Ett bokslut över transferfönstret
Transferfönstret har stängt och Wigan såg en rad viktiga spelare lämna under januari. Pessimismen inför framtiden cementerades efter en månad av total delvalvering av spelartruppen.
Deadline Day har passerat och därmed är transferfönstret stängt för denna gång. I skymundan av de stora övergångarna (eller kanske besvikelsen över avsaknaden av dessa) har det skett en enorm spelaromsättning i Wigan. En mängd spelare har kommit in, ännu fler har lämnat klubben.
Malky Mackay sitter dock kvar vid tränarrodret. Och skönt är väl det.
Det firade nyförvärvet från i somras Oriol Riera var först med att ta sin mats ur skolan när han gick till Deportivo på lån tidigt i januari. Ben Watson har lämnat för Watford. Shaun Maloney har åkt över Atlanten till Chicago Fire i MLS. Callum McManaman såldes nyligen till West Brom. Ivan Ramis beviljades kontraktsuppsägning för att flytta hem till Spanien. Semihajpade nyförvärven Andy Delort och Adam Forshaw har också flytt det sjunkande skeppet.
Mackay uttalade sig efter någon förlust innan januarifönstret att truppen var för stor och argumenterade för att vissa spelare behövde lämna. Den taktfulle skotten hade faktiskt inte fel där och då, truppen var mycket riktigt väl bastant.
Problemet är bara att man under januarifönstret gjorde sig av med i princip samtliga spelare med någon form av kreativ förmåga. Maloney och McManaman har otvivelaktigt varit instrumentella spelare de senaste säsongerna och som har det där lilla extra. Ben Watson har varit skadedrabbad som få men minnet av hans nickmål i FA-cupfinalen mot Manchester City brinner fortfarande som en fackla i supportrarnas inre. Offensivt ser det nu extremt tunt ut, i ett lag som redan haft enorma problem med målskyttet. För den som sett Wigan försöka spela fotboll den senaste tiden verkar det vara uppenbart att det är James McClean som ska göra det offensivt.
Lag som står och faller med James McClean är inte bra fotbollslag.
Offensiva värvningar har dock gjorts under fönstret. Den nordirländske anfallaren Billy McKay har anslutit från Inverness och på Deadline Day säkrades lånen av unge yttern Sheyi Ojo och anfallaren Leon Clarke. Kuriosa i sammanhanget är att Clarke går ut på sin elfte utlåning i och med flytten till Wigan, fakta som lovar gott. Dessa herrar gör Marc-Antoine Fortuné och Martyn Waghorn sällskap i anfallet.
En mer stelbent uppsättning anfallare man leta efter med ljus och lykta.
Försvaret, som ändå fungerat förhållandevis väl, har även det sett nya ansikten tillkomma laget. Jason Pearce blev klar från Leeds och har redan debuterat, Liam Ridgewell har anslutit på lån och Gaetan Bong värvades på fri transfer. Alla dessa förstärkningar, såväl defensiva som offensiva, känns som spelare som är tänkta att gå in i en startelva. Det är i grunden positivt men det är oroande att mitt under brinnande säsong genomförs en sådan här omsättning i spelartruppen. Lag i fritt fall behöver inte per definition nya spelare utan kontinuitet och tro på att en vändning är möjlig fordras.
Wigan ligger näst sist i ligan. Man har nu sju poäng upp till säker mark och någon plötslig uppryckning går inte att skönja. På lördag väntar serieledande Bournemouth hemma på DW med de närmast sörjande på plats. Mötet med Bournemouth är för övrigt årets Kick It Out-match.
Wigan tar avstånd från rasism. Där har det alltså skett en utveckling.
Det är med sorg jag gör bokslut för detta transferfönster där Wigan brandskattats å det grövsta. Kanske något man ska vänja sig vid inför framtida fönster som League 1-klubb.
Fotnot: Denna text innehåller sporadiska inslag av ironi
