Dagen efter: 22:00-bussen hem
Tottenham har jagat Champions League i många år. Senast var det så kul, men det här gången blev det väldigt annorlunda. HF Löfgren svarar på några aktuella frågor.
1. En match återstår av Champions Leagues gruppspel, men det står redan klart att Spurs inte kan nå avancemang. Det måste ses som ett stort misslyckande?
- Minst sagt.
De olika gamla skolbetygen, ”1”, ”F” eller ”Underkänd” räcker inte riktigt till för att beskriva hur besviken jag är. Jag menar att vi hade alla möjligheter att kunna få till ett bättre resultat. Gruppen innehöll inte något av superlagen och dessutom fick vi med oss en massa resultat när det ofta blev ett kryss i den andra matchen i varje omgång. Tre vinster hade räckt för avancemang och under de förutsättningarna så är det extremt svagt att vi inte går vidare.
Men resultatet är i mina ögon inte det värsta. Det är sättet vi åker ut på som stör mest. När vi spelade CL senast säsongen 10/11 så var det PARTY och Tottenham deltog med hull och hår. Utan en tanke på morgondagen så festade vi långt i på nattkröken och tog, glada i hatten, den där tidiga morgonbussen hem. Sedan har vi fallit på målsnöret 5 säsonger i rad och när vi till sist kvalificerade oss igen efter en fin säsong, så hade åtminstone jag rustat för fest igen. Men denna gång dyker Spurs upp med EN folköl i påsen under förevändningen att ”det är en dag i morgon också”. Utan att dansa en enda dans så tar vi 22:00-bussen hem från en fest där ALLA coola och spännande festprissar går all in.
Jag känner mig rånad! Tänk er att ni köper en ny ljudanläggning med riktigt feta högtalare. När ni kommer hem och packar upp prylarna så darrar händerna av förtjusning. Ni sätter på er favoritmusik och vrider den jättelika volymratten så långt ni kan åt höger. Men allt ni hör är ett svagt plinkande i fjärran.
2. Mauricio Pochettino har ändrat om rejält i laget den senaste tiden, där både spelare och system har bytts från match till match. Ändrar han för att spelet inte fungerar eller fungerar inte spelet för att han ändrar så mycket?
- Mycket bra fråga. Jag har suttit och klurat på det där själv några veckor. Jag har flera olika teorier och tankar men kan inte riktigt få ordning på det. Man skulle faktiskt kunna svara ”Ja” på båda frågorna.
Anfallsspelet har bevisligen inte fungerat bortsett ifrån i någon/några enstaka matcher. Jag tror att Pochettino har famlat lite mörkret och därför har experimenterat med olika uppställningar, spelare och metoder. Dessutom har vi haft problem med en avstängning och flera skador på bärande spelare i olika omgångar och det har naturligtvis tvingat Pochettino att laborera med laget. Inte någon gång den här säsongen har vi haft tillgång till samtliga startspelare från förra säsongen. En tredje orsak till alla förändringar är att våra nyförvärv inte har kommit in och höjt kvaliteten på det sätt som vi hade hoppats. Wanyama har generellt sett varit ett tillskott men övriga har inte rosat marknaden. Detta har sannolikt också tvingat Pochettino att se till vilka spelare som är i form och har sedan fått anpassa formationen efter dessa, snarare än att bara rotera in spelare på en befintlig ledig plats. Det finns alltså i mina ögon flera godtagbara förklaringar till att Pochettino har fått ändrat så mycket i laget. Men huvudorsaken är sannolikt att han inte har varit nöjd med hur det har sett ut.
Det är inte heller så konstigt att tänka sig att alla förändringar skapar en osäkerhet och förvirring hos spelarna. Ständigt nya spelare att förhålla sig till och ständigt olika system och uppställningar. Det som var så synkat och självklart förra säsongen är inte alls lika självklart längre. Så därför kan man alltså tänka sig att svara ”Ja” också på den frågan.
Det känns oerhört viktigt att vi så snabbt som möjligt får tillbaka herrar som Alderweireld och Lamela som jag tror är centrala för att Pochettinos metoder ska fungera. Toby kan ge oss tillbaka grundtryggheten i försvarsspelet och högre kvalitet i uppspelsfasen. Lamela är i mina ögon urtypen för en Pochettinospelare och utan honom så verkar det som att vårt presspel faller pladask. Därefter bör Pochettino överväga att göra en ”återställning till fabriksinställningar” och gå tillbaka till det som fungerade så bra förra säsongen. Ett litet träningsläger, likt det som var så lyckosamt förra vintern, för att sätta spelet på plats, kanske kunde vara en bra idé för att få till en omstart?
3. Utan Champions League kan det bli större fokus på ligan och redan till helgen väntar en viktig match mot Chelsea. Hur ska Pochettino tänka där, vilket system och vilka spelare vill du se och vad tror du om matchbilden?
- Chelseamatchen var den första som jag letade upp i matchprogrammet när lottningen genomfördes i somras. Vi supportrar tycker historiskt att matcherna mot Arsenal är störst. Men efter den totalt urspårade bataljen mot Chelsea i våras så tror jag att spelarna tycker den här matchen är viktigast. Personligen delar jag numer spelarnas uppfattning. Jag tar hellre en vinst mot Chelsea än en vinst mot Arsenal.
Tror inte att systemet/formationen kommer att avgöra just den här matchen om det utvecklar sig till ett krig. I den här matchen blir duellspelet, de individuella kvaliteterna och förmågan att hålla sig kall i de avgörande momenten avgörande. Jag tror korten kommer att hagla och det kan faktiskt bli så att det lag som lyckas att hålla kvar flest spelare på planen vinner matchen till slut.
Helst skulle jag vilja se exakt samma lag som när vi mötte Chelsea senast. Tyvärr är Rose avstängd och Davies skadad så det blir en svår nöt för Pochettino att lösa vänsterbacksfrågan. I övrigt är de osäkert om Alderweireld och Lamela är spelklara. I dagsläget är det därför svårt att önska sig en viss startelva. Utan att namnge några så hoppas jag att Mauricio väljer de spelare som verka hetast för dagen.
Chelsea har visat fin form på slutet och leder ligan välförtjänt. Det kommer att bli enormt tufft. Jag tar ändå hellre den här matchen nu än en ängslig måstematch mot exv Sunderland. Vi har allt att vinna och får vi en 5-3 seger så är CL-debaclet glömt. Svårare än så är inte livet som prövad supporter. Jag väljer därför att se fram emot en tuff och hård match med mycket känslor. Kanske är det precis det vi behöver för att få tillbaka energin?
