AZ - Fortuna Sittard
1 - 0

Dagen efter: "Varje steg, varje löpning, varje touch är dränkt i självlysande potential"

Tottenham vann på söndagskvällen med 4-0 mot ett lamslaget Queens Park Rangers. Den tidigare Tottenhamtränaren Harry Redknapp kunde varken psykologiskt eller taktiskt övermanna Pochettino och fick istället se Chadli, Dier och Adebayor skjuta och nicka in bollar bakom Robert Green. Alexander Konstantis svarar på några aktuella frågor.

Nacer Chadli tog något oväntat en plats från start och två mål blev det. Vad tyckte du om Chadlis match och tror du om hans säsong?

- Kanske var platsen i startelvan något oväntad, men inte chockerande på något sätt. Jag tycker det bekräftar att Mauricio Pochettino fortfarande och helt naturligt testar sina spelare och letar efter de som passar bäst som ett kollektiv, och Nacer Chadli verkar onekligen passa väldigt bra i kollektivet som det ser ut just nu. Jag tycker inte att Chadli gjorde någon spektakulär match, men han var på rätt plats och förvaltade sina chanser på ett självklart sätt - och det vore dumt att förminska vikten av att göra mål, inte minst två.

Att sia om säsongsprestationer är knappast det roligaste jag vet, kanske för att jag oftast eller alltid har helt fel i mina förutsägelser. Jag skulle hursomhelst inte sätta mina besparingar på att Chadli kommer starta varje ligamatch, åtminstone baserat på förra årets prestation. Men skulle han fortsätta göra mål, och i takt med det få ett ökat självförtroende så vet man aldrig var det slutar och plötsligt är han fastsvetsad i startelvan. Det viktiga för mig som supporter är i slutändan att han bidrar snarare än stjälper laget, och är han produktiv och visar hjärta så är jag nöjd. Jag tycker mig kunna se att killen har en hemlig potential som sakta men säkert börjar ta form..

Så fick Erik Lamela äntligen spela från start i en hemmamatch i ligan. Hur tyckte du han såg ut?

- Om Nacer Chadli har hemlig potential så har Erik Lamela det motsatta. Varje steg, varje löpning, varje touch är dränkt i självlysande potential. Han tar visserligen felbeslut ibland och överdriver dribblingarna stundtals, men killen är 22 år och utvecklas fortfarande. Förra året var som de allra flesta förstått en riktigt tuff säsong för Erik då kan kom med förväntningar värda 30 miljoner pund i väskan, han kom till ett land där allt var nytt och klimatet annorlunda, han kom till en klubb som inte fungerade under en envis manager, och han led av skadebekymmer mest hela säsongen. Men kanske var det till hans fördel, efter den "katastrofala" säsong han fick erfara så glömde media nästan bort Erik som av många kallats en av världens största talanger.

Under matchen mot QPR igår kunde jag inte annat än njuta. Det fanns perioder igår där Tottenhams spel riskerade att bli statiskt, sidledspass efter sidledspass i ett försök att hitta mer självklara luckor än vad man hittade. Men så fort Lamela fick tag i bollen fanns alltid ett driv om att göra något konkret, föra den framåt och öka tempot. Det lyckades inte varje gång, men många av gångerna ledde det till målchanser och mål. Lamela, tillsammans med Christian Eriksen och Etienne Capoue fullständigt körde över QPR på mittfältet. De inte bara fördelade och lekte sig fram på ett självsäkert sätt, de gjorde också ett underbart jobb defensivt. Medan Lamela och Eriksen framgångsrikt pressade hårt och direkt högre upp i banan, så kompletterade Capoue från en lägre position med att krossa och stampa på de försök från QPR som ändå lyckades ta sig igenom.

Lyckas Lamela hålla sig skadefri och fortsätta på samma sätt som han inlett, då kan vi nog snart vänta oss ett samtal från vår käre bundsförvant Florentino Pérez.

I Mauricio Pochettinos tredje match fick vi se något annat än vi fick se i premiären och i Europa League, men också jämfört med förra året. Visst var det här kul?

Ja, något helt annat var det minst sagt. Det var nästan så att jag var tvungen att nypa mig i armen flera gånger, att se det här Tottenhamlaget spela som ett lag var alldeles för länge sedan. Det känns inte helt enkelt att avgöra hur bra Tottenham spelade jämfört med hur dåligt QPR presterade, särskilt eftersom liljevita supportar vet hur taktiskt slipad Harry Redknapp är... Troligtvis var hans enda instruktioner till spelarna innan match att gå ut och ha kul, och om jag för några år sedan tyckte att Harrys sätt att hantera spelargruppen var bra så är det inte ens i närheten av hur positiv min känsla är kring Pochettinos filosofi. Igår såg det mer eller mindre ut som ett färdigt lagbygge, där det mesta fungerade och där leenden kunde ses skimra över hela White Hart Lane.

Men precis som förra året så är det i motgång som ledarnas och spelarnas självkänsla och trygghet i gruppen kan rubbas fundamentalt, så jag avvaktar med dämpad entusiasm tillsvidare. Två matcher utan mål bakåt för Lloris, två mål på två matcher framåt för Eric Dier som fortsätter att övertyga, två mål från Nacer Chadli, Erik Lamela som agerar världsstjärna, Danny Rose ser säkrare ut än någonsin (!!!) och Capoue som är tillbaka med besked - men det hela handlar om att lyckas med lagbygget, och det kunde knappast börja på ett bättre sätt.