Dagen efter: Spurs gick i fällan
Harry Kane gjorde 1-0 hemma mot Wolverhampton och sedan såg det ut som att Spurs tänkte att det var klart. Wolverhampton spelade efter detta ut Spurs helt och hållet och verkade inte känna av någon trötthet när man vände till 3-1. Bror Hemming svarar på några aktuella frågor.
1. 1-0 blev till 1-3. Hur kan det bli så efter att Spurs spelat så bra den senaste tiden?
- Känslan var väl att alla tänkte för mycket på att spela smart och spara på krafterna istället för att göra jobbet. Wolverhampton gjorde som Burnley och stängde till bara för att Spurs skulle gå i fällan och söka sig bort från alla farliga ytor. Jag var rejält uppretad redan i den första halvleken på hur Spurs lät Wolves få det till detta. Det var så uppenbart mot Burnley, och det var bara två veckor sedan, så hur kunde man inte förstå vad Wolves ville när dom inte satte någon press utan bara backade hem med alla trots underläge. Genom att i det läget bli för bekväm och helt sluta löpa tappar man inställningen till match och väntar mest på slutsignalen. Det sätter en matchbild. Sedan när en sån matchbild har satt sig, då är det svårt att ändra. När kollektivet har slutat springa blir det bara hål när en får för sig att sätta fart och motståndarna har då i det närmaste vunnit matchen.
Det känns som att man underskattar motståndet om man vägrar att se vad dom vill göra. Därför är det extra irriterande att läget bara försämrades under halvtidsvilan. Där hade Mauricio Pochettino chansen att väcka spelarna, men istället fick vi se det motsatta. Det är inte vad jag väntar mig, Spurs brukar göra det så proffsigt mot nykomlingar, men det här kändes inte som Pochettinos Spurs.
2. Så, varför tappade Spurs allt spel i den andra halvleken, hur kommer det sig att det känns så tomt där framme?
- Det känns tomt där framme för att det är tomt där framme! När Spurs spelar 433 med Christian Eriksen långt ner i planen så har Spurs tre offensiva spelare som möter tio motståndare. Moussa Sissoko har inte fötterna för att sköta finliret, och med både Harry Winks och Eriksen som bollkladdare i uppspelsfasen så saknas spelalternativ framåt eftersom båda under hela den andra halvleken sänkte tempot efter bollvinst så att Spurs fick möta ett samlat lag. Wolverhampton är inget lag som fuskar med att göra jobbet, och det är helt enkelt för långt mellan den yta där Winks och Eriksen håller till och Wolves mittbackar som Kane ska kämpa med. Det går då inte att lura motståndarna till misstag utan Kane hamnar för ensam och omöjlig att nå. Se bara på Wolves andra mål. Eriksen och Winks kladdar på bollen i uppspelsfasen och Wolves kan samla sig. Spurs som tappat linjerna får se en spelare (Ben Davies) försöka få igång nåt genom att ta en onaturlig löpning (typiskt när man tappat linjerna) in i planen, men Eriksens passning är på tok för svag. Wolves hade sedan inte bråttom fram utan rullade runt bollen bara för att se Spurs gå bort sig när folk pressade en och en så en längre boll öppnade upp allt mot ett långt Spurs. En passning senare hade Wolves fått in fyra spelare mellan Spurs mittfält och backlinje och därifrån kom målet. Ett ihåligt och långt Spurs gjorde det mesta fel och enskilda spelares försök att få till ändring straffade sig direkt.
Jag har tidigare gnällt på den här idén att spela med Eriksen längre ner i planen. Dels tycker jag inte att han är särskilt bra där eftersom han är för svag defensivt och inte heller vågar vända upp av rädsla för att stöta på muskler i ryggen vilket gör att anfallen tappar fart, dels så tappar Spurs Eriksens hotande spel högre upp i banan där Eriksens briljans kommer mer till sin rätt när han får kontakt med övriga offensiva spelare. Sedan motbevisas jag ibland, för Eriksen har klivit in och lyckats få till målfester från en lägre position, men då är det mot ihåliga lag. Hade Spurs fått in ett andra och ett tredje mål är jag säker på att det sedan hade sett ännu bättre ut, men det gäller att ta sig dit också. Wolverhampton var allt annat än ihåliga, och då får Spurs helt enkelt med sig för få spelare i offensiven om Eriksen ska rulla boll med mittbackarna. Spurs får en för låg balans med en för lång väg till motståndarmålet, och när då Sissoko är den som ska springa upp så blir istället Spurs det ihåliga laget. Sedan hjälper det inte att Dele Alli såg ut som han alltför ofta gör i sådana här mindre matcher, eller att Lucas Moura inte fick ut nånting efter att han hoppat in, men det är inte lätt att vara en offensiv spelare i Spurs när balansen ser ut som den gör samtidigt som motståndarna gör det så bra.
3. Så, hur går vi vidare från detta?
- Det gäller att ta en match i taget, och nästa match mot Cardiff blir extra viktig. Tottenham har vunnit och vunnit men var ändå bara en förlust ifrån att folk åter ville riva upp allt fint som byggts upp, och i detta läge gnälls det rejält på den egna produkten Harry Winks som får spela så mycket för att Mousa Dembele, Eric Dier och Victor Wanyama alla är skadade samtidigt. Jag orkar inte tänka på hur det kommer att låta om det inte blir tre poäng mot Cardiff.
Eftersom Spurs uppenbarligen inte lärde sig nåt av matchen mot Burnley får vi hoppas att den här insatsen inte glöms bort lika lätt nu när det blev förlust. Spurs måste få fram kreativa fötter högre upp i banan, och man måste hitta in med bollen i trånga ytor även om man leder. Spelarnas mentalitet behöver bli mer offensiv, man måste våga chansa lite för att lyckas, men då behövs en defensiv sköld framför backlinjen för att inte åka på kontringar som förstör allt.
Det är lätt att bli bekväm, speciellt i ledning, men det är osmakligt hur spelarna tyckte att det var kul att närmast förnedra Everton och Bournemouth men sen inte tyckte att det var lika kul att göra jobbet mot ett disciplinerat Wolverhampton. Det här var verkligen en sån där match som spelarna skulle vilja spela om nu på direkten. Det var inte tröttheten som stoppade Spurs, det var inställningen.
