Dagen efter: Alla lösningar är nödlösningar
Tottenham förlorade FA-cupsemifinalen mot Chelsea med hela 5-1. Men tre av Chelseas mål kom sista kvarten, och Chelseas andra mål kom efter att domaren dömt in en boll som inte var i närheten av att vara över linjen. Razor Ruddock svarar på några aktuella frågor.
1. Tottenham förlorade FA-cupsemifinalen mot Chelsea med 5-1, mycket på grund av att domaren Martin Atkinson hittade ett mål som aldrig fanns vilket gav 2-0. Det var nästan ett år sedan samma Chelsea fick ett mål dömt när Gomes stoppade bollen på mållinjen. Hur ska Spurs agera för att Chelsea inte ska få gratismål nästa säsong?
- Bli "Bullies", precis som de största lagen är, när domsluten inte går deras väg. En domare ska inte döma emot dem utan att få sig en sömnlös, ångestfylld natt. Gärna flera sådana nätter. Om en domare som dömt emot till exempel Sir Alex Ferguson, är det minsta osäker på sina domslut, då kan man räkna med att han sover med ett öga öppet efter matchen. Jag tror inte en mosig Harry Redknapp har den effekten, eller någon av Tottenhams spelare för den delen.
Topptränarna pratar mycket om sina övertag, och hur det på grund av övertag i matcherna blir exempelvis straffar eftersom man befinner sig så mycket i sista fjärdelen av planen (ja, visst är det synd om dem?). Så på så vis är det väl upp till Spurs att försvara sig ännu bättre, att freda sitt mål ännu mer. För om man släpper till en chans, men ändå klarar situationen, då får man skylla sig själv om domaren dömer fel, eftersom man ju släppt till läget från första början.
Men alla måste se vad som "drabbat" Chelsea (med "drabbat" menar jag givetvis allt detta oerhörda spelövertag som förblir obelönat) de senaste veckorna. Det bästa Spurs kan göra, för att inte tappa poäng på sånt här, är att själva bli ett lag som regelbundet återfinns i toppen. Chelsea hade aldrig fått de här domsluten med sig, om de hetat Aston Villa, Everton, Newcastle eller Spurs - det är min åsikt.
För att avsluta den här frågan (och jag är nöjd med att ännu inte ha nämnt målkameror), så går det inte att låta Spurs undslippa kritik helt. Hur fel det än var så var målet dömt, och hur förståeligt det än är, så gick luften ur laget fullständigt. Men förutsättningarna blev egentligen inte så abrupt förändrade.
Spurs var precis som innan "målet" tvungna att göra två mål för att vinna, men jag tror laget var oförmöget att släppa eländet och bara jaga vidare. Jag vet att reduceringen följde tätt inpå, men jag tror ändå att Chelseas andra mål spökade i alldeles för många spelares huvuden, att för många tänkte bakåt på det som hänt, istället för framåt - på det man kan påverka. Jag vet att det är lättare sagt än gjort, men jag tror det är en viktig skillnad mellan lag som vinner titlar och lag som inte gör det.
2. 5-1 är stora siffror. Efter 74 minuter stod det fortfarande 2-1, sedan byttes Rafael van der Vaart ut för att få in Jermain Defoe och två minuter senare hade Juan Mata utnyttjat ett ihåligare Spurs-mittfält och spelat fram Ramires till 3-1. Är 442 dött?
- Nej, men jag tror inte Redknapp och hans team har så mycket koll på vad det innebär för dem med de olika uppställningarna. Jag tror man går mycket på känsla. Redknapp har ju själv sagt att Spurs öppnar upp sig när man spelar 4-4-2. Varför gör man det då igen, utan att åtgärda felen man sett innan? 4-4-2 blir extremt svårt för Spurs utan en balansspelare på mitten. Scott Parkers slit på mitten är beundransvärt, men han är mer en tvåvägsspelare, och eftersom Luka Modric har lite samma stil, så händer ibland att vi blir blottade framför mittförsvaret. Detta är kanske extra känsligt när Ledley King och William Gallas spelar. Även om de är duktiga, så känns det inte som att de föredrar ett spel där massor av andrabollar kan landa mellan backlinjen och mittfältet, där de hela tiden måste avgöra om de ska ingripa eller inte.
Så 4-4-2 är nog inte dött, åtminstone inte mer dött än något annat. Men backlinjen hänger just nu fast med tandkötten ("går på knäna" är kanske det mer vedertagna uttrycket), och alla lösningar just nu är kanske nödlösningar. 1-5 var ett resultat i överkant, och missvisande - SÅ dåligt funkade inte spelet.
3. Harry Redknapp valde att satsa vidare på cupmålvakten Carlo Cudicini, vilket kanske inte var helt lyckat med facit i hand. Vad tycker du om cupmatchning som denna i en stor semifinal på Wembley, är det ett bra sätt att hålla igång reservmålvakten eller ett dumt sätt att ge motståndarna en fördel?
- Det vore tacksamt att i efterhand såga beslutet, men visst känns det naivt, att tro att det är samma sak för Cudicini att i en omgång mota skott från Joel Byrom i Stevenage, för att i ett par omgångar senare göra det mot Chelsea. Jag tror knappast Stevenage producerade några skott som ens var i närheten av Drogbas, när han gör 1-0.
Men ett av de stora problemen, för klubben i stort som jag ser det, är avsaknaden av reservlag. Det var tal om att David Bentley skulle vara aktuell för den här matchen. Hur fräsch är han? Förvisso utvilad, det får man ge honom... Det ska vara en självklarhet att spelare som får komma in och vara reserver även ska vara matchtränade. Det är poäng och vinster det handlar om, men ibland får jag känslan att Spurs liksom tillåter sig att slarva. "Det är ok att tappa en poäng idag, vi har inte den och den spelaren tillgänglig, och den och den ersättaren har inte spelat på x antal månader". Spurs har valt den här strategin, i allt från att ersätta Vedran Corluka och Sebastian Bassong med Ryan Nelsen, till att inte ha ett reservlag. Vad har klubben för lösning om Kyle Walker eller Benoit Assou-Ekotto går sönder?
Men för att försöka svara lite mer konkret på frågan, så hade jag, och nog Cudicini, förlåtit Harry om han i en semifinal mot just Chelsea, valt att verkligen spela det bästa tillgängliga laget. Även om det inneburit att Cudicini inte fått möta sina gamla lagkamrater.
