, men jag håller ändå CSS-redaktionens val - Branislav Ivanovic lite högre i år. Killen kämpade när ingen annan gjorde det och har varit jämnast i år.
Säsongens "lookalike": Bosingwa och... Bert i mupparna! Hörru, Bosse! Det stavas p-i-n-c-e-t-t god damn it!
Säsongens vad-gör-du-kvar-i-Chelsea?: Florent Malouda, om vi får se fransmannens loja inställning i ännu en säsong så sväljer jag min laptop. Och karln hade ändå mage att klaga på lite speltid?!
Med detta blickar vi nu först fram emot en meningslös match mot Blackburn i morgon, sedan väntar matchernas match mot Bayer Munchen. Säsongen kan fortfarande sluta med sämsta placeringen i ligan på över ett decenium samt en (blygsam?) FA Cup-titel. Men säsongen kan vid vinst i Cl-finalen sluta som den bästa i klubbens historia. Små marginaler. Konstigt... eller hur?
Tack för ordet.
