Claudio Ranieri: reservvalet som blev den nye tränaren
Efter två veckor utan tränare installerades italienaren Claudio Ranieri som Nigel Pearsons ersättare i veckan. För den engelska fotbollspubliken är han känd från sin sejour i Chelsea i början på 2000-talet, men han har utöver det nästa 30-års erfarenhet som tränare. Här följer ett porträtt av 63-åringen, som verkar vara reservvalet till tjänsten.
Första gången Claudio Ranieris namn framkom i den brittiska pressen var för en dryg vecka sedan. Då sa Ranieri själv att han kunde tänka sig det lediga jobbet i Leicester. Sedan dess har han funnits med som ett troligt alternativ enligt pressen och spelbolagen. Men inte som en av favoriterna förens snart inpå nyheten att han anställts. Det var först under söndagen som hans namn började ”trenda” och så under måndagskvällen presenterades han under lagets träningsläger i Österrike.
Reaktionerna till att klubben anställt Ranieri har varit minst sagt blandade. Gary Lineker twittrade ”Claudio Ranieri, Really?” överraskad med en något pessimistisk underton. Senare kommenterade han att valet av Ranieri var ”fantasilöst”. Harry Redknapp sa att det kom som en överraskning. Den forna spelaren Robbie Savage kommenterade: ”Välkänt namn, men fel val i mitt tycke. Vi får se vad framtiden har att utvisa. Förhoppningsvis har jag fel”.
Kanske den mest pessimistiska var före detta Liverpoolspelaren Didi Hamann som, citerad av BBC Leicester Sport hBBC Leicester Sport, att: "Kan inte förstå att Leicester anställde Ranieri. Tyvärr blir det nog MK [Milton Keynes reds. anm.] snarare än Old Trafford säsongen efter nästa", då han tror att det snarare blir nedflyttning till the Championship säsongen efter för att möta MK Dons där.
Anonym spelarkarriär
Så vem är Claudio Ranieri och varför verkar många så negativa? Ranieri föddes i oktober 1951 i Rom, Italien. Innan tränarkarriären drog igång var han en hyfsad ytterback, fostrad i Roma. Men karriären tillbringades främst i division tre-klubben Cantanzaro på 70- och 80-talet för att sedan avsluta karriären i de sicilianska Serie B-klubbarna Catania och Palermo i mitten på 80-talet.
Ranieri (t.h.) under sina spelarkarriär, här spelandes för Catania mot brasilianaren Zico.
Bra inledning på tränarkarriären
Ranieri inledde sin långa tränarkarriär i klubbarna Lamenti och Campania i de lägre divisionerna i Italien, för att sedan klättra på karriärstegen till sin forna klubb Catania 1987. Där gjorde han succé och under sina tre år i klubben tog han dem från Serie C1 till Serie A. En mäktig klättring som attraherade intresse från landets större klubbar.
Det blev Napoli som håvade in Ranieri efter fyra år i Catania. Han fick ett tungt ansvar på sina axlar efter att klubben vunnit ligan året innan och att man dessutom tappat ikonen Diego Maradona till spanska Sevilla. Han lyckades ganska bra med en fjärde plats och så plockade han in en viss Gianfranco Zola, som han senare återförenades med i Chelsea.
Han lämnade Napoli 1993 och skrev på för Serie B-klubben Fiorentina, som han i sin första säsong styrde till Serie A genom en imponerande serieseger. Tre år senare vann han både Coppa Italia och Supercoppa Italia, kom trea i Serie A och tog klubben till semifinal i dåvarande Cupvinnarcupen mot Barcelona.
År 1997 drog flyttlasset till Spanien och Valencia där uppgiften blev att haka på Barcelona och Real Madrid i toppen av La Liga. Det blev Champions League-kval och seger i Copa del Rey två år senare innan han flyttade söderut till huvudstaden och Atletico Madrid, som på grund av finansiella problem gav honom sparken året senare.
Flyttar till England
Precis efter millennieskiftet gick flytten till Chelsea. I Londonklubben började grovjobbet med att åter göra dem till en toppklubb. Under sina två första säsonger värvades bland andra Frank Lampard och Robert Huth (nu i Leicester!). Dessutom gavs unge John Terry speltid. Klubben slutade sexa respektive fyra säsongerna efter varandra.
Bild från sin sejour i Chelsea.
Tre år efter ankomsten värvades Chelsea av ryssen Roman Abramovic och Ranieri gavs kapital för spelarköp. Ryssens förhoppningar med Chelsea var skyhöga. Tyvärr blev det bara en andra plats i Premier League och en semifinalsorti i Champions League. Han sparkades till förmån för Jose Mourinho år 2004.
Åter i södra Europa
Ranieri återvände till Valencia för att ersätta hyllade tränaren Rafa Benitez som gick till Liverpool. Men det gick snett i Valencia. Klubben tog bara en seger på sju matcher och åkte ur Champions League, allt innan årsskiftet. Sortin ur UEFA-cupen fick klubbledningen att ge italienaren sparken i februari 2005.
Ranieri tog två sabbatsår från fotbollen för att 2007 återvända till Serie A-klubben Palma. Där räddade han kvar klubben i serien och värvades samma år till Juventus, åter i Serie A. Det blev en tredje plats i debutsäsongen och säsongen därefter såg ut att sluta lika bra, men genom en formsvag vår föll klubben och han fick sedermera sparken.
