Dagen efter: Det tunga slutet
Tottenham gick inte att känna igen borta mot Wolverhampton. Dels var det andra spelare på många positioner, men framförallt var spelet och inställningen till hur matchen skulle genomföras annorlunda i denna förlustmatch mot Wolves. Bror Hemming svarar på några aktuella frågor.
1. Två mål på övertid förvandlade en vinst till en förlust. Hur irriterad är du?
- Irriterad, ja det är nog helt rätt ord. Jag var inte alls trevlig efter matchens slut, det kan jag säga. Det var en sån där match som Spurs inte förtjänade att vinna, men samtidigt tycker jag absolut inte att Wolves förtjänade det heller. Om nåt förtjänade Wolves att förlora. Deras farligheter var när bollen typ låg vid hörnflaggan, men ingen gång blev det farligt på riktigt eftersom hörnorna slogs dåligt medan Spurs hade koll i straffområdet. Sen hade Wolves maxflyt på en fantastisk mottagning vid kvitteringen som inte spelaren gör om på tio försök och ett blunda och skjut-avslut på det som gick perfekt, och avslutningen vid segermålet var också väldigt svårt för det ska mycket till för att passera Guglielmo Vicario där.
Men vi kände nog alla att det här inte var bra. Om man haft ledningen i nästan 90 minuter och man nästan hela tiden burit på känslan av att det här laget inte går att lita på, att man känner igen allt som hände i den här matchen från hur det varit dom senaste säsongerna, ja då är i alla fall min reaktion värre när allt faktiskt också rasar på övertid. För en vinst i den här matchen hade varit oerhört betydelsefull, då hade det lagt sig ett lugn över hela skadesituationen och Ange Postecoglou hade fått nån vecka på sig att sortera tankarna och finjustera spelidén.
2. Många spelare med ganska lite speltid fick gå in från start. Hur skötte sig backlinjen?
- Jag har förstått att många andra inte ser det som jag ser det. För mig låg Spurs på försvar mest hela tiden och motståndarna testade backlinjen som klarade sig bra, både när det kom till djupledsbollar och till bollar som lyftes in. Sen kom två sena mål, men det var mer slumpen som gjorde att det blev så där motståndare lyckades med fantastiska saker som dom annars misslyckas med, jag kan inte se att andra mittbackar eller en annan vänsterback hade ändrat allt. Visst förstår jag dom som inte klarar av att se Eric Dier i det här laget, men att skylla förlusten på honom efter en enligt mig oväntad stabil insats, där hans bidrag till kvitteringen var att han slog ut en boll till inkast på mittplan... Ska spelare hängas på grund av detta tror jag vi kommer att få ett väldigt fegt lag som inte vågar något alls, lite som under Antonio Conte. För mig var det istället helt annat som gjorde att det här inte gick bra.
Men det jag ändå måste slå fast är att Cristian Romeros attityd är svår att ersätta. Hans sätt att provocera motståndare ger Spurs en annan självkänsla eftersom övriga spelare så uppenbart stärks av att Romero gör sin grej. När motståndarna sätter in en press mot Spurs kommer Romero söka sätt att förnedra motståndarna, kanske genom att hålla bollen lite längre och locka fram ett par spelare extra, bara för att spela bort dom alla genom en modig passning rakt igenom lagdelarna. Den förmågan saknade gårdagens backlinje, vilket gjorde att det istället spreds en rädsla i Spurs, också beroende på att spelare satte varandra i klistret genom okloka passningar.
3. James Maddisons frånvaro löstes genom att Pierre Emile Højbjerg fick på in på mitten och Pepe Matar Sarr jaga högre upp. Hur kändes det?
- När laget släpptes var jag besviken. Min känsla var att Ange Postecoglou ville bända in Pierre Emile Højbjerg i startelvan, precis som Højbjerg alltid har den här förmågan att bli en tränares favorit, och då fick Pepe Matar Sarr en annan position. För mig blev det matchavgörande.
Højbjerg hade inställningen att spela boll. Han försökte hitta in på medspelares fötter. Och visst, spelar han så ska han våga, men för mig är det alldeles uppenbart att han brister när det kommer till riskbedömning. Han kan inte läsa av när det är en utmärkt idé att spela in bollen centralt och förstår inte när han gör klokast i att låta bli. Jag skulle vilja kalla det talang, eller brist på sådan. Samma sak gäller även själva passningarna, där Højbjerg inte riktigt läser av medspelarna rätt, så kemin som gör det givet hur bollen ska slås saknas. Højbjerg är inte totalt värdelös på allt, men han försatte gång på gång medspelare i svåra situationer, och han har inte Sarrs kropp och driv som skapar en annan dynamik på mitten. Egentligen är väl Højbjerg inte särskilt mycket sämre än Sarr när det kommer till att se och utföra passningar. Han kanske till och med är bättre, medan Sarr har bättre självinsikt, och drivet och kraften med boll som Sarr har saknar Højbjerg. Samtidigt stjäl Højbjerg ytor av Yves Bissouma, vilket ger Bissouma sämre möjligheter att spela som han gör bäst.
Sen måste jag nu säga att Wolves gjorde det bra som fick stopp på Spurs bollspelande. Dom fick hjälp av domaren som tillät spelförstörande tacklingar varje gång Spurs försökte spela sig igenom det centrala mittfältet, och jag vill med bestämdhet hävda att vi fått en helt annan match om Wolves hade fått tre gula kort i den första halvleken, för domarens ohållbara nivå gjorde att Wolves kunde fortsätta vinna mittfältet matchen igenom, det hade aldrig gått om dom riskerade utvisningar.
Sen brukar inte James Maddison avsluta matcherna, så det var knappast den detaljen som gjorde att Spurs släppte in två bollar på slutet, men det var ett huvudlöst Spurs som saknade ledartyper. Se bara på det avgörande målet. Spurs har bollen när man drar på sig frisparken på mittplan. Det är väl Emerson Royal som har bollen vid fötterna efter domarens signal. Han borde då förstå att han har ett enormt hål bakom sig, så han får inte tillåta Wolves att få bollen för en snabb frispark. Men det är ändå vad som händer. Heung-min Son hade sedan alla chanser att stoppa frisparken från att läggas, men han hade inga sådana tankar. Alla måste ha den känslan som Dejan Kulusevski hade precis innan kvitteringen då han ställde sig ivägen efter att Rodrigo Bentancur stoppat en farlig kontring genom att ta en taktisk frispark på mittplanen, eller som Giovani Lo Celso som slängde sig in i en tackling för att vinna boll minuten innan segermålet för Wolves, bara för att få se Højbjerg ge bort den ett par gånger på kort tid genom att inte spela på egna eller medspelares styrkor utan bara "följa order" och våga lägga in bollen på ytor som tränaren gillar att använda trots att det närmast var dömt att misslyckas. Sen slog slumpen till, men man måste konstatera att Spurs hade kunnat undvika denna slump genom att spela lite klokare. Så Big Ange måste sortera ut vilka skallar som är vinnarna, för det hade gjort skillnad igår.
TV: Tottenham föll mot Wolves
