Dagen efter: Son och Alli har det i sig
Tottenham bortabesegrade på lördagen Leicester med 2-0. Mauricio Pochettino lyckades med bedriften att ta en säker trepoängare borta mot Leicester trots att spelare som Harry Kane och Christian Eriksen vilades. Bror Hemming svarar på några aktuella frågor.
1. Leicester hade sex raka ligamatcher utan förlust. Mauricio Pochettino vågar trots detta att vila Harry Kane och Christian Eriksen. Det känns modigt?
- Ja, jag är imponerad. Jag hade själv identifierat denna match som en oerhört tuff uppgift. Spurs borde vara ett lag som inte klarar av att komma upp i maxladdning i detta möte. Så många svåra matcher på kort tid, så lite vila inför mötet med Barcelona, spelarna borde vara trötta både fysiskt och mentalt. Det här var verkligen matchen där det skulle visa sig.
Men Mauricio Pochettino hittar alltså en lösning. Att vila Harry Kane och Christian Eriksen är modigt. Men kanske är det inte bara modigt, kanske kan vi med facit i hand börja tala om att det faktiskt gav Spurs energi. Lucas Moura gjorde inte sin bästa match, han brukar ha problem när inte Kane är med (eller hur det nu var...), men han springer och han bidrar helt klart md energi. Heung-min Son och Moussa Sissoko ger också energi, men på olika sätt. Dele Alli gillar att vara stjärnan och han växer med ansvaret. Så frågan är om det inte hade varit en större risk att spela Kane och Eriksen. Kane kan vara trött, och då kan mötet med Leicester bli mer likt vad vi hade trott på förhand. Eriksen kan vara rädd om fötterna, och med en Eriksen som joggar runt med huvudet i Barcelona hade mötet med Leicester än mer riskerat att bli som vi befarade.
2. Heung-min Son och Dele Alli gjorde Spurs mål. Det känns väldigt väntat?
- Ja, snacka om att vi vet var vi har dessa spelare. Oerhört nyttiga killar som tar ansvar. Det gör sån enorm skillnad att ha spelare som gör skillnad när det behövs, och både Son och Alli är spelare som kliver fram när det behövs som mest. Dom har det i sig. Vinnare som är bäst när det gäller och som inte går och gömmer sig när Kane är borta.
Egentligen är dom väldigt olika. Alli känns mentalt starkare i att han lyfter sig när det gäller mer. Han har all talang, men han har också nåt som gör att han älskar svåra utmaningar och han skärper till sig när det är en jämn match med få målchanser. Son å andra sidan har det i sig att bara ösa på oavsett vilket motståndet är. Det spelar ingen roll hur mycket han missar, han har det i sig att fortsätta försöka till synes immun mot det som annars brukar drabba människor som misslyckats några gånger. När Son trampar in i planen och drar iväg skottet som ger matchens första mål så vet vi att den kan sitta men den kan också hamna högt upp på läktaren. Men vi vet att han kommer att satsa allt och om han träffar rätt så kommer inte målvakten att rädda. Det finns så många spelare som nöjer sig med att träffa målet och ge målvakten chansen att rädda, men det är verkligen inte Sons stil.
3. Igår fick Toby Alderweireld spela bredvid Jan Vertonghen igen. Även om Davinson Sanchz och Juan Foyth är duktiga så mste detta väl vara det bästa mittbacksparet som klubben har?
- Ja, utan tvekan. Dom andra duger bra, men det belgiska mittbacksparet är färdiga, dom behöver inte utveckla något alls. Dom spelar så vuxet, och även om dom har sina brister och gör sina misstag så känns det för mig givet att det här är det mittbackspar som kan göra den här klubben till vinnare. Jag tycker mig se väldigt mycket i Foyth, medan jag inte litar lika mycket på Davinson Sanchez trots en talang som inte går att blunda för.
Alderweireld och Vertonghen har en tydlighet som passar så väldigt bra inom toppfotbollen och den psykologi som gäller där. Jag tycker att det känns hur motståndarna tappar lite i hopp när belgarna spelar tillsammans. Dom är lite för hårda, och dom har varit med tillräckligt länge för att veta att man kan ligga lite över gränsen när det gäller lite mer. Jag pratade mycket om detta inför hemmamötet med Juventus, vilken enorm skillnad det gjorde för Spurs att komma till spel med Davinson Sanchez istället för med Alderweireld i en sådan match. När andra spelar så känns det mer som att vad som helst kan hända, och bara en sån sak att motståndarna känner det skapar också förutsättningar för att det ska bli så. När motståndarna orkar hugga på allt och tror att Spurs spelare kommer att göra bort sig så kommer Spurs bli hårdare straffade.
Men nu är det som det är. Vi har en kontraktsituation med Alderweireld som inte går att offra all framtid för. Spurs måste förhålla sig till detta, även om det kanske inte behöver innebära att Alderweireld ska petas i ett derby mot Arsenal. Men, där kan man tycka olika...
