En hyllning till Nick Powell
Efter att Nick Powell stänkt in två nya kassar i helgens FA-cupmatch, är det dags att hylla den fantastiske fotbollsspelaren som fortfarande bara är tonåring.
Nick Powell. En helt fantastisk fotbollsspelare. En spelare jag tror är bra nog att färga även i Manchester United i framtiden. En framtid som kanske inte är nästa år, men väl en framtid som inte känns alltför främmande. Årets Wigan är ett klart bättre lag med Powell på plan även om han inte är i närheten av att toppa någon skytteliga. Viktigt att komma ihåg är dock att både Owen Coyle, en tränare vars namn jag helst slipper behöva nämna vid namn, och Uwe Rösler valt att lira Powell som anfallare. En position han inte gör bort sig på överhuvudtaget, men både Powells egna tanke och Röslers verkar utan tvekan vara att den Crewe Alexandra-fostrade snidaren ska droppa lite nedåt i banan. Och det är väl kanske där han gör sig bäst, lite släpande eller alternativt en gammal box-to-box övning á la nuvarande Manchestergrannarnas mittfält i form av Yaya Touré och Fernandinho. För att nå dit krävs ju så klart en förbättring å det grövsta i det defensiva spelet, även om han skulle sätta sig bredvid en Michael Carrick-typ på ett centralt mittfält kanske hans defensiva obligations skulle minska.
Powell började som sagt karriären i Crewe Alexandra. Crewe huserar för tillfället i League 1, där man i en tabell som leds av Uwe Röslers forna klubb Brentford, ligger tredje sist. Men man gör det med en trupp med idel 90-talister och en mängd nya potentiella Powells. Sett till den nivå laget presterar i ligasystemet är Crewe definitivt den engelska klubb med bäst ungdomsakademi, utan diskussion. I samma veva som Powell lirade i klubben fanns även bland andra Aston Villas Ashley Westwood och Leeds Luke Murphy. Powell presterade sin sista säsong i klubben 15 mål i alla turneringar vilket hjälpte Crewe att nå uppflyttning till League 1. En säsong som fick Sir Alex Ferguson att öppna plånboken och ta det unge stjärnskottet till Manchester United.
10 mål i år, 5 i ligan, 3 i Europa och nu 2 senast i FA-cupen. Jordan Rhodes, Ross McCormack och Danny Ings har gjort mycket fler mål säger du. Men då står jag fast vid att Nick Powell fortfarande inte är en naturlig anfallare. Dessutom har killen totalt gjort 22 matcher, bara, vilket trots allt blir ett fint målsnitt. Att dessutom göra det i ett lag där anfallsspelet ofta liknat en impotent gammal herres nattliga prestationer, gör bedriften än mer imponerande. Det är också något mer än de här målen över Nick Powells gärningar i Wigan. Det finns ett lugn i hans spel, det finns en aura kring honom som säger att vi har och göra med något riktigt stort i antågande.
Det här med att ha lånespelare är för övrigt en jävligt oskön övning. Spelaren presterar fin fotboll i din klubb och du någonstans tar till dig spelaren, Powell, som om han vore din egen. Men det är han ju inte, och efter maj månad när serien är avslutad är Powells sikte återigen Old Trafford. Vilket jag i och för sig tror kanske är någon säsong för tidigt. Att han kan truppspela redan nästa år är i sig inte omöjligt, men vill du verkligen få ut max av talangen kan det vara vettigt av de röda i Manchester, lex Lukaku, att låna ut en egentligen klart platsande spelare till annat lag.
I ett sådant läge är det så klart väldigt naivt att tro på en återkomst i Wigan. United lär vilja testa Powell i en Premier League-klubb vid det laget och även om Wigan lyckas krångla sig tillbaks till det engelska fotbollssystemets finrum, så lär man ur ett Moynesianskt perspektiv (om gubben är kvar då vill säga) vilja se honom på en högre nivå ändå. I ett engelskt mittenlag, säg Aston Villa till exempel. Även om årets Premier League-säsong är ett extremt svårt år att peka ut rena mittenlag och rena bottenlag, eftersom det i skrivande stund är endast 6 poäng mellan ”succélaget” Hull (Tigers) på tionde plats och Crystal Palace som ligger sist.
Jag vet inte exakt hur Powells nuvarande lånearrangemang ser ut men som jag förstår det kommer han spela säsongen ut. Så även om David Moyes räder till Sant Elia och vart fan han åker, den sista januari visat sig bli totalt fruktlösa kan han inte i desperation plocka tillbaks Nick Powell om jag läst situationen rätt. Nu ska jag inte tala United i onödan, men det är för övrigt helt absurt hur svag Moyes är på transfermarknaden än så länge. Så fort man får nys på någon spelare, kommer det in en annan klubb som ser ut att snärja istället. Det framstår nästan som en hel fotbollsvärld i en gemensam konspiration mot David Moyes motarbetar skotten på alla sätt möjliga.
Men, även om det hos de röda ser mörkt ut för tillfället kommer det att ljusna i framtiden. En ljusnande framtid jag är övertygad om att vår (i ett halvår till) Nick Powell med stor sannolikhet kommer vara bidragande till.
