Clock End blog: Uppehåll
Landslagsuppehåll. Det mest dödligt tråkiga i fotbollsvärlden sålänge man inte gillar landslagsfotboll för då är det godare än godis. Hur kan man då liva upp vardagen under den här tristessen? Jaaa... min kropp sa bestämt ifrån att nu får det fan hända något när jag på söndagen vaknade utan att kunna stödja på vänsterfoten. Stortån och trampdynan därunder gjorde för-jävra-ont-i-helvete och jag undrade om någon knivat mig under natten. Sambon snarkade oskyldigt vidare medan 2-åringen log ett sextontandigt leende och sa ”apan busigt”. Gosedjursapan såg lika jäkla dum ut från sin plats på hyllan så jag lade förundersökningen på is för att försöka ta mig till kaffebryggaren.
Jag gör mycket för att slippa åka till någon form av sjukinrättning, om det så är skolsköterska, naprapat eller Paolo Macchiarini. Det lärde jag mig från att ha arbetat ombord på en kryssare där man kunde gå in på sjukexpeditionen för att hämta ett plåster och komma ut utan knäskål. I vilket fall som så fick det ändå bli en tur till akuten. Väntetid en timme, sen inskrivning och vidareskickning till vårdcentralen ”för att de har lång kö på ortopeden” och ”blir du tillbakaskickad behåller du din köplats, jag lovar”. Väl där var det dags för väntetid på 2 timmar och sedan läkare som rablade upp latinska glosor och sedan sa ”gikt”. ”Gikt?” svarade jag och som referens fick jag Portvins-tå, något som tydligen drabbar män i övre medelåldern som trycker i sig en halva renat om dagen. Med den diagnosen skickades jag åter till akuten för inskrivning och en gräddfil till min ursprungliga köplats... neeej, icke sa nya tanten ”sånt kan man inte utlova”. Sist i kön hos ortopeden och efter väntetid, blodprov mer väntetid och vid 19 tiden hemskickad av läkare som tyckte det var onödigt för mig att sitta och vänta på en plats på röntgen, men ”kom tillbaka om något ändras”. Hem, äta, sura, panodil, ipren, treo, strålsmärta och dunka-dunk-ont i hela benet, följdes upp med tur till akuten, vänta, inskrivning, vänta, be om kryckor, få en anvisad säng och behöva promenera utan hjälp till sagd säng, blodprov, smärtstillande och till slut INFLAMMATIONShämmande meducin. Sen blev det röntgen till slut där de inte hittade någonting och helt plötsligt började det enda läkemedlet som inte riktat sig mot direkt smärta att verka och helt plötsligt gjorde det inte ont och jag kunde skickas hem 04.30 på morgonen. Gikt var det tydligen inte, men jag var ”lite av ett mysterium”.
Sen blev det u21-landskamp med Bellerin på plats. Ex-gunnern som förtjänstfullt slog straff för Arsenal, Olsson, missade straff för att sedan slå hörna och spela 1-1 mot Spanien.
Tisdagkvällen avslutas nu med blogg och Sverige – Holland, 1-1 här med. Janne Andersson måste ha tillbringat varje vaken sekund efter EM med att ringa ihop kompisar för hans första landskamp och det ska sägas att han gjorde ett jävla jobb med tanke på hur många som dök upp. Andra som varit jäkligt stressade måste vara kanal 5 som satte igång ett för-snack 1 timme och 45 minuter innan avspark och fyllde ut det med att presentera OS-värvningarna Anja Pärsson och Peter Forsberg från innerplan. Bisarrt tycker du? OS är bara 1.5 år bort tycker jag. Resterande tid fylldes ut med montage i svart-vitt som nån stackars nyutexaminerad spelutvecklare tvingats göra för att klara CSN-betalningarna. När Arsenal-Kim eller Simon Bank försökte ge sig på en utläggning om något som närmade sig intressant tog femman en taktisk reklampaus.
Matchen då? Ex-MFFaren Olsen räddade Sverige mest hela tiden samtidigt som Berg gjorde ett ap-snyggt mål. Andra utropstecken är Mikael Lustigs vänsterfot, Grankvists bonnabränna, Hiljemarks distinkta one-touch spel hem till egen mittback trots mängder av yta på egen planhalva och till slut Janne Anderssons ärlighet i eftersnacket, som kändes fantastiskt fräscht efter Hamréns något sjövilda kommentarer.
Är man laddad inför en hemmamatch mot Southampton? Jotack! Även om vi har haft det svårt mot helgonen från sydkusten så finns där ingen Koemann längre och Wanyama har som bekant tagit upp kampen med Sissoko om mittfältsplatserna på den lite regnigare sidan av norra London.
En snabbtitt på övriga kvalmatcher konstateras det att Xhaka tog ett rött kort för att slippa en match i nästa omgång av landskamper. Giroud och Kos lirade 0-0 mot Vitryssland medan Özil och Mustafi tog en säker seger och Theo Walcott fick dryga tio minuter mot Slovakien. Mjaha. Vad gör man resten av veckan? Mycket jobb och en del stirrande på fotuslningen vars svullnad lägger sig långsamt. Gikt... ha! Jäkla kvacksalvare.
Och precis innan jag klickar på publicera svarar Olsen klockrent på frågan om han tagit 1-1 mot Holland om han fått välja innan matchen. "Jag vill vinna". Över till Foppa. Tack kanal 5.