Claudio Ranieri i samtal med svensken Olof Mellberg under sin sejour i Juventus.
Barndomens favoritlag Roma blev nästa anhalt hösten 2009 och klubben utmanade Jose Mourinhos Inter om titeln, med 23 raka matcher utan förlust. Dock förlorade man knappt mot Milanoklubben. Säsongen efter blev en besvikelse och Ranieri valde att avgå i februari 2011. Han gick därefter till rivalerna Inter och där han såg ut att få en bra start. Men senare på säsongen tog klubben bara två segrar på tretton matcher och han fick återigen sparken.
Tillbaks till ett storsatsande lag
Efter att ha testat på tränarjobb i både Italien och Spanien blev hans nästa jobb AS Monaco och franska Ligue 2, där ryssen Dmitry Rybolovlev storsatsat. Ranieri tog klubben direkt till Ligue 1 och säsongen efter till en andraplats. I laget fanns flera stjärnor, bland annat Radamel Falcao och James Rodriguez. Andraplatsen räckte inte för den ryske ägaren som ville se guld. Ranieri fick sparken.
Prövar landslagsfotboll
Efter mer än två decennium med ligaklubbar blev Ranieri Greklands förbundskapten sommaren 2014. Men landslagsfotboll verkade inte alls vara Ranieris nisch då han hade svårt att vinna matcher. Droppen för det grekiska fotbollsförbundet var förlusten mot Färöarna med 1-0 och han fick återigen sparken tidigare i somras. Det sägs att han inte lyckades lära känna spelarna alls. Att han aldrig bodde i Grekland under sin sejour med landslaget gör ju inte saken bättre.
Tung period som förbundskapten för Grekland.
Så vem är denne Ranieri?
Ja, första intrycket av Claudio Ranieri är att han är erfaren tränare men att han fått sparken alldeles för ofta. Beror det enbart på honom eller är det ofta att han helt enkelt inte passat för jobbet, som i Grekland?
Under sin sejour i Chelsea kom han att kallas för ”Tinkerman”, ett gammalt ord för en person som reser från plats till plats och livnär sig själv genom att laga olika köksredskap av metall, typ. Detta eftersom han ofta ändrar taktik, formationer och gör konstiga byten mitt under en match. Exempelvis bytte han in försvararen Robert Huth då Chelsea hade tio man och 1-1 mot Monaco i semifinalen i 2004-års Champions League. Chelsea förlorade matchen. Dessutom har han ju inte tränat en klubb längre än två år sedan han lämnade Chelsea för elva år sedan, vilket också verkar oroväckande.
Men trots det finns det ju givetvis mycket positivt med Ranieri. Som framkommit ovan har han i flera klubbar lyckats vända negativt till positivt. Han har dessutom ett fint sinne för att hitta flera bra talanger så som Gianfranco Zola, Frank Lampard och John Terry. Vidare var han duktig på att använda spelare som Juventusikonen Alessandro Del Piero, som ändå var över 30 när Ranieri kom till klubben, på ett optimalt sätt och Del Piero spelade bättre än på många år.
Ranieri såg till att John Terry fick mer speltid och värvade Frank Lampard från West Ham under sin tid som Chelseatränare.
Själv tycker jag först och främst att det är bra att Leicester äntligen plockat in en ny tränare så att denne nu kan fokusera på den kommande säsongen. Hans rutin och öga för detaljer är nog de största plusen i mitt tycke. Men man får intrycket av att Ranieri var ett reservval. Klubbledningen verkade sugna på Guus Hiddink, Jurgen Klopp eller Martin O’Neill, men dessa verkade inte intresserade helt enkelt. Lite fantasilöst också som Gary Lineker sa, kanske man skulle vågat satsa på en inhemsk coach som typ forne spelaren och tränaren Chris Powell, som var mycket omtyckt i klubben?
Hans facit med antal klubbar som han fått sparken från oroar mig något. Har han verkligen varit så dålig? Förhoppningsvis blir det inte en repris av klubbens tillsättande av Svennis: svensken förstod sig inte riktigt på den engelska spelstilen (i alla fall inte the Championship). Dessutom var ett annat problem att han värvade många spelare för snabbt, som också inte presterade bra tillsammans. Dock har Ranieri fyra år med Chelsea i Premier League på CV:et, så där har han en fördel. Förhoppningsvis tillräckligt med erfarenhet också för att inte ändra truppen och övrig personal allt för mycket.
Sven-Göran Eriksson och Chris Powell.
Lite blandade känslor är det alltså. Men precis som Robbie Savage sa, vi får se vad framtiden har att utvisa. Jag väljer att vara positiv till dess att det finns något att vara negativt om.
Ranieris tränarjobb
1986-87 – Lametini
1987-88 – Campania
1988-91 – Cagliari
1991-93 – Napoli
1993-97 – Fiorentina
1997-99 – Valencia
1999-00 – Atletico Madrid
2000-04 – Chelsea
2004-05 – Valencia
2007 – Parma
2007-09 – Juventus
2009-11 – Roma
2011-12 – Interazionale
2012-14 – AS Monaco
2014 – Grekland
Ranieris facit i Premier League (med Chelsea)
Antal matcher: 146
Segrar: 76
Oavgjorda: 37
Förluster: 33
Segerprocent: 52,1 %
Förlustprocent: 22,6 %
----------------
Källor: Leicesters hemsida, Sky Sports, Leicester Mercury, the Guardian, the Telegraph.