Dagen efter: Cirkus Bale ångar vidare
Tottenham besegrade West Ham i London-derbyt på Upton Park, klev förbi Chelsea och tog tredje platsen i ligan. Gareth Bale hade så klart huvudrollen igen, och än en gång visade Spurs att man kan avgöra matcher i slutminuterna. Henrik Norling svarar på tre aktuella frågor.
1. Trots en av ligans bästa målvaktsprestationer den här säsongen från Jussi Jääskeläinen blev Gareth Bale matchhjälte efter två mål. Igen. Är Spurs ett one-man-team?
Det är svårt att argumentera för något annat, men jag ska försöka. Parallellerna till Robin van Persie och Arsenal förra säsongen dras över allt, och visst bär Bale Spurs på sina unga axlar just nu. Sen hur man väljer att tolka det är en annan sak. Pessimisten oroar sig för en skada, och Gareth, liksom ovan nämnda holländare, har haft problem med kroppen tidigare. Vad händer om han går sönder, kan resten av laget lyfta sig och leverera utan sin superstjärna?
Optimisten menar att det är positivt att en så pass bra spelare i sådan oerhört bra form får utrymme att briljera. En förklaring till att Lennon, Adebayor och de andra där framme ser svala ut är att de faktiskt låter Bale köra sitt race. Det är ingen i laget som klagar när han tar svåra avslut eller håller i bollen och utmanar en gubbe för mycket istället för att hitta lägen till sina lagkamrater. Bale har varit i liknande formtoppar flera gånger de senaste åren, skillnaden är att han då har hållit sig på vänsterkanten och produkten av bra form har varit assist, istället för egna mål som nu. Då har ingen pratat om ett one-man-team.
Det kanske mest intressanta med det hela är hans kliv in i banan och vilken effekt det har fått. Harry Redknapp spelade Bale centralt och på högerkanten flera gånger förra säsongen. Då såg walesaren ut som en medelmåtta och de flesta supportrarna bönade och bad att han skulle hålla sig på vänsterkanten. Att det fungerar så bra nu kan bara ha att göra med ökat självförtroende och briljant coachning från en väldigt bra fotbollstränare, André Villas-Boas.
2. Spurs avgör ännu en match på övertid. Samma lag som släppte in överlägset mest mål sista tio i höstas. Vad beror det på?
Det är svårt att veta vad Villas-Boas säger till sina spelare i omklädningsrummet, men effekt har det fått. Det kan inte vara en slump att sena avgöranden har kommit i var och varannan match sedan nyår. Det började ju med att Clint Dempsey kvitterade långt in på Fergie-time mot just United i januari. Och ibland räcker det med en enda spark i rätt ögonblick för att få även elitidrottare att tänka i nya banor. För det är i huvudet det sitter. Har man sedan rätt ledare på plats som kan ta till vara på den där lilla, enskilda händelsen och bygga vidare på den så har man vunnit mycket.
Är Spurs ett nytt United? Nej, det är långt kvar dit. Men ett lag med spelare som vet att de kan göra det där sista målet kan titta uppåt i tabellen istället för nedåt. För det är här någonstans skillnaden mellan topplag och mittenlag faktiskt ligger.
3. Förra säsongen hade Spurs häng på ligaledarna kring jul, sedan kom det berömda vår-raset och Arsenal gick till slut om i tabellen. Så har det sett ut de senaste säsongerna. Kan trenden brytas den här våren?
Visst är det långt kvar och den berömda bollen är fortfarande rund. Men visst kan man skönja ett litet trendbrott redan nu? West Ham borta var precis en sådan vårmatch där Spurs garanterat hade förlorat poäng förra säsongen. Istället vänder man och tar med sig alla poängen hem. För att den där riktiga tryggheten ska infinna sig behövs mer komfortabla segrar mot lagen på nedre halvan av tabellen, men det ser lovande ut.
Arsenal hemma på söndag blir en fruktansvärt viktig match. En vinst där och vad som helst kan hända. En tung förlust liknande förra mötet så kan våren bli precis lika ångestladdad som vanligt.
