Dagen efter: Spurs förnedrade på White Hart Lane
Efter en period som verkade vara vändningen på en knackig säsong för Spurs så fick AVB och hans manskap ett riktigt wake-up call när Liverpool, anförda av den magiska Luis Suarez, pulvriserade en darrig och ovan backlinje och förnedrade Tottenham i deras borg. 0- 5 blev resultatet. Alexander Berg Mattsson svarar på några aktuella frågor.
1. Tottenham ställde upp med en osedvanligt reservbetonad backlinje (igen) och det såg nervöst och osäkert ut från första början. Är skadeläget en förmildrande omständighet, eller finns det några sådana för huvud taget?
- Självklart är det, i en rationell och känslodämpad värld, så att en backlinje bestående av högerfotad högerback till vänster, en mittfältare bredvid Michael Dawson och Kyle Walker till höger inte skrämmer någon, och en förlust hade kunnat tillskrivas C-lags backlinjen. MEN, det var AVB:s oförmåga att inse denna backlinjes begränsningar som skämde ut Spurs igår. Kanske hade gårdagen varit en bra dag att låta backlinjen ligga lite djupare och spela enklare. De flesta förluster har förmildrande omständigheter, men att förnedras på sin egen hemmaplan av en direkt konkurrent, då finns det inga ursäkter. Vi får inte kollapsa så här.
2. I starten på andra halvlek visade Spurs åtminstone lite intentioner och hade Roberto Soldado fått den straff han skrek efter hade kanske förnedringen stannat av. I stället fick Paulinho ett rött kort och Spurs föll ihop som en billig campingstol. Vad är det med årets upplaga av Tottenham som gör att dem viker ned sig vid minsta pust av motgång?
- Truppen känns lite för bekväm. Det är för mysigt att spela i Spurs nuförtiden. Klubbens profil har växt utan egentliga sportsliga fog (1 CL-deltagande är inte nog) och spelare verkar anse sig ha nått gräddfilen när de anländer till Spurs. Att hjälpa laget utvecklas är inte intressant, att prestera väl nog individuellt för att bli såld till Real Madrid är roligare kanske? Truppen och ledningen verkar vara bundisar och fikarepen avlöser varandra. Det är känslan man får som utomstående i alla fall.
Dock, en brasklapp: den giftiga atmosfären kring Tottenham just nu förenklar inte läget direkt. Fansen väntar tills de blivit underhållna för att stötta och stora delar av supportrarna verkar prioritera att ha rätt om AVB före klubbens bästa, som givetvis är att den nuvarande managern får ut maximalt av truppen. Privat tycker jag att det är jobbigt med matcher nuförtiden eftersom kamratskapet kring Spurs upplöses vid varje förlust och leder till intern pajkastning. Klart som korvspad att den giftigheten smittar av sig på spelarna. Dem är rädda att förlora helt enkelt.
3. Skadeläget förvärrades i och med Sandros uttåg och Michael Dawson är avstängd i ligacupskvartsfinalen mot West Ham, hur ska AVB göra för att rädda jobbet och ta Spurs ett steg närmare Wembley?
- Vi har dubbel revansch att utkräva på onsdag. Både för den extremt pinsamma 0-5:an igår men också för 0-3:an mot West Ham. Förhoppningsvis är Vlad Chiriches fit och Danny Rose redo för spel igen. Då kan vi mönstra en halvdan backlinje med spelare på sina naturliga positioner. På mittfältet är vi breda och där är det snarare balansen offensiva-defensiva spelare som behöver justeras. I övrigt: förenkla och börja om. Riktiga yttrar, mindre fokus på bollinnehav och chansa offensivt – inte defensivt. Det är enkelt att våra fåtöljsmanager, eller hur?
