England – Danmark 1-1 (2-1 efter förlängning)
England avancerade till sin första EM-final någonsin genom att de lyckas besegra Danmark hemma på Wembley Stadium.
Dramatik utspelade sig på Wembley Stadium när England avancerade till sin första mästerskapsfinal på 55 år tillika sin första EM-final någonsin inför ett lyriskt Wembley Stadium på onsdagskvällen.
Avancemanget kom efter en förlängningsseger mot ett resolut och krigande Danmark som ska ha all heder efter ett fantastiskt mästerskap under omtumlade omständigheter.
England var piggast inledningsvis genom en löpvillig Raheem Sterling, understödd av Luke Shaw, som tidigt satte press på Joakim Maele på högerbacken.
Men den tidiga pressen öppnade upp för danskt presspel, kontringar och en del engelska misstag. Särskilt annars bergsäkre Jordan Pickford passade rakt till motspelare två gånger om, liksom att försvaret gav bort onödiga frispark.
Danmark fick ett fint frisparksläge efter halvtimmen spelad som 21-årige Mikkel Damsgaard tar hand om. Med ett vansinnigt fint tillslag bågar sig bollen över muren och Pickfords utsträckta hand till 0-1.
Målet var en väckarklocka för England som skruvade upp intensiteten och kunde kvittera drygt fem minuter senare. Bollen letar sig ut till Bukayo Saka som letar sig in i straffområdet och vars instick mot Sterling går via Simon Kjaer till 1-1!
Den engelska pressen fortsatte in i den andra halvleken med fina möjligheter från Harry Kane och Harry Maguire, men den danske mållisen Kasper Schmeichel var fenomenal hela aftonen.
Ingetdera av lagen gjorde något mer mål innan 90 minuter hade passerat, varpå förlängningen inleddes.
I den 103:e matchminuten kommer matchens mest omtalade händelse då Sterling faller i en närkamp med Maehle och Mathias Jensen i straffområdet och efter en VAR-granskning ges England straff.
Kapten Kane kliver fram och ser sedan sin straff räddas av Schmeichel, men returen sätter Kane säkert. 2-1! För 27-årige Kane sitt tionde mästerskapsmål och därmed delad förstaplats med Gary Lineker, med en hel del år kvar att etablera en egen ledning i den tabellen.
Ett mål som efter ett par svettiga minuter även säkrade engelskt avancemang till final.
Wembley gick in i ett extasiskt läge liksom övriga delar av landet. På sin höjd kollade drygt 24 miljoner britter på matchen, nästan hälften av den engelska befolkningen.
Bortsett från VM-segern 1966 kanske den mest betydelsefulla segern i Englands landslagshistoria. En chans att stoppa en 55-årig svit med underprestationer i mästerskapssammanhang. En chans att vända långvarigt lidande till glädje och stolthet.
Det är just det låten Three Lions, även känd som Football’s Coming Home, handlar om. Mer än ett halvt sekel med förväntningar som gång på gång störtdykt för det mesta summerad med en god portion brittisk ironi.
Thirty years of hurt, mever stopped me dreaming.
För matchstatistik, se BBC Sports referat här.
