Norwich - Arsenal0 - 5
Dr. Jekyll och Mr. Hyde
Rubriken beskriver West Hams två halvlekar väldigt bra – den första halvleken bjöd på ett bländande anfallsspel medan den andra halvleken var minst sagt bedrövlig. Zarates läckra frisparksmål räckte inte hela vägen, utan det blev delad pott i ett blåsigt London.
Trots det typiskt trista höstvädret var det en härligt optimistisk stämning som infann sig på Boleyn Ground minuterna före det att domaren satte igång matchen. Vid en vinst skulle West Ham behålla sin 6:e plats i tabellen och haka på lagen ovanför poängmässigt. Och vilken start matchen fick! Det var verkligen ett sprudlande anfallsspel från West Hams sida. Finter, tunnlar, löpningar till höger och till vänster, skott på mål, hörnor. Den första halvleken hade allt! Det var som att det var en träningsövning där West Bromwich skulle vara det försvarande laget och inte fick gå över mittlinjen. Och Zarates frisparksmål i den 17:e matchminuten – WOW! Vilken klass! Vilken elegans! Det fanns ca tre kvadratdecimeters yta uppe i målvaktens högra kryss som bollen enbart kunde gå in via – och det gjorde den! Zarate bjuder gång på gån på de där härliga stunderna i West Ham-tröjan. Fortsätt gärna med det resten av säsongen! Något som Zarate dock får se till att ändra är hans passningsspel. Förutom det fantastiska frisparksmålet var Zarate faktiskt ganska dålig. Jag vet inte hur många offensiva passningar han slarvade bort. 15 st? 20 st? Jag tappade räkningen efter 10.
Ett utropstecken på planen i första halvlek var annars West Hams "juvel" Lanzini. Fotarbetet, bolltekniken och snabbheten som han visar upp är svårt att inte njuta av. Jag tycker att han gjorde ett riktigt bra jobb som Payet Jr. Fortsätter han så här är det många klubbar som kommer vilja ha honom efter denna säsong. Dock hoppas jag innerligt att han väljer att stanna i vår kära klubb från östra London.
En annan spelare som jag tycker skötte sig bra var Pedro Obiang som startade istället för Noble. Han gjorde bra brytningar och spelade sedan upp bollen (längs marken!) lugnt och sansat. Resten av laget var även mycket bra i första halvlek, till och med Jenkinson som har haft det ganska tungt den senaste tiden.
Lagen gick ut i pausvila med ställningen 1-0 till West Ham som i ärlighetens namn lika gärna kunde ha varit 3-0 eller 4-0.
Det var ett laddat West Ham som klev ut på planen i andra halvlek. Man såg hur laget hungrade efter det där andra målet. Dessvärre blev det inget andra mål. Istället bjöd West Bromwichs Rickie Lambert på ett kalasdåligt skitmål efter att ha träffat Reids arm så att bollen ändrade riktning och ställde Adrián totalt i målet. Det var nästan sämre än Carlton Coles mål för Celtic nu i helgen, men bara nästan (om ni inte har sett det så gör det! Klassiskt Carlton Cole-mål.). Dock ska det tilläggas att det garanterat hade blivit straff om Lamberts skott inte gick in i mål. Pinsamt av Reid att flaxa med armarna så där i straffområdet när han står upp och ska täcka ett skott, han borde veta bättre. Efter det 1-1 målet dog matchen totalt för West Hams del, inget stämde längre – det fanns ingen fart eller tanke i anfallsspelet. Istället tog West Bromwich över matchen mer och mer.
Som om inte det var nog så skadades Sakho mot slutet av matchen och missar nog därmed några månaders spel. Vi fick då se ett anfallspar i West Ham beståendes av Carroll och Jelavic. Oj, oj, oj... Om det är dessa två herrar som vi måste förlita oss på i de kommande 10 matcherna blir jag på riktigt mörkrädd. Vi MÅSTE få in en till snabb och löpvillig anfallare i transferfönstret, annars kan den här säsongen sluta riktigt illa. Jag har alltid tillhört skaran som faktiskt tycker om Carroll. Detta var dock under Sam Allardyce befäl vars spelidé byggde på långbollar och inlägg in i boxen. Det är tufft att medge, men han passar helt enkelt inte för Slaven Bilic filosofi att spela fotboll. I söndagens match byttes Carroll in när det var ca 30 minuter kvar av matchen. Då kände jag dock ett hopp eftersom både han och Sakho var på planen – det är just då som Carroll kan vara nyttig, när han har en snabb och rivig anfallskollega bredvid sig. Men detta varade alltså bara i 8 minuter innan Sakho blev skadad i samband med ett farligt anfall som han själv hade styrt upp. Vips så bestod anfallsduon istället av Carroll och Jelavic. God natt.
Men nu ska jag inte bara gnälla här, det görs det gott om ändå. West Ham var fantastiskt bra i första halvleken men tappade allt i andra halvleken. Den mentala biten behöver det jobbas rejält på. Om de kan hitta tillbaka till spelet som de visade upp i första halvlek och hålla det spelet över en hel match så har vi många härliga matcher framöver att se fram emot!
Söndagens 1-1 match får dock ses som ett rättvist resultat efter hur matchbilden förändrades. Men trots ett kryss och en poäng kändes det som att vi blev snuvade på två poäng, som en riktigt tung förlust. Detta visar ändå hur långt West Ham har kommit sedan dinosauriefotbollskungen Allardicis uttåg. I början av säsongen hade denna match varit extremt svårtippad, då hade man kanske ändå tyckt att det hade varit ok med ett kryss. Men efter att ha sett hur fenomenalt bra West Ham kan spela fotboll denna säsong räknade man väl mer eller mindre med en vinst i denna match.
Nu glömmer vi denna urusla andra halvlek och blickar istället fram emot kommande match på lördag borta mot ManU. Jag får väl anta att det blir en seger i den matchen för West Hams del? Vi har ju vunnit fler matcher mot ”storlag” än mot lag som vanligtvis tillhör den nedre halvan, så det är väl bara att följa trenden antar jag? Uppåt och framåt, precis som bubblorna som symboliserar West Ham!
COYI!
