Dagen efter: Förnedringen
Inför matchen hyllades Spurs från alla möjliga håll medan Arsenal sågades. När Tottenham sedan tappade 2-0 till 2-5 blev fallet oerhört tungt. Bror Hemming svarar på några aktuella frågor.
1. Harry Redknapp ställde upp med ett oväntat lag. Två renodlade anfallare och ett offensivt balanserat mittfält. Blev du förvånad?
- Ja. Och nej. Det här är Tottenham. Men inte bara det, det här är Harry Redknapps Tottenham. Jag har sagt det förr, ett ganska senilt Tottenham, som aldrig kommer ihåg vad som brukade vara lagets styrka för inte alls så länge sedan. Vad som helst kan hända. Gamla sanningar gäller inte längre, och oftast går det vägen på ett i det närmaste obegripligt sätt. Men nu har vi kanske gått hela varvet runt. Redknapps Tottenham förvånar ännu en gång, genom att agera som gamla Tottenham.
Redknapp brukade tala om att det var självmord att ställa upp med två anfallare på bortaplan mot topplag. Så i den här matchen ställer han upp med två anfallare och ett mittfält som är underbemannat och har brister defensivt. Det var förvånande, men samtidigt gav det 2-0 och då är det kanske bara att acceptera att Redknapp tydligen lyckats med nåt svårförstått igen.
Jag är dock inte så lite rädd för att Redknapp har bestämt sig för England, och nu ska cementera bilden av det offensiva och modiga Tottenham. Ett sista derby mot Arsenal, det här var hans stund, nu skulle han ösa på och ha så roligt han bara kunde.
Frågan är hur vi går vidare från detta, i nästa match väntar Man United. Och mot Man United har inte ens Harry Redknapp kunnat förändra på någonting, mot Man United är Spurs alltid Spurs.
2. Ledley King såg mer långsam ut än någonsin. Är han en säkerhetsrisk?
- Alltså, Ledley King är inte lika snabb längre, han är inte lika rörlig. Han kan inte ensam reda ut när snabba spelare kommer löpande i maxfart mot honom. Så länge laget agerar som ett lag och där varje spelare hjälper till så gott det går snarare än att försätta det egna laget i knepiga lägen, där den ena ytterbacken inte får för sig att plötsligt slå en förbjuden sidledspassning i luften som försätter King i en otrevlig position (märk väl hur King inte tappar mer än marginellt mot Parker i löpningen, Parker som också står på rätt sida men dessutom redan är vänd i löpriktningen), eller där den andra ytterbacken och den städande mittfältaren som trots bra utgångspositioner i det ena fallet inte ens jobbar hem och i det andra inte sätter ordentligt med fart förrän det är för sent (som här vid 4-2) utan släpper iväg motståndare, ja då är King inte en särskilt stor säkerhetsrisk. Inte alls. Men om det är kaos som gäller, där ingen spelar för nån annan, ja då är en mittbackstyp som Sebastien Bassong ett bättre alternativ. Det var inte King som skapade kaoset igår, däremot blev han väldigt avslöjad av det.
3. 2-0 blev 2-5. Hur är det möjligt?
- Det ska inte kunna ske. Men kanske var det just detta som gjorde det möjligt. Ett Arsenal som redan går dåligt i ligan blir först förnedrade i CL på San Siro och sedan utslagna ur FA-cupen mot Sunderland. Alla kan se hur dåliga Arsenal är, och tidningarna hakar snabbt på. Bara van Persie skulle gå in i ett Tottenham-lag. Efter 2-0 ska det vara avgjort. Även den som gjort sitt bästa för att inte ryckas med i skriverierna luras in i känslan.
Arsenal hade mycket boll och det fanns ingen i Tottenham som insåg faran. Arsenal älskar att ha mycket boll, och tillåts dom sätta fart kommer dom sätta fart, men Spurs gjorde ingenting för att dra ner på tempot genom att passa runt bollen och maska bort några sekunder här och där. Det skulle krävas så lite för att publiken helt och fullt skulle sänka sitt eget lag, men Spurs förstod inte vad som skulle göras trots att mer eller mindre varje lag som kommer till White Hart Lane gör sitt bästa för att få Spurs publik emot Spurs.
Spurs var dock inställda på att försvara. Till en början. När reduceringen kom var det efter ett inlägg där Kranjcar ensam var ute och skulle förhindra inlägget från Spurs högerkant. Detta för att Walker stod vid den första stolpen i ett oerhört välsamlat Spurs i straffområdet. Fem spelare stod på rad på målområdeslinjen, med Bale som den bortre spelaren i höjd med den bortre stolpen. Det ska oerhört mycket till för att det ska bli mål, men i slutändan var det just spelarnas extremt försvarsinriktade (men huvudlösa) inställning som gav målet. Hade Walker hjälpt till på kanten istället, och Bale inte stått i linje som en ytterback utan längre ut från målet som han brukar, då hade det varit svårare att få kvalitet på inlägget och Sagna hade mött motstånd i luften. Men nu blev det som det blev, och 1-2 var väldigt annorlunda jämfört med 0-2.
En dålig rensning av Assou-Ekotto senare fick van Persie bollen precis utanför straffområdet men läget ser ändå ut att vara under kontroll. Men Kranjcar valde att försvara från fel håll samtidigt som Parker gav van Persie det utrymme han behövde för att kunna placera in bollen.
I detta läge var Spurs ett slaget lag, medan Arsenal skulle ta revansch för alla tunga stunder. Redknapp gjorde några desperata byten för att få till en förändring, men istället för att försöka skapa ordning i kaoset genom att gå tillbaka till grunderna lyckades han stöka till det ännu mer. Istället för att sätta in den defensivt så underskattade Lennon och på så sätt få balans i 4411 fick vi se något som spelarna själva inte verkade veta vad det var. Eller så var det bara spelarnas idé om ”express themselves” som blev som det blev.
Rafa van der Vaart höll sig på kanten i nån halvminut, sen blev det Sandros uppgift att älga omkring där ute. Parker såg det som sitt uppdrag att ta anfallslöpningarna i djupled, vilket lämnade oerhörda ytor bakom ryggen. Sedan skulle Bale över på högerkanten, och då fick vi en omöjlig soppa där ingen länge såg ut att veta vad någon annan gjorde, och Arsenal fick ha så roligt, så roligt. Redan vid 2-2 var matchen förlorad, Arsenal sprang och skapade numerära överlägen som vid 3-2, medan Spurs sköld nöjde sig med att låta sig passeras av domaren för att istället beskåda det numerära underläget i straffområdet från behagligt avstånd.
