FA-Cup-Final Countdown : D-Day - 14: Om en gammal arena och en vit lögn
Jag är så gammal att det börjar växa mossa på mig. Nästan. Det första minnet jag har av Wembley är nog den episka matchen mellan Sunderland och Leeds. Finalen 1973 och jättedödaren Ian Porterfields mål, som tystade hela Leeds och som fick brittiska barn att tro på fotboll igen. Jagvisste inte mycket om ligan då men satt troget och skrev upp laguppställningar och höll på mitt Arsenal, trots att jag bara var sex år gammal.
För mig är Wembley vad det är. Ombyggd eller ej. WembleyStadium är en ikonisk arena och världens främsta och mest kända fotbollsarena, Här har rockkonserter spelats, Speedway, Greyhoundracing, Rugbymatcher och så naturligtvis fotbollsmatcher. Mest känd är den naturligtvis dels för det faktum att England tog guld här 1966, men kanske främst för sina FA-cup-finaler.
Det startade 1923 och som det startade. Efter 300 dagars byggnadstid av företaget Robert McAlpine, så invigdes arenan med cupfinalen 1923. Den officiella publiksiffran när Bolton slog West Ham var 126000 åskådare, men man tror att det kan ha varit det dubbla på matchen. Poliserna hade sådant problem att få bort folket från arenan att finalen idag kallas för "the White Horse" FInal eftersom polisen red ut på planen och föste upp fansen på läktarna. En liten Arsenalfakta om finalen är att David Jack, som sedermera blev en Arsenal-ikon gjorde mål för Bolton
Arenan kostade 700 000 Pund att bygga och de mest kända tornen i världen efter de som rasade 2001 - Twin Towers of Wembley - kom med byggnationen 1923.
När arenan lades ned för att byggas om 2000 och sedermera rivas 2002, så gick en fantastisk arena i graven. En VM-Final, En EM-finall, fem Europacupfinaler, 1948 års sommar-OS,Live Aid och två stycken VM-finaler i Rugby.
Den sista FA-cup-finalen på gamla Wembley var är 2000 då Chelsea slog Aston Villa med 1-0. Den sista landskampen var mellan England och Tyskland.Tyskland vann med 1-0.
Den spelare som spelat flest matcher på Wembley är Gunners egen Captain Marvel Tony Adams, med 60 stycken matcher.Fantastiskt. Han gjorde också det sista målet för det engelska landslsget på Wembley, när han gjorde mål mot Ukraina i Maj 2000. Hans första match var mot Liverpool i Littlewood's Cup 1987, en final som jag fortfarande får gåshud av.
******
Den första gången jag var vid Wembley var maj 1988. En tid då det också skulle jättedödas. Jag var på en tågluff värd namnet och hade landat i London. Efter avslutad reservofficerskurs så gav vi oss iväg från Helsingborg med en ryggsäck så full av grejor att det inte gick ned en lus.En diger resa med en Bayern München-match, grisexpressen genom Jugoslavien, Korfu, Florens, Rom, Monaco, Schweiz och Paris ledde oss till London. Mina tre kompisar skulle gå runt på staden och kolla på kameror, högtalare och annat. Själv gav jag mig ut mot Wembley. Det var nämligen cupfinal mellan Wimbledon och Liverpool. Jag klev av vid Wembley Central och börjkade knalla mot den mäktiga arenan som tornade upp sig på en höjd. När jag anlände hade matchen börjat och jag kunde höra livet på stadion utanför. Samtidigt var jag rätt spänd. Det hade varit rätt mycket bråk på arenorna på 80-talet och Liverpools Heysel-stadion-attack låg klart i minnet. När jag närmade stadion och de olika pubarna så var det drivor av fans utanför. Sådana som inte kommit in tappat biljetten eller helt enkelt bara hängde med.Någonstans där kom Maslovs behovstrappa in i huvudet på mig och jag kände att trygghet vore bra, så jag bespetsade mig på diverse fans av olika karaktär. Jag stod utanför arenan och glodde upp på den mäktiga kolossen, hörde ljudet, publikskriket och vrålet när chanserna missades. Jag rörde mig mot pubområdet och helt plötsligt stod jag med en massa hyfsat förfriskade Liverpool-fans som sjöng och levde om. Kanske helt felaktigt och fördömande så såg jag återigen potentiella huliganer och minnet av Heyselstadion några år bakom, så när några Liverpool-fans frågande mig om vilket lag jag höll på, så hasplade jag ur mig. "Liverpool" å blev genast god vän med dem. Jag har ångrat detta bittert i alla år och kunde jag göra om just den stunden i livet så hade jag gjort det.. Jag har tvättat tungan med såpa, jag har funderat på att svälja huvudet och byta kropp, jag har krupit till Canossa, jag har burit kors i min hembygd och slagit mig med ris på ryggen. Kanske försvinner plågan, men samtidigt bevarar det minnet av mitt första besök på Wembley.
*****
