Dagen efter: En debut att minnas
Tottenham besegrade på söndagen Crystal Palace med 1-0. Spurs var illa ute men räddades av en debuterande målvakt. Bror Hemming svarar på några aktuella frågor.
1. Paulo Gazzaniga vaktade Tottenhams mål mot Crystal Palace. Han gjorde några viktiga räddningar och han höll nollan när Spurs vann. Men nog måste det känts osäkert när du såg laguttagningen?
- Nja, vi visste att Hugo Lloris skulle vara borta. Vi vet att Michel Vorm ofta gör det bra men ibland kan kännas mindre pålitlig. Och det kände jag innan matchen, att det här var en uppgift som jag inte riktigt litade på att Vorm skulle lösa på bästa sätt. Så när det istället blev Gazzaniga kände jag väl ungefär samma osäkerhet som med Vorm, det gjorde ingen skillnad för mig.
Det började illa, men sen använde han räckvidden på bästa sätt och räddningarna han gör är bra på riktigt. Däremot höll jag på att bli tokig när han inte kom ut på bollarna som slogs i djupled. En annan dag hade det kostat matchen. Men nu var det inte en annan dag, utan Gazza blev matchhjälte, och det känns alltid rätt med Gazza som matchhjälte. Det är väl det vi kommer att minnas från matchen, målvakten som kom in från ingenstans och räddade Spurs.
2. Spurs hade stora problem mot tabelljumbon. Varför hade man det så svårt?
- Jag vill inte skylla på Champions League, och jag tänker heller inte göra det. Det här var något annat. Heung-min Son hade en sån där dag som han ibland har, det hade inte med CL att göra, men Crystal Palace gjorde det svårt för honom. När motståndarna backar hem och krymper ytorna får tunna spelare som Son och Eriksen problem. Son har inte tekniken att behärska spelet som blir, och hans egentligen väldigt enkla spel blir ändå för svårt. Eriksen har inte fysiken att stå emot när det är trångt och det smäller, och han har inte snabbheten att utmana någon motståndare, så han trivs inte heller i denna typ av matcher. Eriksen behöver ytorna och trivs bäst i ledning, så även mot Crystal Palace. När då Danny Rose åter känns som vägen framåt, men även han är en bit ifrån sitt bästa jag medan Serge Aurier gjorde sin sämsta match för Spurs... Ja, då beror det inte heller på CL.
Det blir problem när Dele Alli inte är med och Harry Kane ska stöttas upp av två som inte tar plats alls. Motståndarna behöver då inte tänka så mycket, utan kommer långt på att ligga tätt och bara vara jobbiga, då kommer bollarna inte fram till Kane. Sen att Moussa Sissoko inte heller är den som bidrar till särskilt många öppnande passningar, det gör inget lättare. En Harry Winks eller en Mousa Dembele räcker då inte mot ett väldigt disciplinerat Crystal Palace.
Men Spurs har en del klass ändå, och det är ingen slump att Son sätter en boll medan motståndarna missar. Visst hade det kunnat gå annorlunda, men lite oftare ska det vara fördel Spurs när det ser ut så här, så det var på tiden att det också blev så. Och nog kan en sån här vinst i det här läget vara viktigare än 3-0 utan drama, men viktigast var vinsten.
3. Manchester United förlorade mot Chelsea och plötsligt har Spurs hämtat in det man tappade på förlusten mot Manchester United förra veckan. Men Manchester City fortsätter vinna och det är åtta poäng upp till tabellettan. Hur känns det med ett uppehåll nu?
- Uppehåll känns bra. Det har varit många matcher och gårdagens match kändes extra tuff efter alla andra matcher. Åtminstone på förhand, igår tänkte jag inte på det sättet. Men jag gillar uppehåll. Däremot är jag inte förtjust i stormatcher direkt efter uppehåll, så matchen mot Arsenal känns lite fel.
Att Spurs är ikapp Manchester United känns väntat. Det var inte tre tappade poäng mot Manchester United som var värst med förra veckans förlust, men Spurs har knappast råd att släppa iväg Manchester City för långt. Redan nu känns det som att Spurs får strunta i vad Manchester City gör, men om dom tappar ska Spurs vara där och hugga. Redan nu känns det alltså som det kändes under våren, förra säsongen mot Chelsea och säsongen innan mot Leicester. Att vara där redan nu... Nä det känns inget vidare. Men det är som det är.
