Dagen efter: Två mål efter 94:50
Tottenham stod för en helt galen vändning borta mot Leicester. Hemmalaget hade efter mycket tur gått upp i ledning med 2-1, men Spurs gjorde två sena mål genom Steven Bergwijn och lyckades vända till vinst. Bror Hemming svarar på några aktuella frågor.
1. Tottenham bände och vann efter två sena mål av Steven Bergwijn. Hur kändes det?
- Det var helt fantastiskt att se. Många har efter det häe pratat om den häftigaste upplevelsen sedan Lucas Moura gjorde hattrick mot Ajax och tog Spurs till final. I den här matchen stod inte alls lika mycket på spel, Bergwijn gjorde bara två mål, men det kändes precis lika osannolikt.
Tottenham gjorde en bra match, men efter Leicesters andra mål med kvarten kvar tappade Spurs. Leicester höll effektivt i bollen och Spurs såg ut att få det allt svårare. Domaren lade till 5 minuter, och Leicester fortsatte att maska bort minuter av matchen efter detta. Men efter 94:52 tryckte alltså Bergwijn in kvitteringen och 17 sekunder efter att Leicester sparkat igång matchen igen gjorde Bergwijn segermålet. Jag har aldrig sett något liknande, och det är naturligt att tankarna går till vad Lucas Moura gjorde mot Ajax.
2. Tottenham hade som så ofta problem på försvarets högersida. I halvtid byttes Matt Doherty in och såg ut som en helt ny spelare. Vad hände där?
- Ja, säg det. Men så mycket vet jag att jag kan konstatera att bara utifrån den andra halvleken så måste Doherty nu starta matcher till höger. Han var klasser bättre än vad Emerson Royal varit som bäst. Doherty var allt vad vi vill ha från den positionen. Jag har inte fattat vad Antonio Conte hållit på med som gett Doherty så många chanser. Men kanske släppte något nu i januari. Han har sett bättre ut, men igår såg han ut som en absolut toppspelare, och det såg ut att handla mycket om hans skalle. Han bara körde på, fullt ös, och han spelade som någon som inte hade något att förlora. Det handlade heller inte om tre häftiga dribblingar eller om två spektakulära glidtacklingar som gjorde att alla fick en wow-känsla. Doherty bara vågade och som han sprang. När han klev in på planen såg han ut som en Gareth Bale innan Bale lämnade första gången. När han tog den första löpningen och alla medspelare naturligt rättade sig efter vad Doherty hittade på så var det tydliga stjärnvibbar som sändes ut. Det jag tänker är att Conte har tränat spelmönster och alla visste att man skulle söka ångloket till höger. Men samtidigt visade Emerson Royal inte några sådana tendenser när han var inne, och der fanns ingen medspelare som sökte honom med liknande bollar. Så... Jag vet inte riktigt hur det gick till när Doherty på en halvlek gjorde platsen till sin.
3. Annars då, Spurs var på väg mot en förlust. Hur hade du analyserat matchen om domaren blåst av efter 94 minuter?
- Jag hade skrikit ut min frustration över bristen på desperation i jakten på mål. När Tottenham pressade halvhögt så var man lyckosamma så länge Leicesters spelare gjorde bort sig. Men jag var inte imponerad över hur Spurs agerade. Visst, den individuella inställningen var det inget fel på, alla möjliga spelare brann till och gjorde häftiga saker, sånt som vi förväntar oss från Oliver Skipp och Pierre Emile Højbjerg har spridit sig i laget. Men det jag reagerade på var hur lågt backlinjen sjönk när några offensiva spelare försökte jaga tillbaka bollen. Det gav enorma ytor för Leicester att spela i, för Spurs var ett utspritt lag. Min analys är att Spurs verkligen saknar ledaren Eric Dier. Med Davinson Sanchez centralt i backlinjen håller laget ihop sämre. Men eftersom det var mer tydligt i denna match än tidigare kan det också ha varit en taktik för att inte åka på en långboll över backlinjen mot ett kontringsstarkt lag. Oavsett om det var bristande kompetens eller taktik så såg det för bedrövligt ut efter Leicesters andra mål. Tottenham skulle jaga en kvittering, men blev i det närmaste utspelade eftersom laget inte pressade tillsammans.
Detta fick mig att tänka på utskällda Japhet Tanganga. Han spelar alltså mellan Davinson Sanchez och Emerson Royal. Det kan inte vara så lätt för en ung kille som vet att han gjort ganska många misstag den senaste tiden. Det finns liksom inget att rätta sig efter, inget fungerande lagspel att bli en del av, och ingen trygg ledare bredvid som styr. Visst, Tanganga har varit svag även med Dier, men det vi ser just nu är mer än en vanlig svacka. Tanganga har tappat skallen och söker alternativ som han uppfinner i stunden, och då bryter han helt mot alla linjer som borde finnas i ett organiserat försvarsspel. Dessutom saknas ofta ett centralt mittfält som ger honom alternativ när han själv har bollen. Känslan är att Tanganga gör det sämre och sämre för varje match, även om det såg lite bättre ut i den andra halvleken igår. Jag har inte slutat tro på honom, men nånting måste hända, för just nu känns det inte bra alls.
