Englands EM: ”Har kastat bort fyra år med Hodgson vid rodret”
Englandsredaktionen reflekterar kring The Three Lions insatser i EM 2016.
Vi utvärderar Englands EM-insatser i Frankrike. Varför gick det så dåligt, vem ersätter Hodgson och finns det något positivt att ta med sig?
Svarar gör Adam Bills, Henrik Örtenvik och Erik Hadzic.
Englands resa slutade redan i åttondelsfinalen mot Island. Hur summerar ni landslagets insatser?
Adam: - Väldigt dålig. Först och främst att man bara tog en knapp seger i gruppspelet mot Wales, i en grupp som på pappret såg mycket lätt ut och att man bara slutade tvåa efter just Wales. Detta följde av en pinsamt dålig insats mot Island i åttondelsfinalen där man spelade bra framtill Rooneys straffmål, alltså inte väldigt länge. Laget har försökt att föra en stabil och spelhållande passningsfotboll, men spelet har sett väldigt segt ut och när laget väl kommer till avslut så är det antingen för mycket folk i vägen eller så är avsluten för dåliga. Anfallet har varit ineffektivt, Kane har inte alls imponerat och Vardy och Sturridge har spelet i fel positioner än vad de är vana med. Dessutom darrade defensiven oroväckande mycket trots att det på pappret såg väldigt stark och förtroendeingivande ut. 
Henrik: - Under all kritik! I vårt inför-snack skrev jag "Vi kan förvänta oss att de klarar av gruppen med Ryssland, Slovakien och Wales ganska komfortabelt. Sen sätter jag stora frågetecken för att backlinjen skulle klara av de bästa nationerna." Med de bästa nationerna menade jag givetvis inte Island.
Erik: - En vinst på fyra matcher är inget annat än dåligt. Man mötte dessutom lag som man på pappret är starkare än, men att engelska spelare skulle vara bättre är ett resonemang som känns svårt att applicera nu. Spelet, då tänker jag främst i anfallsväg, var undermåligt frånsett första timmen mot Ryssland och under kvarten efter paus mot Wales. Ryssland var som bekant EM:s sämsta lag tillsammans med Ukraina, så den insatsen kunde man falla tillbaks på mindre och mindre ju längre turneringen gick.
Vad saknades i Englands spel? Ska Roy Hodgson bära hundhuvudet eller var det spelarna som svek honom?
Adam: - Både och skulle jag säga. Generellt sett tycker jag att landslagsfotbollen är rätt oinspirerande eftersom spelarna som lag inte är vidare vana att spela med varandra. Det blir en salig blandning av spelare från olika klubblag som sätts samman till en elva som blir mer eller mindre lyckat, tyvärr mindre lyckat den här gången trots att spelarmaterialet såg väldigt positivt ut på förhand och man gjorde några bra träningsmatcher som i 2-3-segern mot Tyskland. Flera hamnade i en roll och en formation som de inte är vana med och/eller inte passar i, men så klart kan man inte tillfredsställa alla spelstilar. Dessutom skulle jag vilja ifrågasätta hur mycket laget faktiskt försökte. Jämför dem bara med Island som med en på pappret mycket sämre trupp spelade väldigt bra, mycket på en stark vilja och lagsammanhållning. De var säkert trötta efter en lång säsong och kanske inte lika motiverade som när de spelar för sina klubblag, men vem vet. För mig är Hodgson också en bidragande faktor till Englands svaga insats i Frankrike. Han har varit väldigt passiv med att göra nödvändiga byten när de behövdes som nu senast mot Island och när England faktiskt gjorde sin bästa insats i EM mot Wales så byter han ut sex spelare inför Slovakien-matchen och de gör ingen bra insats alls. Dessutom ska jag inte dölja mitt missnöje med att Jamie Vardy fick lite speltid, trots att han tillsammans med Kane varit de två bästa engelska anfallarna i Premier League under den gångna säsongen. Jag tror att en klassisk 4-4-2-formation med Vardy och Kane på topp hade varit den mest optimala. Med mitt Leicester som argument så tror jag fortfarande att en 4-4-2-formation passar engelska fotbollsspelare och den engelska spelstil som fortfarande dominerar Premier League bäst. Då kan de föra sitt passningsspel men vara snabbare i uppspelen än vad de är idag.
Henrik: - Allt? Jag är mest besviken över hur dinosaurien Hodgson använde sig av Tottenhamspelarna. Rose och Walker är vana att få attackera längs kanterna, men i landslaget har de inte lika bra understöd som i klubblaget. Dele Alli spelade alldeles för långt ner i planen, han ska ligga strax bakom Harry Kane. Dier är väl en av få som får godkänt, även om han var svag mot Island.
