Dagen efter: Säsongens viktigaste vinst
Tottenham tog på lördagen en viktig derbyseger mot Arsenal. Spurs borde ha avgjort långt innan slutsignalen, men Arsenal tilläts trots detta skapa några riktigt bra kvitteringschanser på övertid i den andra halvleken. HF Löfgren svarar på några aktuella frågor.
1. Tottenham besegrade Arsenal med 1-0 efter ett starkt mål av Harry Kane. Detta ger sju poäng från mötena med Manchester United, Liverpool och Arsenal. Hur viktig var den här vinsten?
- Normalt sett tycker jag att det alltid är okej med kryss mot övriga topp-6-lag, även på hemmaplan. Dock har Spurs blandat och gett under säsongen och tappat lite för många poäng i matcher som de egentligen borde ha vunnit. Som läget var så hade vi inte råd att kryssa oss igenom mötena med Manchester United, Liverpool och Arsenal. 7 poäng i de här tre svåra matcherna blev nästan nödvändigt för att vi ska ha en reell chans att nå topp 4. Alla konkurrenter kommer att skärpa till sig lite extra nu när vi går in i slutfasen av säsongen. Hade vi förlorat igår och hamnat 4-5 poäng efter Chelsea och Liverpool så hade det potentiellt kunnat bli för tufft. I och med vinsten så sätter vi istället enorm press på Chelsea och Liverpool samtidigt som vi i det närmaste har hängt av Arsenal från topp-4-racet. I mina ögon så var detta säsongens hittills viktigaste trepoängare med vinsten mot Manchester United som god tvåa.
Sedan är det en sak att kräva 7 poäng och en annan att göra jobbet som krävs för att gräva fram 7 pinnar i 3 så här pass tuffa matcher. Det är bara att lyfta på hatten för hur klubben, med ledare och spelare, har tagit sig an den här svåra perioden. Jag tycker att det har synts på spelarnas utstrålning att de här matcherna har betytt något extra. Även Mauricio Pochettino har sett betydligt hetare ut i de senaste matcherna, jämfört med tidigare då han har fått kritik för att sitta passivt och med armarna i kors i sin stol på bänken. Det ska bli spännande att se om vi kan bibehålla fokus till det viktiga bortamötet mot Juventus på tisdag kväll.
2. Tottenham skapade massvis av chanser efter Harry Kanes mål. Vad är det som gör att Spurs inte lyckas döda matchen?
- Jag har inte något kristallklart svar på det. Det känns som en kombination av flera saker: otur, oförmåga samt att Cech i Arsenalmålet stod för en rad fantastiska räddningar. Christian Eriksens frispark är riktigt bra och räddningen likaså, Harry Kanes andra nick smiter precis utanför stolpen, Kieran Trippiers avslut ska vara mål 99 gånger av 100 och Kanes volley är en oerhört fin och tekniskt svår prestation. Vi skapade chanser och stod dessutom för många väldigt bra avslut, vilket borde ha resulterat i ytterligare ett par-tre mål. Utöver exemplen ovan så krånglade både Dele Alli och Erik Lamela till det när de i princip hade rena frilägen. Där handlade det dock kanske mer om oförmåga än om otur.
Jag tycker nog sammantaget att vi inte ska dra alltför stora växlar av alla missade chanser. Vi gör trots allt en av våra absolut bästa matcher för säsongen, definitivt topp 5. Jag är mer orolig när spelet går i stå och vi har svårt att skapa chanser. Det är klart att det hade varit bättre med 3-0 men vi kanske behöver det där flytet/turen med avsluten i någon annan match framöver istället?
3. Mot slutet skapade Arsenal ett par chanser och kunde ha kvitterat. Måste det bli ett sådant slut efter att Spurs tidigare varit så bra på att rulla runt bollen?
- Visst känns det lite onödigt att vi ger bort bollinnehavet på slutet, men det verkar nästan vara en av fotbollens naturlagar att det blir så. Alla lag som har en uddamålsledning blir ett snäpp passivare efter matchminut 80, oavsett hur överlägsna man än har varit fram till dess. Ingen vill bli syndabock. De som inte har boll gör sig lite mindre spelbara och man drar inte i väg i en massa löpningar. Bollhållaren drar sig lite för att slå en kortare passning eftersom det känns betydligt skönare att slå långt och lämna över ansvaret till motståndaren. Samtidigt har motståndaren bytt in allt de har i anfallsväg och släpper alla hängslen och livremmar. Man börjar chansspela och eftersom motståndaren faller djupt och dessutom ger tillbaka bollen hela tiden så kan man anfalla i våg efter våg. Det är därför inte särskilt konstigt att det i stort sett alltid uppstår ett par lägen att kvittera. Nu gick det ändå vägen den här gången och det var väl tur att det blev Alexandre Lacazette, med sviktande självförtroende, som fick lägena.
Så ja. Tydligen måste det alltid bli så här. Sådan är fotbollen!
