Resa: Colchester ute ur FA Cupen
Tyvärr en lite sen reserapport igen
Datum
2013.11.08-2013.11.11
Colchester’s matcher
FA-cupen, omg. 1: Colchester - Sheffield U 2-3
Övriga matcher
Premier League: Manchester U - Arsenal 1 – 0
FA Cupen: Wimbledon - Coventry 1-3
FA Cupen: Burton - Hereford 2-0
Deltagare:
Colu, SwedishDad, Layer Road,
Inledning:
Dags för den nästan årligen återkommande novemberresan med anledning av första omgången I FA-cupen. Colchester lottades mot ligakollegan, bottenlaget Sheffield United på hemmaplan.
ColU och SwedishDad hade kommit över biljetter till stormötet på Old Trafford mellan ManU och Arsenal, medan Layer Road ägnade sig åt fotboll i andra divisioner.
ColU/SwedishDad inleder:
Fredagen 8 november:
SwedishDad tog pendeltåget från Solna till Arlanda C till kostnad av en perrongavgift på SEK75:-. I avgångshallen på Arlanda mötte Colu upp som tagit tåget från de stora, mörka västmanländska skogarna. Vi var där i god tid, checkade in och började vandringen till Norwegiangaten.
Just som vi skulle borda planen till Manchester meddelade piloten att vårt plan var trasigt, så vi fick byta gate och invänta ett nytt, friskt plan.
Knappt en timma sent var vi uppe i luften.
På väg mot Manchester i Norwegians Boeing 737-800.
Vi var inte ensamma fotbollsresenärer ombord, Colu och jag. Planet var fullsatt och bestod mest av Liverpool-fans och ManU/Arsenal-fans + TVÅ Colchester United-fans. Ni får gissa vilka de två sistnämnda var…
Eftersom vi fick byta plan i all hast på Arlanda, så hann man tydligen inte med att lasta ombord all catering och helt plötsligt var allt slut.
Norwegianlunch: En halv smörgås åt SwedishDad och en G/T åt Colu fick duga. Det var nämligen allt som fanns när det var vår tur att serveras.
Inga sura miner ombord och landningen på Manchester Airport var smärtfri.
Tåg in till Manchester Piccadilly och kort promenad till vårt lite lyxiga hotell Thistle, lyxigt så tillvida att rummet var ganska rymligt och varmvattnet kom direkt i duschen med utmärkt vattentryck. Bara en så´n sak.
Vi tog spårvagn ut till Old Trafford för att hämta ut våra biljetter på arenan, så att vi skulle undgå köerna på matchdagen, vilket visade sig vara ett gott val.
Manchester IP
Nu ÄR vi framme. Två glada gossar framför ”Drömmarnas teater”.
SwedishDad poserar framför arenan med några asiatiska posörer i bakgrunden.
Våra överprisade biljetter
Fyra hjältar på en bild: George Best, Dennis Law, Bobby Charlton och … Colu (nåja) utanför Old Trafford.
Vi testade en ny spårvagnshållplats på hemresan, Pomona, som låg lite långt bort och vi kom senare på att det fanns två närmre på denna linje, som vi skulle nyttja på matchdagen.
Inne i stan direkt till puben Wetherspoons för efterlängtad middag och sedan till hotellet där vi konstaterade att klockan inte hunnit bli tillräckligt gammal för att krypa ner mellan lakanen. Det blev hotellbaren för några pints av olika slag och småprat innan nattsömnen kallade på oss.
Här hoppar Layer Road in med en kortare sammanfattning om vad han sysslande med.
Mitt flyg lämnade Arlanda ungefär samtidigt som Colu och SwedishDads norska flyg men från en annan terminal så vi träffades aldrig. Kom till Arlanda 50 minuter innan avresan och det var ju inte mer än att gå igenom alla kontroller och så var vi på väg till London på fredagsförmiddagen.
Efter en problemfri resa landade vi i ett soligt London strax efter lunch och tog mig snabbt till tunnelbanan för en lång tunnelbaneresa. När tunnelbanetåget lämnat alla tunnlar efter Heathrow så märkte vi att det var inte så soligt längre för nu hade himmelen verkligen öppnats sig och regnet bara öste ner. Nåja, tur att man hade en lång resa kvar.
Hade hittat ett hotell i Camden var hyfsat billigt jämfört med de numer allt dyrare skräphotellen i Kings Cross eller Paddington. Tunnelbaneresan tog 75 minuter men tyvärr hade regnet inte försvunnit. Stod och väntade ett tag i hopp om bättre tider men efter att åskan även gjort sig påmind så kände jag mig tvingad att våga mig ut i regnet. Sagt och gjort och fem minuter senare hade jag hittat mitt hotell och var väldigt blöt.
