Det slutade oavgjort mellan Barnsley och Wycombe
Efter en bedrövlig första halvlek så kom de bägge lagen ut och bjöd på massor av målchanser och dramatik i den andra, och när krutröken väl hade lagt sig så stod 2-2 på resultattavlan.
Darrell Clarke gjorde lite som jag spekulerade i inför artikeln, han satte upp laget med en fyrbackslinje, för att både Pines och Roberts skulle få spela på sina naturliga positioner. Uppställningen blev därför ett klassiskt 4-4-2, en uppställningsmodell som Barnsley inte använt sig av på mycket länge.
Vår offensiva mittfältare och målkung, Adam Phillips, saknades helt i matchtruppen, dock så vet jag inte om han är skadad eller bara var sjuk.
Jag har försökt att tänka ut något positivt att säga om den första halvleken, men det är verkligen inte lätt.
Det skulle möjligtvis då vara att jag slipper att slita nämnvärt på mitt tangentbord, när det kommer till att summera målchanserna under de första 45 minuterna, för de existerade inte.
Det mest spännande som hände var väl i så fall en riktigt vacker tunnel som Barry Cotter slog, i övrigt så var det 45 fullständigt bortslösade minuter av mitt liv.
Statistiken höll mig med till fullo, 0-0 i skott på mål.
Halvtid 0-0
Jag ska ärligt säga att tanken att gå och lägga sig istället var frestande, jag hade inte klarat av en halvlek till av sådan dödgrävarfotboll, men jag valde ändå att sitta kvar.
Mina vänner i Barnsley kände precis som jag, det fanns röster som menade att det var de tråkigaste 45 minuterna som de hade bevittnat på en fotbollsarena, eller framför sina teveapparater.
Riktigt så långt är jag kanske inte beredd att gå, dels så glömmer man snabbt alla matcher som man suttit och tittat på, och dels så minns jag Sverige-Turkiet i EM 2000, enbart Cotters tunnel i den första halvleken gjorde ju denna matchen till mer underhållande.
Jag skrev till mina englandsvänner att matchen behöver ett mål för att den ska kunna öppna upp sig, och jag visste inte då hur rätt jag skulle få, även om det tyvärr var ”fel” lag som gjorde målet.
För i den 47:e minuten så tog Wycombe sig runt på vänsterkanten, och fick in ett överlångt inlägg. Vid den bortre stolpen stod Lubala helt ren, och med en lös, men ack så välplacerad spark, så kunde han ge gästerna ledningen.
Målet gav Barnsley massor av bränsle, Luca Connell hade ett volleyskott i stolpen endast tre minuter senare, och de Gevigney borde ha fått en straff ett par minuter efter det, dock så vinkade mannen i svart avvärjande.
Jag är ju absolut ingen förespråkare av VAR, men om vi hade haft det, då har jag väldigt svårt att se att situationsrummet inte hade klivit in, och uppmanat domaren att ändra sitt beslut.
Darrell Clarke agerade också på Wycombes ledningsmål, i den 54:e minuten så bytte han ut mittbacken Pines och mittfältaren Lofthouse, till förmån för anfallarna Jalo och Humphrys.
Samtidigt så ändrades spelformationen till något som liknade 3-2-3-2.
Bytet skulle visa sig vara genialiskt, för endast fyra minuter senare så passade Jalo fram Humphrys, Humphrys hade visserligen inte den bästa vinkeln, men det spelade ingen roll när avslutet var så välplacerat, och matchen var kvitterad.
Wycombe hade efter målet en riktigt bra period, mycket tack vare att Barnsley var så framtungt med alla anfallarna på planen. Wycombe bjöds på enorma ytor på mittplanen.
Clarke agerade återigen, och bytte in den centrala mittfältaren Josh Benson istället för anfallaren Keillor-Dunn.
Det gjorde att matchbilden återigen skiftade, Jalo var riktigt nära att ge Barnsley ledningen efter 80 minuter, men hans avslut smet via ett försvarsben precis utanför den bortre stolpen.
När man satt lite och väntade på Barnsleys ledningsmål så stack istället Wycombe upp. Återigen så tog man sig runt på vänsterkanten, inspelet var perfekt mot den främre stolpen, men avslutet gick i ribban.
Men Wycombe skulle ändå inte behöva vänta länge på att få måljubla, i röran framför Barnsleys mål så trillade bollen slutligen ner framför Kones fötter, och han kunde åter skjuta upp gästerna i ledning.
Barnsley tog efter målet återigen över matchen fullständigt. Efter 88 minuter så hade Benson ett rungande volleyavslut precis utanför Ravizzolis vänstra stolpe.
I samma minut skulle Ravizzoli sedan få visa sina akrobatiska konster, när han lyckades att rädda Humphrys hårda nick till en hörna för Barnsley.
På hörnan så fick Ravizzoli återigen briljera när han lyckades att rädda Bensons nick på mållinjen, men på returen så var till och med duktiga Ravizzoli chanslös, när Marc Roberts stötte in kvitteringsbollen i mål.
Det är för mig en gåta hur två lag kan bjuda på så otroligt dålig fotboll under en halvlek, för att sedan spela upp sig en massa nivåer, och bjuda på massor av chanser och dramatik i nästa.
2-2 var ett helt rättvist resultat, bägge lagen förtjänade poäng efter hur de presterade i den andra halvleken.
Ska jag plussa någon i Barnsley lite extra, då får det bli inhopparna Jalo och Humphrys.
Humphrys är kanske inte den mest tekniska spelaren, men han är som en stridsvagn, och svår att få stopp på. Dessutom så springer han oförtrutet.
Jalo visade betydelsen av att ha en spelare som bryter mönster, han lyckades långt ifrån i alla sina dribblingsräder, men vi behöver fler spelare än Barry Cotter som vågar utmana sin gubbe.
Jag vill också berömma manager Darrell Clarke, som var aktiv och enligt mig gjorde byten och formationsändringar i precis rätt stund.
Barnsley-Wycombe 2-2
0-1 Lubala 47
1-1 Humphrys 58
1-2 Kone 85
2-2 Roberts 89
Laguppställning
Slonina
de Gevigney, Pines(Jalo), Roberts, Earl
Cotter, Craig, Connell, Lofthouse(Humphrys)
Cosgrove, Keillor-Dunn(Benson)
