Dave Whelan- en polariserande figur
Dave Whelan har under sina 17 år som Wigans ägare förvandlat klubben från ett okänt League 2-lag till ett relativt etablerat lag i högsta divisionen. Det är en otrolig vandring man gjort under Whelans styre men ändå finns en hel del skepsis mot den excentriske affärsmannen. Varför det gör det tänkte jag diskutera i denna text.
David Whelan föddes den 24:e november 1936 i Bradford. David, känd som ”Dave”, spelade nästan 200 matcher i Blackburn Rovers och Crewe Alexandra under sin spelarkarriär. Karriärens topp var utan tvekan finalen i FA-cupen år 1960 mot Wolves vilken dock förlorades med 3-0 på Wembley.
Den brittiska fotbollen, och världsfotbollen i stort var under Wheland karriär av en annan karaktär än vad den är idag. Fotboll var inte den glamorösa, sönderkommersiella smörja den idag utvecklats till utan spelare hade jobb vid sidan av fotbollen. Så även Whelan. Under sluttampen av sin karriär började Whelan fokusera på att driva lågprisaffärer. Här gjorde han sig ett namn ( emellertid till skillnad från vad hans färdigheter på fotbollsplanen gjorde) och Whelan’s Discounts Stores såldes senare för över en miljon pund vilket på den tiden var extremt mycket pengar. 1977 köpte han fiske- och sportaffären JJ Bradburns vilken han döpte om till JJB Sports. JJB skulle senare temporärt bli namnsponsor åt Wigans arena.
Whelan köpte Wigan Athletic år 1995 och den uttalade ambitionen var tidigt att nå Premier League. De flesta skrattade rätt våldsamt när detta förmedlades men belackarna skulle få så fel när det stod klart att Latics i och med säsongen 2004/2005 var ett lag i den engelska fotbollens finrum, Premier League. Man gjorde det genom att med Whelans kraft i form av hyfsat kapital kunna locka till sig för nivån bra spelare som trodde på projektet.
So far so good. Whelan har stått för en otrolig bedrift när han på relativt kort tid gjort Wigan till ett Premier League-lag. Han borde därmed vara erkänd som en hjälte, en legendar och en fader i klubben, uppväxt i staden som han ju är. Så är inte riktigt fallet och det finns det flera anledningar till.
Det första man bör känna till när man diskuterar Wigan, vad nu ärendet kan vara, är att Wigan i huvudsak är en rugbystad. Stadens lokala rugbylag, Wigan Warriors, är Englands mest framgångsrika rugbylag någonsin med 19 ligatroféer. Staden är med rätta stolt över sitt rugbylag och det laget står man bakom till 100%. Det kan man inte riktigt säga om fotbollslaget, vilket delvis kan skyllas på denna artikels huvudperson, Dave Whelan. Dave Whelan är som känt ägare till stadens fotbollslag, Latics men han har även varit inne och rattat stadens rugbylag. År 1999 köpte han upp tillräckligt mycket av Wigan Warriors för att ge sig själv ett präktigt mandat i klubben.
Whelan sålde Warriors år 2007. Hans åtta år i klubben hade inte varit några särskilt framgångsrika år. Den största framgången man nådde under dessa år var en vinst i The Challenge Cup, en utslagsturnering som kan liknas vid fotbollens FA-cup. Whelan blev därför inte jättepopulär som ägare för rugbyklubben då fansen törstade efter framgångar igen efter en halv ökenvandring.
Känslan hos en del var också att Whelan hela tiden såg Latics som projekt nummer ett, en åsikt som stadsborna inte fullt ut delade. Folket var spända på var Latics kunde tänkas ta vägen men stoltheten som fanns hos rugbyfansen var alla gånger större.
Whelan trampade på många tår när han efter sitt avslutade ägarskap i Warriors stoppade rugbylaget från spel på DW Stadium, den dittills gemensamma arenan. Wigan-Sunderland skulle spela mindre än 24 timmar efter Warriors skulle möta Bradford Bulls på DW när Whelan personligen hindrade detta från att ske. Detta läckte ut och skapade stor kontrovers. Rugbyfansen blev vansinniga mycket på grund av att rugbymatchen i sig var viktigare än Latics match som var tidigt in på säsongen utan direkt värde.
Whelan är dessutom en känd supporter av det konservativa partiet i England. År 2008 donerade han hela 250 tusen pund till partiet. Det faktum att han är öppet politisk har inte mildrat omständigheterna heller. Fotbollen i England har en åtminstone historiskt en väldigt tydlig förankring i arbetarklassen och när man tar ställning åt ett kanske oönskvärt håll politiskt är det möjligt att man förlorar goodwill hos vissa.
Ett av de vanligaste argumenten som används när någon försöker förklara varför Wigan Athletic ej hör hemma i Premier League är att man inte har några fans. Jag har själv sett Latics spela ett antal gånger hemma på DW Stadium och kan bara bekräfta att det tyvärr stämmer. Det finns väldigt lite av organiserad klack, inga riktiga supportrar som sjunger matcherna igenom. Detta är något som Dave Whelan rimligtvis bör beskyllas på. Han har splittrat staden i ett rugbyläger och ett fotbollsläger. Fotbollslagets framgångar senaste åren har dessutom skett delvis på bekostnad av rugbylaget.
Whelan lyckades med det otroliga. Wigan blev och är ett Premier League-lag under hans styre. Det mest otroliga är dock hur han lyckades slarva bort sin hjältestatus på vägen.
