Dagen efter: Käftsmällen
Tottenham jagade serieledning, men åkte på 0-3 hemma mot West Ham. Målsnåla Spurs släppte plötsligt till mer än på hela säsongen i en enda match, dessutom i ett derby där inställning alltid måste vara på topp. Malkolm Landreus svarar på några aktuella frågor.
1. 0-3 hemma mot West Ham. Hur kunde det gå så fel?
- Ja, herregud. Käftsmäll deluxe. På gott och ont så handlar ju fotboll i mångt och mycket om tillfälligheter. Hade Defoe satt sitt friläge i början av den andra halvleken, vid resultatet 0-0, hade matchbilden och slutresultatet troligtvis sett annorlunda ut. Så blev inte fallet.
Om man ska vara lite mer pragmatiskt i sin analys, vilket jag föredrar, finns det saker att belysa. Tottenham har som regel svårt att tränga igenom Berlinmursförsvar. Det är ingen hemlighet. I gårdagens match låg West Ham samlade en bra bit in på egen planhalva i stort sett hela matchen. Det är den absolut bästa taktiken för att neutralisera Tottenhams anfallsspel. Den extremt ensamma forwarden blir isolerad och det initiativfattiga centrala mittfältet är inkapabla att hitta sprickor i betongen att lirka in bollarna på. Det är något man måste jobba med.
Om man ska bortse från det taktiska tycker jag mig se andra tendenser som bidrar till vad som måste vara den sämsta insatsen sen Villas-Boas kom till Spurs. I matchen mot Fulham förra säsongen, som också var senast vi förlorade på White Hart Lane i Premier League, minns jag tydligt hur frustrationen flödade över samma saker som i dag. APATIN. LIKGILTIGHETEN. BRISTEN PÅ LEDARSKAP. Man kan kritisera laguttagningar och taktik hur mycket man vill men så länge inte viljan att vinna är större än motståndarnas, tja, då vinner man inga fotbollsmatcher. Så enkelt är det.
2. Jermain Defoe fick chansen på topp istället för Roberto Soldado. Vad tycker du om André Villas-Boas beslut, och hur tycker du att Defoe såg ut?
- Om jag uttrycker mig så här: Jag tycker att beslutet var rätt, men feltajmat. Det var rätt för att upprätthålla en rättvis konkurrenssituation och Defoe hade gjort sig förtjänt av startplatsen. Visserligen vet vi att han allt som oftast gör sig bättre som inhoppare, men jag tycker det vore naivt att basera ett beslut på det. Spelare i form (även om det är mot sämre motstånd) ska spela, lex Gylfi Sigurdsson. Med det sagt hade jag hellre velat se Defoe få chansen i nästa match mot Aston Villa som jag tror skulle passa honom bättre. Soldado är vassare i boxen och hade kommit mer i sin rätt i just denna match.
Vad gäller insatsen finns egentligen inte så mycket att säga. Defoe sprang, men var likt resten av laget tämligen usel. Det är dock inte lätt att göra något vettigt när man står i en moshpit av 6-7 spelare och framför allt inte om man heter Jermain Defoe som mår betydligt bättre av en matchbild med stora ytor snarare än små. Visst, friläget ska sitta och det hade förmodligen ändrat matchbilden då vi inte hade behövt jaga efter ett mål och öppnat upp oss bakåt i lika hög utsträckning.
Men det är som det är med den saken.
3. Hur ska vi se på den här förlusten egentligen. Tidigare bara två insläppta mål på hela säsongen, nu plötsligt tre i en hemmamatch mot ett lag som låg på nedflyttningsplats. Är du orolig?
- Att man släpper in tre mål mot ett lag som spelar utan en riktig anfallare är förstås oroande. Däremot tycker jag det är viktigt att vara någorlunda realistisk i sin bedömning. Om man tittar på hur målen kom till är det nästan komiskt. Första målet är Lloris chanslös på. Men är det bara jag som ser knuffen i ryggen på Vertonghen? För mig är det en gåta att ingen, i synnerhet Jan, reagerar på den. I mina ögon är det en solklar frispark. Andra målet är en omställning där Walker är på väg upp och om jag minns rätt är något slarvig i hemjobbet på sin kant. Lloris gör en bra räddning på ett halvtaskigt avslut av Vaz Te som får bollen på knät in i mål. Tredje kommer till genom en kontring där Dawson står för en pinsam ursäkt till försvarsinsats. Påminde en hel dom om Rio Ferdinands agerande vid Amalfitanos mål förra omgången. Kriminellt dåligt för att vara ärlig. Men det var en sån dag.
Det jag oroar mig desto mer över är det offensiva spelet. För mig är det uppenbart att kombinationen Paulinho och Dembélé inte fungerar. Den sistnämnde är alldeles för omständig med bollen och det känns inte som att Paulinho vågar ta några riktiga beslut. Det är mest sidledspassningar från hans sida. I matcher som denna, där man kan anta att motståndarna kommer backa hem, vill jag se en tydligare rollfördelning på det centrala mittfältet. Holtby hade varit perfekt som bolldistributör i en lägre position än en bortmarkerad Eriksen, med en tydlig städare vid sin sida. Sen om det är Sandro, Dembélé eller Paulinho är en annan fråga.
Om jag är orolig? Inte särskilt. Jag är mest besviken och arg. Plumpar i protokollet kommer förekomma och i mina ögon är det huvudsakligen inställningen i den här matchen som fäller avgörandet. Men anfallsspelet måste sätta sig. Det är vitalt. Men vi får inte glömma att det bara är en match. Förhoppningsvis kan vi använda detta resultat som tändvätska på samma sätt som mot Everton i fjol. Det sista vi får göra är att förlora hoppet och deppa ihop och istället utnyttja landslagsuppehållet till att samla krafterna. Och träna avslut.
