West Ham - Newcastle2 - 2
Domare stal showen i London – grattis Peter Bankes
En bergochdalbana av känslor, och en spännande framtid kan konstateras. Därtill inkasserades ett poäng, och Ghananer stod i centrum efter en stark insats hemma mot Newcastle. Sen är det någon annan som också ställer sig i centrum… Förbannade Peter Bankes. Vad har West Ham gjort dig?
En liten chock kände man innan avspark när man såg Antonio i laguppställningen. Det var låg sannolikhet att han skulle spela, men det blev ännu en gång tydligt vilken vital roll han har i Mr. Moyes lagbygge. Inramningen på London Stadium var inbjudande, och desto bättre blev atmosfären när Soucek tidigt gav oss ledningen. Antonio spelar bak bollen till Paquetá som listigt lyfter in bollen i straffområdet mot en springande Emerson. Desto listigare är Paquetás lekkompis när han på ett touch tar bollen förbi målvakten och serverar Soucek som enkelt dunkar dit ledningen. Den kom så tidigt att matchbilden inte hade fäst sig, och den typen av mål gör att man känner mer chock än lycka. Men West Ham fortsatte spela bra fotboll och irriterade gästande Newcastle. Bruno Guimaraes, Newcastles brasse, drar på sig en varning i den 17:e minuten. En tydlig sådan. En desto tydligare borde han få bara minuter senare, men Peter Bankes tyckte annat. Beslutet innebär bristande domarskap och min gissning är att nästintill alla domare i ligan hade visat ut Guimaraes i den situationen. På något sätt lyckas Peter Bankes alltid stjäla showen när han dömer våra matcher, och denna matchen var sannerligen inget undantag.
Det är svårt att gå vidare från den situationen, dels för att varningen är så fruktansvärt tydlig, men framförallt för att matchen hade sett helt annorlunda ut om korrekt beslut hade fattats. Sanslöst att VAR inte har formerats på ett sätt som skyddar domaren i dessa situationer, och tillåter honom att fatta rätt beslut. Hur som helst spelades matchen vidare och istället tog Newcastle kommandot med ett gäng farliga chanser. Halvtidspausen kom lägligt för West Ham, och bröt Newcastles momentum.
Den andra halvleken höll på att få samma fantastiska start som den första. I matchminut 51 slår giftiga Ward-Prowse en hörna som når Alvarez skalle. Bollen studsar med liten marginal utanför stolpen, och resultatet 1–0 kvarstår. Newcastle jobbar återigen in sig i matchen, och Dan Burn tvingar Areola till en jätteräddning efter ett listigt inlägg från Alexander Isak. Men det är efter denna chansen som Peter Bankes återigen ställer sig i händelsernas centrum. En kontringsmöjlighet skapas efter att Paquetá stulit bollen från Newcastles nyförvärv Sandro Tonali. På något sätt lyckas Peter Bankes att se ett regelbrott från Paquetás sida. Jag måste vara blind, men jag kan bara se en svartvit spelare dra ner en vinröd? Men frisparken utdelas till Newcastle och det är även från denna som de tar grepp om matchen på riktigt. De kvitterar, fortsätter forcera, och gör ett par minuter senare 1–2. Grattis Peter Bankes.
Det är inte förrän Mr. Moyes gör ett par byten som vi tar över greppet på riktigt. London Stadium förvandlas till St. James Park, och varje offensivt inkast eller hörna firas som ett mål. Arenan känner det, och det gör spelarna nog också, en kvittering är på gång. Några passningar i backlinjen och bollen letar sig fram till Zouma. Han avancerar, går förbi två-tre pressande Newcastle spelare och slår ut bollen till Coufal på högerkanten. Tjeckien gör förövrigt en strålande insats, och sätter prägeln på den när han spelar fram till Kudus som distinkt avslutar och kvitterar. Eufori på många sätt, och extra känsligt blir det när man ser hans vän från Ajax, Álvarez, falla på knä av lycka. Men slut var det inte bara för att Kudus gjorde sitt första mål i Premier League. London Stadium:s atmosfär växlar upp ytterligare en växel, och likaså spelarna på plan. Närmast en ledning är vi när Bowen på hans säregna vis driver in från höger. Han skjuter sedan lågt mot bortre stolpen men målvakten hinner marginellt ned och stoppar avslutet. Inbytte Benrahma hinner nästan dit på returen, men vi får istället nöja oss med kryss och ett poäng.
Domslut och frustration åt sidan, så är det faktiskt en stark insats Moyes mannar sätter in. Att komma från underläge, skapa momentum, och sedan ta steget mot seger klarar ett homogent lag av. Ett lag som är taktiskt slipade över flera säsonger och vet sina roller utan och innantill. Att därtill se Bowen förlänga sitt kontrakt och säga att han aldrig vill spela någon annanstans. Eller se Álvarez falla på knä av lycka, för West Ham mot en mycket spännande framtid. Man får inte glömma att det laget vi så när besegrade, spelade ut PSG bara några dagar innan. Det kan vara så att man får läsa den meningen ett par gånger, men det är ett konstaterande som säger rätt mycket. Nu blir det till att njuta över landslagsuppehållet med vetskapen att man håller på West Ham, och se fram mot ett “lättare” spelschema.
Come On You Irons!
TV: Höjdpunkter från 2-2-mötet på London Stadium
