Dagen efter: Det sämsta slutet
Tottenham förlorade hemma mot Aston Villa med 2-1. Spurs ligger illa till i kampen om Europa-platserna. Bror Hemming svarar på några aktuella frågor.
1. Tottenham såg inte ut som ett lag som hade något att spela för när Aston Villa kom på besök. Hur kan det bli så?
- Säsongen är en stor besvikelse. Det är fortfarande kul att spela när det går bra, men det saknas ledarskap på planen som ser till att det går bra. Vem är det som ryter ifrån och ställer krav på medspelarna? Man skulle ju önska att det var Pierre-Emile Højbjerg, men han är mer en spelare som visar inställning själv.
Den här matchen var viktig. Det stod mer än någon Europa League-plats på spel. Nu är det den här känslan som vi bär med oss. Usch.
2. Många offensiva spelare var oerhört bleka och Spurs behövde mål, men ändå dröjde bytena. Kan du förstå Ryan Mason?
- Ja, jag kan absolut förstå honom. Det som var en sanning i förra matchen gäller fortfarande. Han har bestämt sig för att spela en kärna av spelare som han vill ska vara Tottenham. Då har det ingen betydelse att Dele Alli inte bidrar med något. Han ska känna förtroendet.
Jag tillhör också dom som inte är särskilt förtjust i byten bara för att ändra om. Det stökar ofta till det. Men igår... Det fanns gott om spelare på bänken som hade kunnat ändra matchbilden. Se bara på Tanguy Ndombele, han gjorde omedelbar skillnad. Jag ville ha in Erik Lamela och Lucas Moura. Jag ville se byten på Dele Alli och Højbjerg. Kanske hade det varit hårt mot den senare när han har individuella mål att uppfylla, men igår skadade det laget.
3. Det spekuleras mycket runt Harry Kane. Hur tolkar du hans match mot Aston Villa?
- Matchen som sådan var inget speciellt. Han var inte särskilt lyckad, framspelningarna som han försökte sig på saknade precision och avsluten ville inte studsa rätt. Men sånt händer. Kanes insats var inget man kommer att minnas, den var varken bra eller dålig.
Men... När Kane vandrade runt helt ensam och tackade publilen var det verkligen det sämsta slutet. Kanske betydde det inget. Men jag kan inte smälta det. Det var så jobbigt att se, och jag bär fortfarande runt på samma känsla.
