Dagen efter: Inte så långt borta
Tottenham såg ut som ett helt annat lag än vi vant oss vid, men höll inte ihop mer än i en halvlek. Kanske var det inte så annorlunda ändå. Bror Hemming svarar på tre aktuella frågor.
1. Det här var en väldigt annorlunda match. Vad tänker du på när du tänker på matchen?
- Tyvärr känner jag mig lite likgiltig. Jag vet att säsongen fortfarande lever eftersom det svänger fort och vi bara har kommit halvvägs, men den här förlusten känns inte så tung. Att förlora mot Arsenal, och på det sättet, känns fortfarande mycket värre. Jag tänkte på det tidigt igår, att Tottenham var så mycket bättre än för bara några dagar sedan, att individerna på planen kändes som vuxenversioner av dom som inte var i närheten av att göra nåt vettigt mot Arsenal.
Så jag ser tillbaka på en taktiskt väl genomförd match där Spurs hade behövt komma in i den andra halvleken på ett annat sätt. Ett par missade målchanser istället för mål för Manchester City och det här hade kunnat sluta annorlunda. Men samtidigt tror jag nu på Manchester City som ligamästare. Det hade jag inte trott om Spurs vunnit igår.
2. Ivan Perišic var involverad i alla tre baklängesmål som vände matchen innan han blev utbytt och matchens sista mål föll. Hur kunde det bli så här?
- Jag tycker att det är svårt att ge ett bra svar. Ibland går det emot?
Ivan Perišic såg riktigt bra ut i den första halvleken. Han har varit med om liknande halvtidsledningar många gånger förr. Han vet precis hur viktigt det är att individen är på tårna för att laget ska fungera. Han vet att Manchester City kommer ut som ett sårat lag och kommer sätta högsta fart, och Spurs behöver bara ligga rätt för att trycket med tiden ska lätta. Ändå är det han som blir helt bortgjord vid ett mål, det är han som inte är i kropp och stör tillräckligt för att stöka till det vid ett annat mål och det är han som försöker chansbryta för ett tredje instäppt mål. Sen är det han som missar när han har matchens bästa chans vid ställningen 2-2, där hade det verkligen kunnat svänga tillbaka. Visst hade han otur att bollen inte gick in, men hans skott var ju rakt på motståndaten i öppet läge, jämför med Dejan Kulusevskis mål med ett lågt skott bredvid motståndaren som skulle passeras.
Det här stör, och visar att vem som helst kan bli syndabock. Jag menar, jag hänger Antonio Conte och Ryan Sessegnon för misstaget som gav Arsenal ledningen i söndags. Det misstaget var ingenting mot varje enskilt misstag som Perišic gjorde vid dom tre insläppta målen. Tyvärr betyder det här väl att Conte tycker att han gjort rätt som inte använt Perišic alla gånger. Men det är fel. Perišic ska spela från start. Och det var fortfarande fel att Sessegnon fick spela mot Arsenal.
3. Tottenham såg annars ganska bra ut i en halvlek. Vad gjorde man rätt?
- Man gick in till match med en tro och med en matchplan. Jag kan inte begripa hur det kan vara sån skillnad jämfört med i söndags. Här visste man hur man skulle skada Manchester City och man spelade med en hårdhet i defensiven. Jag gillar verkligen hur man trodde att Manchester City skulle göra bort sig genom ett övermodigt rullande från målvakten. Spurs högg gång på gång. Målet var allt annat än en slump.
Men nu gav det här inget och det är dags att starta om säsongen.
