Paul Kemeny om engelsk fotboll: Di Canios största utmaning börjar nu
Man kan tycka vad man vill om Paolo Di Canio, åsikterna går isär vare sig det handlar om ideologiska åsikter, fotbollsmässiga kunskaper eller ledaregenskaper. Man kan väl säga att han, med sin energi och poliskonstapelbeteende, fått ordning på ett lag som annars hade haft svårt att hålla sig kvar i ligan.
Åtta poäng på sex matcher får ses som godkänt, däribland en skön derbyseger mot Newcastle. Hans popularitet bland fansen verkar enorm, en supporterskara som varit på väg att tappa tålamodet hos ett lag som ständigt underpresterar. I alla fall i deras ögon.
Verkligheten kanske är annorlunda, det är en spelartrupp som inte är bättre än att ligga på den nedre halvan, med det sagt är Di Canios kommande månader den största utmaningen i sin roll som tränare. Genom sina offentliga utbrott angående delar av truppens beteende sätter han standarden för både de nuvarande spelarna och de kommande nyförvärven.
Han har ärvt en grupp spelare som tydligen tycker det är okej att komma försent till spelarmöten, som tillåter sig fotograferas liggandes över en bunt £50 sedlar inne på ett casino under småtimmarna fyra dagar innan laget ska möta Tottenham i säsongsavslutningen, och spelare som verkar tycka det är okej att sjukanmäla sig och sen stänga av telefonen så att klubben inte kan få tag i en.
Att sju spelare fått ta del av klubbens disciplinära bötessystem under ett par dagar kommer automatiskt städa ur i truppen då det säkert finns spelare som inte är villiga att lägga ner den passion och hårt jobb som krävs för att spela i professionellt fotbollslag.
Dessutom tror jag att Di Canio innerst inne är rätt nöjd med att de två som var på casinot var Phil Bardsley och Matt Kilgallon. Bardsley, en medelmåtta som tjänar betydligt mer än vad han borde (rapporteras ligga mellan £35 000-40 000 i veckan), och Kilgallon vars kontrakt går ut i sommar.
Det intressanta i hela den här historien är att spelaren som Paolo Di Canio behöver ha på sin sida också är det. John O’Shea är en av de i omklädningsrummet som spelarna verkligen ser upp till, och som i media har jämfört Di Canios metoder med att säga att det ännu mer disciplinerat att arbeta under Sir Alex Ferguson, vilket säger en hel del om tillståndet i Sunderland.
De spelare som faktiskt har potential att spela på den övre halvan är lätträknade. Stephane Sessegnon, Adam Johnson, Simon Mignolet, och möjligtvis Sebastian Larsson, Steven Fletcher, Jack Colback och O’Shea, är några som måste acceptera de nya förhållandena. Försvinner några av dem försvinner också den lilla kreativitet som finns just nu.
Att starta ett krig mot truppen offentligt är vågat, men kanske också något av det smartaste man kan göra i den här situationen. Även om Paolo Di Canio inte var den mest disciplinerade spelaren själv som aktiv så kanske han lärde sig ett och annat under den tiden.
