Dagen efter: Cupen blir spännande
Tottenham såg ut ungefär som Spurs brukar se ut mot sämre lag. Skillnaden är bara att Nottingham inte är ett sämre lag den här säsongen. Bror Hemming svarar på några aktuella frågor.
1. En ny förlust, nya frågor kring krisen. Vad har du för spontana tankar kring den här matchen?
- För mig är det tydligt att den här matchen hade mer likheter med Spurs svaga insatser mot bottenlag än hur man den senaste tiden förlorat mot Chelsea och mot Liverpool. Det var den här typen av insatser mot sämre lag som relativt tidigt gjorde mig kritisk mot Ange Postecoglou. Eller, det var sånt här i kontrast mot hur han själv tappade det efter förlusten mot Manchester City i våras. Och det gäller fortfarande.
Här ställs Spurs mot ett Nottingham som nu går väldigt bra, efter visst ekonomiskt fusk som gav minuspoäng förra säsongen och som hade kunnat göra att laget inte ens varit i Premier League nu. För inte ens utan poängavdraget hade laget placerat sig bättre än platsen precis ovanför lagen som flyttades ned till Championship. Jag är helt säker på att Postecoglou inte går igång på att möta sådana här lag. Han förbereder sig inte inför matchen, jag tror inte han på förhand kunde plocka ut motståndarnas startelva eller förstå kring vilka platser det var osäkert, och än mindre ha koll på vilka som är vänsterfotade och vilka som har låg passningsprocent. Han ser inte till att spelarna förbereder sig, och han tycker allmänt synd om sig själv när saker inte går Spurs väg under matchen utan att förstå att det är hans jobb att se till att Spurs kommer till spel med en hållbar matchplan och att det är han som sedan kan byta för att förändra det mentala läget i matchen. Sådan ledare, sådana spelare. För Spurs såg som vanligt inte ut att ha en aning om hur man ville spela mot detta lag, och när ingen tog seriöst på dom tidiga halvchanserna kändes det som att vi redan hade sett matchen och visste precis hur den skulle sluta. Det fanns ingen analys kring motståndarnas svagheter. Som vanligt fick vi se en kapten som inte ens försökte när det var 49/51 utan då vek han undan och lät motståndaren få all tid i världen att lugnt behandla bollen, istället för att stressa fram misstag mot spelare som faktiskt är kvar i Nottingham trots förra säsongens problem. Spurs söker alltid svåra lösningar, sådant som kanske är nödvändigt att lyckas med om man är i final i världen och möter världens bästa spelare som just nu gör sin bästa match någonsin. Men Nottingham har en hel del begränsade spelare som man kan stressa till misstag, spelare man inte behöver försöka trolla bort med omöjliga klackpassningar när man har en fin målchans att själv ta avslut på.
Det är skillnaderna i inställning som kostar poäng i den här typen av matcher. Postecoglou vill mäta sig med dom bästa, men för att bli att räkna med kan man inte få spel på egna supportrar i en relativt betydelselös match mot det enda lag som kan stoppa en ligavinst för Spurs stora rival, efter ett halvår av insatser som gårdagens mot sämre lag. Det har blivit en hel del snack kring hur Liverpool senast läste sönder Spurs och även om det är svårt att förstå höger och vänster beroende på vilken sida man själv står på verkar den allmänna uppfattningen vara att Radu Dragusin inte håller måttet. Men det är ju inte det som är det intressanta. Det intressanta är att motståndarna nu helt öppet talar om för Postecoglou och Spurs kommande motståndare att hans lag är sönderläst. Vi vet ju redan att alla vill styra bollen till Dragusin och till Sarr, eftersom dom inte förstår hur man passar till medspelarens bästa fot för att få upp tempot. Något som förresten inte heller Destiny Udogie förstår, vilket var uppenbart av hans passningar mot Nottingham som så många gånger behövde hämtas in av fel fot.
2. Så, återigen, hur går man vidare från detta?
- Ja, säg det. Spurs behöver vinna några matcher för att få nåt att tro på. En annan tränare hade gett laget energi, men det var väldigt tydligt igår att Postecoglou inte kunde motivera spelarna trots den uppenbara betydelsen av matchen sett till Spurs möjligheter att ens sluta före Nottingham i tabellen. Nu har Spurs elva poäng upp, och även om Nottingham har det i sig att rasa samman så är det nu lite väl många lag mellan Spurs och spel i Champions League.
Av en slump började Postecoglou under hösten att spela James Maddison tillsammans med Dejan Kulusevski på det centrala mittfältet. Det var ett infall som han inte hade tänkt på, men visar hur allt taktiskt verkar ske av en slump likt hur Harry Redknapp formerade laget. Egentligen är jag emot sådana där infall, men om Spurs inte får tillbaka mittbackar att tro på måste nåt annat hittas på. Spelarna behöver nåt enkelt att kämpa för. Att rädda den egna tränaren verkar inte vara nog om man ska gå på gårdagens insats.
Det är möjligt att januaris fönster kan hjälpa till att hitta nåt att tro på, men risken är stor att supportrarna likt i somras går igång på en spelare som Federico Chiesa, och faran är att klubbledningen går på samma spår för att visa att man försöker. Men Spurs har inte råd med sånt, man måste hitta rätt spelare på första försöket, annars är det bättre att spara pengarna till senare. Det spelar ingen roll hur mycket vissa supportrar tycker att det snålas kring "nästa Chiesa".
3. Är det här ens värt att följa, varför ska vi se Spurs kommande matcher?
- Spurs är ju på väg nånstans. Kanske inte till nåt som på kort sikt är särskilt roligt, men för att förstå nästa projekt behöver vi se nyanserna i dagens och morgondagens problem. För det blir faktiskt roligare då. Även om det just nu känns som ett väldigt destruktivt självplågeri.
Sedan har vi ytterligare en sak. Det är faktiskt möjligt att den här mardrömmen bäddar för en cupframgång. För i och med gårdagens förlust känns ligasäsongen helt körd. Spelarna är mentalt sänkta och då går det inte att lite då och då under matcherna tända till och likt James Maddison igår försöka ta ett rött kort.
Men mitt i allt detta kommer Spurs att spela cupmatcher där chansen fortfarande finns till framgång. Om man som spelare och tränare då förstår betydelsen av matcherna och kan tagga till likt när Manchester City står på andra sidan, då kan man faktiskt komma att lyfta. Igår fick vi inte se en enda osjälvisk maxlöpning, men mot Manchester City springer hela laget varje gång. Spurs orkar inte springa i varje match, men om man nu inte springer i ligan kanske man faktiskt orkar göra det i cuperna. Framförallt mot lag som Liverpool där Spurs inte behöver googla motståndarnas spelare.
