En talande tystnad
Frustrationen växer. Den sprider sig. Förökar sig och skapar förgreningar i alla väderstreck. Vad pysslar Arsenal med på marknaden egentligen? Varför i hela världen gör vi ingenting? Vad av denna outhärdliga tystnad? Vi fortsätter envist att fråga trotts att vi egentligen redan har svaren.
Vi har kommit drygt halvvägs in i juli. Två kontinentala mästerskap har gått i mål och en försäsongsträning har inletts. Ganska precis en månad återstår innan ligasäsongen sparkar igång igen. En sedvanligt brunbränd Ben White, gummiband och stora bollar i lustiga färger har återvänt till London Colney. Allt i sin ordning. Än finns inga matcher att förkovra sig i. Allt vi har är träningsbilder och transfernyheter. Vi har hittills haft gott om det ena men ont om det andra. Det gillar vi som supportrar inte alls. Stillheten gör oss stressade. Lägg ner grillgaffeln och värva ett par spelare nu Edu, vrålar vi över hustaken. Vad i hela världen väntar du på Mikel Arteta? Vad av denna trista tystnad Arsenal? Frågar vi oss själva fast vi egentligen redan sitter på svaren.
Edu har inte köpt några spelare än eftersom det helt enkelt är svårt att identifiera och rekrytera spelare som är bättre än de som vi redan har. Arteta väntar för att det finns utrymme för tålamod och tillförsikt. Arsenal är tysta för att de har råd att vara just det. I själva verket vet vi redan allt det här. Vi är fullt medvetna om att lagbygget har kommit så långt och är så färdigt att det faktiskt inte behövs några stora förändringar. Att det faktiskt är betydligt svårare att förstärka något som redan är starkt. Den rationella delen av vår hjärna fortsätter att förmedla den här informationen till oss men vi omfamnar den inte riktigt. Vi vill inte lyssna på rimliga röster. Inte under sommaren.
Vi är inte vana att behöva hantera det händelselösa. Inte villiga att vänta. Arsenal ska helst vara som mest aktiva när vi är som mest inaktiva. Sol och bad om dagen. Scrolla och sålla i silly-flödet om kvällen. Det är sen gammalt. Ge oss vilda västern. Snabba affärer och nya kanonjärer. En teknisk turk eller en ung uzbek kanske. Vem eller vad som helst egentligen. Något måste bara hända nu! Även fast vi vet att det egentligen inte behövs. Det såg länge annorlunda ut. Arsenal gick allt som oftast in i sommarmarknaderna med enorma behov av förändring. Vi måste köpa x och framförallt y men vi måsta först sälja z, så lät det i regel då. Ekvationen ser tack och lov inte ut så längre. Det är ett kvitto på klubbens skickliga arbete de senaste åren och ett sundhetstecken. Det är möjligt att det ibland var roligare då men det var absolut inte bättre då. Tystnaden är i grunden något positivt, om så lite tristare.