Erik: - Främst en tydlig idé hur man bryter ner samlade försvar. Roy Hodgson gjorde det inte bättre med sin matchcoaching och en alla-man-överbord desperation under vissa byten. Det är egentligen ett delat ansvar men Hodgsons uppgift var att förbereda laget och få ut det bästa ur varje spelares roll. De på planen har samtidigt visat upp en bristande kreativitet och vikt ner sig mentalt, vilket blev väldigt tydligt mot Island. Vill man gå vidare med en makroanalys av haveriet kan man peka på det skeva förhållandet mellan FA och Premier League, bristen på engelsmän i PL och den eftersläpande tränarutvecklingen. En modern och gemensam tränarmanual upprättades en bra bit in på 2000-talet i England, och andelen utbildade tränare är pinsamt låg jämfört med Tyskland och Spanien exempelvis.
Nämnde Roy Hodgson sade upp sig efter förlusten. Skulle ni vilja att FA fortsatte med honom?
Adam: - Nej, absolut inte! Hodgson gjorde bra ifrån sig i början av sin Englandkarriär och såg ut att bli en bra ersättare till Capello i de inledande träningsmatcherna. Men efter VM 2014 så tappade jag successivt förtroende för honom särskilt efter sortin i gruppspelet, återigen i en på pappret ganska lätt grupp. Visst har de gjort väldigt övertygande kvalomgångar inför mästerskap men i de flesta fall har grupperna varit lätta och när det väl kommer till kritan så har Hodgson inte lyckats mentalt förbereda spelarna. Pressen verkar alltid besegra England och så spelar de dåligt som nästan alltid. Dessutom har Hodgson som sagt inte varit en höjdare taktiskt sett.
Henrik: - Jag förutsätter att du är ironisk. Man har kastat bort fyra år med Hodgson vid rodret.
Erik: - Nej, beslutet var rätt. Hodgson fick tre mästerskap och resultatmässigt blev det sämre för varje. Framförallt efter VM fick han en livlina när fiaskot kunde förklaras bort med både lottning och ett ungt lag. Det snackas om att de äldre spelarna tappade förtroendet för honom och jag tror han fått jobba i ett ohållbart arbetsklimat om han stannat, med ett mediedrev som hade jagat livet ur honom.
Vem tror ni kommer in. Det spekuleras om Gareth Southgate, Alan Pardew och Eddie Howe. Får någon av dessa chansen?
Adam: - Ett av de första namn som jag tänkte på var Gareth Southgate mest eftersom han gjort ganska bra ifrån sig med U-21-landslaget men också eftersom han känner organisationen väl, men nu så har ju han tackat nej så honom kan man släppa. Eddie Howe är också ett spännande namn för mig, främst med tanke på det han åstadkom med relativt små medel i Bournemouth förra säsongen men också ur ett längre tidsperspektiv tillsammans med the Cherries. Frågan är dock om han är redo att leda ett av de mest krävande landslagen i världen. Kanske om han ges utrymme att uträtta sitt, tillsammans med en erfaren person som Southgate i tränarstabet eller som en andra förbundskapten. Pardew har erfarenheten men frågan är om han är rätt för landslaget. I så fall ser jag hellre att the FA gör ett mera vågat val och värvar Howe. 
Henrik: - Gissningsvis tas en till dinosaurie in som tack för lång och trogen tjänst inom engelsk fotboll. Har Antonio Conte en engelsk släkting måntro?
Erik: - Eddie Howe ser jag gärna på posten. Han är ung, har fräscha och moderna idéer, och har med Bournemouth visat att han kan jobba långsiktigt. Jag tror han hade övervägt det om frågan kommer, och klubben hade förmodligen lyssnat på hans eget val. En del hade möjligen sett honom som för oerfaren för uppdraget. Jag tycker han han bevisat tillräckligt genom att föra upp sin klubb flera divisioner i seriesystemet, och har väl i Premier League gjort en jättebra debutsäsong. I Southgate och Pardew ser jag verkligen ingenting som hade kunnat tillföra ett engelskt landslag.
Finns det något positivt att ta med sig från EM-äventyret i Frankrike?
Adam: - Ja, det skulle väl vara att Hodgson lämnade posten. Nä, skämt åsido så tycker jag det mest positiva var att en generationsväxling inletts i England med flera nittiotalister i startelvan som Dier, Alli, Sterling och Kane (även om de två sistnämnda inte gjorde en bra insats i EM i mitt tycke). Jag tror om alla dessa får göra fler landslagssammankomster tillsammans så kommer de nog bli bättre tillsammans, över klubbgränserna så att säga.
Henrik: - Nej.
Erik: - Marcus Rashford. Under de korta inhoppen 18-åringen fick hann han visa sin mognad, respektlöshet och lyckades även påverka matchbilden för England. Även som svensk skulle jag bli besviken om det visar sig att Zlatan kommer stå i vägen för engelsmannens utveckling i United. Det kan vara det största råämnet England fått fram i anfallsväg sedan Wayne Rooney. Sedan gjorde Eric Dier en fin turnering och visade att han ska vara landslagets mittfältsankare de kommande åren.
*** *** ***
