Dagen efter: Definitivt en formsvacka
Tottenham åkte på torsdagen till Belgien där Gent blev för en för svår uppgift. Hemmalaget vann med 1-0 och Spurs har ett jobb att göra i returen. HF Löfgren svarar på några aktuella frågor.
1. Mauricio Pochettino valde att satsa på ett starkt lag borta mot Gent. Ändå blev det förlust med 1-0. Hur kunde det gå så fel?
-Ja du? ”Sådan är fotbollen” brukar Mauricio Pochettino själv säga ungefär och det stämmer ganska väl. Men vi är definitivt inne i en formsvacka. Det där ”självklara” och ”direkta” som gav den där magin i januari har försvunnit. Jag tycker att formkurvan har pekat i den här riktningen ända sedan urladdningen mot WBA den 14 januari. Redan i matchen, helgen därpå, mot City såg man att något inte riktigt stämde, även om vi då trots allt lyckades få med oss ett resultat. Vi genomförde sedan matcher mot Wycombe, Sunderland och Middlesborough utan att få spelet att stämma särskilt bra innan vi till sist gick rejält på pumpen mot Liverpool.
När vi inte är i form så försvinner det instinktiva i spelet. Både spelare med och utan boll tvekar och blir fundersamma. Man kladdar med bollen lite extra. Man tar inte löpningen. Tempot går ner. Den egentliga skillnaden mellan lagen är ju att våra spelare normalt ska kunna utföra alla spelmoment i ett högre tempo än vad Gents spelare kan. När vi sänker tempot så finns det ingen skillnad kvar och då kan det bli så här. Plötsligt ser ett topplag i Premier League jämnstarkt ut med ett mittenlag i den belgiska ligan och en 0-1 förlust kan vara ett faktum.
Sedan saknar jag Erik Lamela något alldeles oerhört. Han skiter i att laget i övrigt spelar dåligt och det är just i sådana här matcher som han är så extremt viktig. Han skapar energi och brukar bära på nycklar som fungerar för att öppna en sådan här match.
2. Om en vecka spelas returen. Vad tror du om den matchen, Spurs måste väl fortfarande ses som favoriter?
-Om jag ska tvinga mig själv att säga något positivt så är det väl det att vi åtminstone inte var sämre än Gent, trots att vi gjorde en väldigt svag match. Hade vi fått till 1-1, vilket inte hade varit helt orättvist, så hade jag bänkat mig väldigt avslappnad nästa vecka. Och visst! Normalt sett ska vi vara favoriter att gå vidare trots 0-1.
Jag känner mig dock personligen långt ifrån lugn. Det blir lurigt eftersom ett Gent-mål tvingar oss att göra tre. Igår såg inte vi ut som laget som ens kan skaka fram 3 hyggliga målchanser. Pressen hemma ökar också och vi kommer lätt att hamna i det där tänket ”att vi har allt att förlora”. Om vi går vidare så gör vi bara det vi ska, men slås vi ut så kommer högafflarna att åka fram hos såväl supportrar som media. Utöver detta så vilar Wembleyspöket som en ond skugga över hela det här returmatchspektaklet.
Som jag ser det så är detta en vidöppen historia, en otäck sådan.
3. Förlusten mot Liverpool var illa. Det här såg heller inte bra ut. Hur ska Pochettino få igång laget igen?
-Oj, vilken jädra svår fråga. Tror personligen att svaret finns i huvudet på spelarna. Det handlar nog inte så mycket om vilken sifferkombination vi använder när vi formerar laget även om jag vet att många supportrar förordar 3-backslinjen.
Nyckeln till att det funkade för en månad sedan var att Christian Eriksen och Dele Alli befann sig i en hysterisk form. De sprang omkring på planen som 2 alkemister och förvandlade gråstenar till rent guld. Samtidigt hade vi en fungerande backlinje med det centrala brödraparet Toby Alderweireld och Jan Vertonghen, flankerade av Danny Rose och Kyle Walker i storform. Förhoppningsvis får laget en bra dos med energi när Rose och Vertonghen är tillbaka. När det gäller Eriksen och Dele så får väl Pochettino gräva lite i Harry Redknapps gamla lagledarverktygslåda och med hjälp av lite hederligt gammalt Man Management hitta de där nycklarna som får de båda herrarna att börja tälja guld igen. Vi har kvaliteten i det här laget. Det har vi sett med egna ögon så sent som för en månad sedan. Förr eller senare släpper det igen. För oss supportrar gäller det bara att hoppas och att fortsätta att stötta laget.
But for the love of God Mauricio, Hurry Up!