Snabbtork på kläderna och vila på rummet innan det var dags att ge sig av till resans första match. AFC Wimbledon-Coventry i FA Cupen på Kingsmeadow väntade. Faktiskt inte alls långt ifrån Heathrow där jag just kom från. Nu tog jag tunnelbanan till Waterloo och sen pendeltåg till Norbiton Station. Hade tittat på kartan hur man skulle gå men allting ser så lätt ut tills man väl kommer fram och allt är mörkt. Träffade i alla fall på två svenskar från Falköping som även dom var likna vilsna som mig så vi slog våra kloka huvuden ihop och så hittade vi till Kingsmeadow utan större problem. Faktiskt väldigt enkelt att hitta då det är mer eller mindre raka spåret.
Det hade nu även slutat regna och efter att hämtat ut biljetten fått i mig lite mat och även en pint på supporterpuben så kunde matchen börja om än lite försenat då Wimbledon hade spelare som fastnat i trafiken efter en olycka. Dessa spelare som bland annat förste målvakten kom i halvtid och missade alltså den TV sända FA Cup-matchen.
Kingsmeadow
Kingsmeadow
1-0 till hemmalaget
En fågel ?
The cup
Coventry som vann FA Cupen 1987 mot ett AFC Wimbledon som vann samma cup 1988
Wimbledon var det bättre laget i första halvlek och man tog även ledningen i den andra mycket rättvist men bara några minuter efter ledningsmålet så gör den vikarierande målvakten i Wimbledon en dundertavla och Coventry kvitterar och tar även över matchen. Resten av matchen är det inget snack om saken och Coventry vinner ganska enkelt med 3-1.
Efter en väldigt lång hemresa så kom jag äntligen tillbaka till hotellrummet igen tillsammans med lite mat.
Kvällsmat på rummet
På söndagen blev det tidig avresa då Colchester väntade. Mötte upp Swedish Dad och Colu på Playhouse
//Layer Road
Lördag 9 november:
Väckarklockan ruskade liv i oss onödigt tidigt, tyckte vi när den gjorde det. Men vi skulle ju resa ner till Colchester för att se våra gossar spöa Sheffield U i FA-cupens första omgång. Frukostmatsalen på hotellet hade fortfarande inte öppnat när vi gick mot tågstationen med stopp i en öppen Tesco-butik för frukostinköp.
Vi hade siktat in oss på 07:20-tåget till London Euston, men vi hann med morgonfakiren som lämnade Piccadilly redan 06:55. Vår Tesco-frukost spisades ombord i tåget.
Väl framme i Euston tog vi buss 205 till Liverpool Street station. Det är faktiskt rätt skönt att åka över jord och kunna se lite av stadsmiljön utanför centrumkärnan i stället för att skaka fram i underjorden.
Tåget mot Norwich bordades och det gick till Colchester utan att stanna. Väl framme tog vi oss från stationen till The Playhouse där för tillfället London-baserade Layer Road mötte upp.
Dags för relativt tidig lunch som serverades efter intag av goda drycker och sedan var det hög tid att ta sig till matarbussen upp till Weston Home Community och FA-cupmatchen Colchester U – Sheffield U.
Lunch på puben Playhouse
Eddie The Eagle besökte Playhouse innan matchen. Han ville inte smaka våra kycklingvingar...
Weston Homes Community Stadium
Biljetter inhandlades och clubshopen fick besök för köp av bl.a. årets snygga bortatröja. Så in på hemmaläktare, varifrån vi kunde blicka ut över en ganska öde arena. Inte så många tillresta från Sheffield, halvbesatt huvudläktare och tom östra läktare.
Swedish Branch på plats: Colu, SwedishDad och Layer Road. Ännu så länge är vi glada – matchen har ju inte börjat.
På östra fanns bara tre teve-fotografer och några bollpojkar då man stängt denna läktare för den här matchen.
Colchester svarade för en urusel start och redan efter 12 min. spel stod det 0-2, det sista Sheffieldmålet ett oturligt självmål. Sheffield dominerade första halvlek och ColU såg taget ut av stundens allvar. Det var ju en FA-cupmatch, och just den cupen brukar tända lag OCH spelare. Men så icke de första 45 min.
ColU-bossen Joe Dunne måste ha sagt en massa fula F-ord till spelarna i halvtidsvilan, för Colchester kom ut som ett helt nytt lag, tog över matchen fullständigt och det gav resultat:
1-2 i min 48, Bonne
2-2 min 64 Garbutt
0-2 i paus...
...blev till 2-2
.
Glädjen blev stor på hemmaläktaren efter 2-2-målet och vi började skandera att vi skulle vinna med 3-2.
Skulle Colchester äntligen gå vidare i en cup? Icke så, i min 81 viftade assisterande domaren frenetiskt och informerade huvuddomaren om hands innanför straffområdet. Tveksamt dömd enligt många av oss som satt 100 meter från hemmamålet, men flaggviftaren var trots allt bara ett tiotal meter därifrån. Mål förstås och ännu en cupdag förstörd för Colchester.
Efter matchen tog vi oss till puben Bricklayers för eftermatcheneftersläckning och nån timme senare lämnade vi för att hinna med ett tåg mot London, två av oss skulle upp till Manchester.
Så här roligt kan man tydligen ha ombord i tåget efter en FA-cupförlust! Medge att årets bortatröja är snygg.
