Stevenage - Morecambe1 - 0
Eufori
Dave Whelans cirkel slöts när Wigan i lördags vann FA-cupen efter en storartad insats på Wembley. Callum McManaman och Antolin Alcaraz var fenomenala när Wigan nådde sin största framgång i klubbens historia någonsin.
När Wigan igår kväll nådde sin största klubbframgång i klubbens historia satt jag inte framför TV:n. Mitt jobb hindrade mig från att bevittna Martinez taktiska triumf över Mancini. Jag missade när den från Evertons ungdomsakademi ratade spelaren Callum McManaman gjorde vad han ville med Citys jetsetspelare. Jag missade Dave Whelans eufori och glädjetårar på läktaren.
Jag kände att även om jag missade matchen live, var jag ändå tvungen att titta på matchen i efterhand. Samtidigt går det att argumentera för att matchen i sig är oviktig för denna text. Det går att skriva en längre doktorsavhandling enbart utifrån frasen ”Wigan vann FA-cupen”. Den meningen är nämligen så absurd i sig att inget annat behöver adderas. Kan man klubbens, stadens och Dave Whelans historia har man kunskap nog att förstå det fantastiska i det hela. Det ska helt enkelt inte gå att en klubb som Wigan går och vinner FA-cupen. Men ännu en gång, visar sig logik vara totalt irrelevant inom fotboll.
Mot detta, valde jag självklart att titta på matchen. Det var ett skadedrabbat Wigan som fortsatt matchade Joel i målet med Boyce, Alcaraz och Scharner framför spanjoren. På ytterbacken lirade två mittfältare, Espinoza och McArthur och centralt Gomez och McCarthy. Längst fram som vanligt den senaste tiden Maloney, McManaman och Koné. Wigan började matchen bra, första 20 minuterna av matchen tillhörde utan tvekan Latics. Man var hela tiden samlat och backlinjen är kompakt när man försvarade och Maloneys och McManamans offensiva företagsamhet skapade oreda i Cityförsvaret. City tog över alltmer och Tevez var en Joel-tåspets från att ge City ledningen i den 29e matchminuten. Wigans bästa möjlighet kom när den för dagen fenomenale Alcaraz i rätt läge bröt fram och spelade fram McManofthematch som snurrade och snurrade med Hart och försvararna men inte lyckades få bollen i mål.
De första 10 minuterna av den andra halvleken gav intrycket att Wigan inte skulle orka på samma sätt en halvlek. Anfallen upphörde totalt under denna period och även försvaret fick mer problem. Lyckligtvis växte man åter in i matchen. Under mitten av halvleken skapade man en rejäl press mot City med en mängd inlägg och hörnor. Maloney hade en frispark i ribban. Här var McManaman fullständigt briljant och Gael Clichy hade ingen rolig afton. Det var också McManaman som i den 83:e minuten fixade Zabaletas röda kort. Det unge stjärnskottet var alldeles för snabb för argentinaren som tvingades bryta mot regelboken för att stoppa McManaman.
Så till målet. McManaman rundade sedvanligt Clichy som tvingades ha omkull Wiganspelaren men det döms ingen straff. Istället rinner bollen ut till hörna. Hörnan togs som vanligt av den skotske bollkonstnären Shaun Maloney som stegade upp och spelade bollen mot den första stolpen. Upp kom inbytte Ben Watson totalt omarkerad och nickade bollen över Hart och i mål. Wiganspelarna kastade sig i en hög och Whelan jublade på läktaren som en betydligt yngre man. Fantastiska scener och jag märker hur en tår långsamt glider ner över mitt ansikte. City bytte in Dzeko men var aldrig nära att kunna hota Wigans sena ledning.
Wigan var riktigt bra i lördags. Samtidigt hade City tillräckligt med chanser för att göra ett mål. Antagligen hade det mest rättvisa varit att matchen gått till förlängning även om Wigan var bra nog för att vinna. Det finns en tendens att man gärna säger att sämre lag förtjänade sina poäng i en enskild match bara för att man överraskade positivt spelmässigt. Wigan vann inte orättvist, men möjligen hade oavgjort varit något mer logiskt över 90 minuter.
Hela laget var oerhört bra. Ord går inte att beskriva hur bra McManaman var och det mesta har redan sagts om talangens superba final. Även Alcaraz i försvaret var helt outstanding. Paraguayanen klev fram när han skulle och var en mur bakåt,
Jag är medveten om helgens resultat i Premier League men tänker inte diskutera det här och nu. Jag konstaterar dock att Wigan för en knapp månad sedan förlorade orättvist med 1-0 mot Manchester City. I lördags vann man en match som kanske skulle slutat oavgjort med samma resultat. Just nu vill jag inte byta ut de matchernas resultat mot varandra. Lördagen var alldeles för fin för det.
