FA Cup Final Countdown: D-Day - 5: Billy Blyth - 343 matcher utan viktoria.
Det finns tider för allt. Det finns personer som ger sitt liv för något. Det finns personer som gör en tidsålder i en klubb och som efteråt knappt minns.
Naturligtvis - sker det för nästan 100 år sedan är det svårt att minnas och personerna som minns att Billy Blyth har spelat för Gunners torde vara lätträknade, då han lämnade klubben 1929.
Skotske Billy Blyth tillhör dock inventarierna i Gunners. En riktigt härlig skotsk kille, som kom till Gunners från Manchester City före kriget. Han gjorde ett halvt dussin matcher innan det första kriget bröt ut. Efter kriget, så var den skotske landslagsmannen ett riktigt granitblock i laget. Forward tillsammans med spelare som Jimmy Brain och sedermera Charlie Buchan och han gjorde till slut 343 matcher för klubben. Med tanke på att han inte vann någonting under sina 343 matcher, så är han - efter spelarna Percy Sands och Robbie McEachrane - den spelare som spelat mest matcher för Gunners utan att ha vunnit något. Men man noterar att han tappade fyra år under sin glansperiod och kanske kunde lagt till ytterligare 100 matcher till sin karriär om inte kriget brutit ut, så Billy Blyth hör till en av vår historias stora spelare.
Skotten tillhörde Chapmans första del i klubben och hans namn är för evigt ihågkommet som en av spelarna som knallade ut till den första FA-cup-finalen i Gunners historia. Datumet? 23 April 1927. Skotten spalade på topp med Syd Hoar, Jimmy Brain och med Charlie Buchan bakom som speluppläggare.
Finalen är dock mest ihågkommen för målvakten Lewis groda, då bollen glider under hans tröjan in i mål och cupen lämnar England för första och enda gången hittills.
Billy Blyth lämnade Gunners 1928 och gick till Birmingham. Han nådde stjärnstatus några år senare , då han deltog i vad som kanske är världens första fotbollsfilm kallad "The Plot of the Great Game", då han spelade sig själv. Intressant. Långt från "Goal" troligtvis. Och från "Fimpen".
Nedan ser vi några bilder från finalen 1927 och om ni ser Billy , ropa till då.
******
Jaha, då är man på hotell igen. Den här gången i den enormt trevliga staden Söderköping. Om ni inte varit här; åk hit. Trevlig gammal Wasa-stad med tinnar, torn och så väldigt god glass. Efter en god bit mat och en rendez-Vous med Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg, som tydligen är här och spelar in Sverige-Quizzet eller vad det kan heta, så har man dragit sig tillbaka till rummet; lagt fram löparbyxor, oljat in sig i Tigerbalsam, rullat sig i Voltaren och mår så där underbart härligt mysig. Jag räknar med att jag luktar så här efter cirka tre timmar i Stockholm och jag vill känna igen mig. Det finns sajter på nätet som säger att Rottweilers går igång på dessa dofter, så jag räknar med att ha en pilsk Rottweiler som vill klättra upp för mitt ben i cirka tre timmar. Kan bli mysigt, men oj så besviken hundjäveln blir. Men varför inte? Jag är flexibel...