Efter snabbesök på stationspuben The Britannia på Euston station sa Colu och SwedishDad hejdå till Layer som skulle bo kvar i London, medan vi efter matinköp hoppade på 20:20-tåget till Manchester.
Fullsatt och många ganska ölstinna Chelsea-supporters gjorde allt för att störa oss mera nyktra passagerare. Det gick till och med så hett till att Nuneaton-polisen kom ombord med åtta man/kvinnor och lugnade ner de värsta gaphalsarna.
Polisen gick av och det blev inte mycket lugnare ombord efter deras sorti.
Vid 23-tiden var vi framme i Manchester och som valigt somnade vi snabbt till Match of the Day på BBC…
En sista pint funkar alltid
Söndag 10 november:
Matchen ManU-Arsenal började inte förrän 16:10, så en liten sovmorgon unnande vis oss. Old
Dessutom unnande vi oss resans första hotellfrukost. Ser den inte läcker ut?
Solen sken över ett ganska kylslaget Manchester när vi begav oss ut på en shopping/rundtur. Eftersom det hampade sig så att det var Fars dag så bjöd sonen fadern på lunch medan fadern bjöd sonen på middag efter matchen.
På nytt spårvagn ut mot Old Trafford.
Det måste svida i varje sant ManU-hjärta att passera en byggnad med detta namn på väg till matcherna…
Kom o köp...
”Matkioskerna” var många och stod tätt utanför Old Trafford…
… och det är sådana här "läckerbitar" de erbjuder matgästerna.
Dags att gå in på arenan. Man frapperades av hur serviceminded all personal var på denna fotbollsindustri vi besökte. SwedishDad gick med en krycka och vid entrén var två stewards framme hos honom och erbjöd hissresa upp till våning fyra där vi skulle sitta. Erbjudandet togs tacksamt emot.
Vi hade våra platser i turistsektionen och delade denna del av denna enorma stadion med svenskar, norrmän, danskar, öststatare och japaner. Men oj, vad vi såg bra från vår placering liksom i ett örnbo högt däruppe.
40 min till kick off. Blir det inte fler människor på hemmaläktaren?
Fram med kikaren
Jodå...
Det blev det som synes och till slut var vi 75 138 – alltså några fler än de 2 509 som såg Colchester förlora dagen innan.
Manchester vann med 1-0 till de flesta åskådares stora glädje och den var inte mindre av att det var förre Arsenal-spelaren Robin Van Persie som gjorde målet.
Strax efter segermålet kom som ett tecken från ovan en solstrimma som letade sig in över en del av hemmasupporters och lyste upp deras glädje. Nedanför till vänster sitter de tillresta Arsenal-supportrarna. De var mycket god stämning på läktarna, riktigt öronbedövande stundtals. Det kändes nästan som fotboll i gamla dar.
In till stan, middag på Bella Italia och så mot hotellrummet.
Även på söndagen hoppar Layer Road in med ännu ett sidospår
Även på söndagen var det fotboll. Colu och Swedish Dad skulle som sagt till nån dussinmatch i Premier League uppe i Manchester. Sjävl valde jag att se ännu en FA Cupmatch då Burton Albion mötte Hereford United på Pirelli Stadium i Burton on Trent.
Efter frukosten så blev det tunnelbanan till Euston Station och tåg till Birmingham där jag skulle byta tåg. I Birmingham hade jag en timme på mig till nästa tåg så det blev till att besöka puben Shakespeare nära stationen. Under våran resa i Augusti så besökte vi denna pub några gånger vilket vi även gjorde i påskas och det var trevligt att återse puben. En långsam pint senare satt jag sen på nästa tåg för en kortare resa till Burton. Även den här gången hade jag tittat på kartan innan men eftersom det var ljust nu så hade jag inga problem att hitta rätt. Även här var det enkelt. Bara att ha första höger och sen rakt fram i en halvtimme.
Pirelli Stadium i Burton
Pirelli Stadium, ett Old Trafford i miniatyr...
???
Den enda sittplatsläktaren på Pirelli Stadium låg tyvärr i skuggan så det blev lite kallt när man satt på matchen och man var lite avis på de som stod på andra sidan och badade i sol.
Burton vann matchen utan större problem med 2-0 och hemresan kunde börja.
Måndagen ägnades åt hemresa men den här gången från London City Airport och det gick lite snabbare än till Heathrow. Som bonus träffade jag en kamrat helt överraskande på flygplatsen som skulle med samma flyg.
//Layer Road
Måndag 11 november
Lugnt uppvaknande, väskpackning, hotellfrukost, tåg till flygplatsen, rekordsnabb Norwegianresa till Arlanda
mmm...
En av oss ovanligt vaken, den andre mera zzz zzz!
ColU och jag skildes åt på Arlanda - jag tog pendeln till Solna och Colu snabbtåget mot de stora mörka skogarna i Västmanland.
Colu och SwedishDad såg dessa matcher...
...medans Layer Road såg dessa
Skrivet av SwedishDad
Tillbaka till"Våra Resor"
