Extremadura - Lugo
1 - 0

Dagen efter: When the going gets tough, the tough get going

Vad som alltid var en tuff match på förhand blev snabbt omöjlig då Spurs tävlade internt om vem som kunde göra den värsta grodan. En straff+målchansutvisning på Younés Kaboul blev den vindpust som föranledde Spurs numer sedvanliga kapitulation mot tabellens övre skikt. Alexander Berg Mattsson svarar på några aktuella frågor.

1. Tim Sherwood ändrade om i laget igen. Hur kände du när du förstod att Kyle Walker verkligen skulle spela högre upp i planen, och hur tycker du att han skötte sig?
- Jag utgick ifrån att förändringarna gjordes för att neutralisera hotet som är Eden Hazard. Att Spurs skulle spela någon typ av 3-4-3/3-5-2 hybrid med våra två Kyles som en mycket löpstark och defensiv högerkant. Jag såg inga större fel med tanken, eftersom Kyle är just så löpstark och offensivlustan alltid funnits där. Säger varken bu eller bä om Walkers insats. Han löpte och försökte men slutprodukten darrade.

Däremot blev jag förbryllad över att Aaron Lennon fortfarande var kvar i startelvan när Kyle I tagit hans position, och särskilt när jag såg honom springa runt och vara tia. Nja, lite för mycket förändringar på samma gång. Spelet såg okej men det märktes, särskilt i inledningarna av halvlekarna, att det var ovant.

2. En första halvlek mot ett topplag där Spurs är med i matchen, men sen ett individuellt misstag följt av straff, utvisning och utklassning. Hur frustrerande är det att se Spurs matcher mot topplagen och hur kan det bli så här varje gång?
- Så länge som det här laget fortsätter att vika ned sig som en fällstol varje gång något går emot dem, så kan Gud själv (den mytologiska varelesen, inte Ledley) träna Tottenham Hotspur FC utan framgång. Den här och Citymatchen visar med eftertryck att det inte var ett AVB-problem, utan att det var ett spelarproblem. Dem här killarna har ingen ryggrad, dem känner ingen stolthet för klubbmärket (med några undantag) och teorierna om kompisgänget Spurs bekfräftades ju igår av Sherwood. Det är lite för bekvämt att spela i Tottenham nuförtiden. Man hänger med i Europa League, man hotar om CL i ligan och får bra pröjs. Livet leker. För alla utom fansen.

Det finns inga som helst ursäkter. Vi kan prata om de två horribla bedömningarna gällande Rose mot City och Kaboul mot Chelsea igår men vi kan inte gömma oss bakom det faktum att vi låg under innan, och fullkomligt kollapsar efteråt. Det är inte acceptabelt att vika ned sig så bara för att man får ett domslut emot sig. Alla mål igår var resultatet av klumpiga beslut. Det är en tragedi vad som sker på planen när det blåser snålt. Vart är ledarskapet? Vart är viljan? Vart är hjärtat? Bill Nic skulle skämmas och det gör även jag idag. Vill dem inte representera Tottenham Hotspur FC kan dem packa sitt pick och pack dra, det räcker nu.

3. En närmast chockskadad Sherwood gick lös ordentligt på spelartruppen efter matchen, där han bland annat sade att det var vissa spelare i truppen han räknade med och andra inte. Hur ser du på att en manager sköter klubbens smutstvätt offentligt?
- Min första tanke var att han påminde väldigt mycket om AVB under kollapsen mot Liverpool. Smärtan Sherwood utstrålade och uppgivenheten han visade. Min andra tanke var att det skulle kunnat vara jag som stod där och gav samma intervju till Sky efter att ha blivit förnedrade av bloody Chelsea. Jag höll med i allt Tim sa om att vi lurar oss själva som pratar om topp 4 år och att vi saknar karaktär i truppen. Min tredje tanke var att det här var en "dead man walking":s sista salva. Jag tror dessvärre att hans kritik kommer mötas med döva öron av den grupp spelare som väntar in sommaren för att se om Tim blir kvar på riktigt heller inte. Jag håller alltså med Sherwood i sak, och vann mycket respekt för honom igår men jag tror inte de bortskämda divor han hänvisade till kommer lyssna.