Delad poäng mot Burnley
Ett kryss i mersmak för West Ham. Så skulle det kort kunna sammanfattas när vi ser till hur den här matchen utspelade sig. För trots en man mindre var ändå känslan att det kunde gå vägen i och med ett stabilt försvarsspel matchen igenom.
Men för att börja i rätt ände så går vi till Bilic startelva för dagen. Det blev mycket riktigt en 4-4-2 uppställning likt senast mot Swansea. Jag hade ett frågetecken för Lanzinis placering i detta system och svaret blev det centrala innermittfältet med Kouyate som partner. En på papperet väldigt offensiv formering.
Startelva:
Carroll - Chicharito
Arnautovic - Lanzini - Kouyate - Antonio
Cresswell - Reid - Fonte - Zabaleta
Hart
Första halvlek:
Matchen började ganska trevande i båda riktningarna. Burnley hade det mesta av bollinnehavet vilket mest berodde på att West Ham fokuserade på att ligga rätt i positionerna istället för att sätta in ett högre presspel. Oftast fungerade detta med bravur för hammers del och när Burnley väl kom igenom fanns Kouyate där som en sköld framför backlinjen. Denna Kouyate är för övrigt en väldigt tvådelad spelare, en otroligt nyttig pjäs utan boll med sin arbetskapacitet men aningen kantig och klumpig när han väl har vunnit den. Vissa spelare skall helt enkelt undvika bollinnehav.
Matchen fortsatte i samma mönster fram till den 18:e minuten då Antonio skickade in 0-1 genom en blixt från klar himmel. En utspark från Joe Hart satte Ben Mee i bekymmer och frispelade Antonio som kyligt rundade målvakten. Denna Ben Mee som jag på förhand hyllade som stabil och positionsäker får nu ett annat betyg.
Allt var frid och fröjd i ungefär 10 minuter tills Andy Carroll passade på att få sitt andra gula kort och därmed bli avvisad från planen. Huruvida de två korten var korrekta eller inte lämnar jag osagt, men att det var klumpigt agerande av Andy är det inget tvivel om. Med ett gult kort i bagaget finns det ingen anledningen att gå in så hårt i en närkamp på offensiv planhalva.
Andra halvlek:
Bilic genomförde i halvtid ett defensivt byte för att balansera laget. Arnautovic fick kliva av till förmån för Obiang. Den sistnämnda placerade sig på innermittfältet tillsammans med Kouyate samtidigt som Lanzini fick en vänster kantposition.
Trots 10 man på planen var det West Ham som skapade första målchansen i den 56:e minuten. Kortpassning och upprullning av Obiang, Chicharito och Lanzini resulterade i ett avslut från Antonio som målvakten med fingerspetsarna räddade ut till hörna.
I den 57:e minuten och den 62:e minuten delade Burnley ut två bra chanser till kvittering. Första situationen var en nick från Lowton och den andra ett långskott i stolpen av Gudmundson. Dock var detta det enda som skapades i anfallsväg trots en man mer och ett stort bollinnehav. När vi West ham supportrar så smått började räkna på tre poäng så kom tyvärr nästa blixt från klar himmel. I den 85:e minuten svingades ett inlägg från kantposition som landade på Chris Woods skalle och 1-1 var ett faktum.
Slutsummering:
Ett bittert kryss istället för tre poäng. Det fanns dock många positiva aspekter att ta med sig från denna match. Joe Hart gör kanske sin bästa match för säsongen, äntligen får vi se den pondus och trygghet som har gjort honom till landets nummer ett. Försvarslinjen samspelade på ett väldigt bra sätt matchen igenom och det är inget vi har varit bortskämda med denna säsong. Nyckeln kan ha varit en lägre positionering då vi tidigare utgått från ett högre presspel.
Slutligen gör Antonio en bra match från början till slut med sin energi och kraft. Även Obiang gjorde ett starkt inhopp och kanske är hans form påväg upp till fjolårets höga nivå.
Framtiden lovar gott!
